SWB rullande materiel och maskintjänst

Inför förstatligandet gjordes en "PM ang. maskintjänsten vid SWB", daterad den 7 september 1940. Där framgår bland annat:

LOK

Loken verkade vara väl underhållna.  I slutet av 1939 fanns 64 ånglok, de äldsta från 1896. Ett lok, litt H med axelföljd 2C, hade SWB byggt i egen regi 1931. En annan ovanlig lokleverantör var Neilson, Reid & Co, som 1899 tillverkat tre lok med axelföljd 2B. Övriga lok hade byggts av Motala, Nohab, Falun och Sharp, Stewart & Co. Åtta 2C-lok hade köpts in från SJ under andra halvan av 1930-talet.

PERSONVAGNAR

Personvagnsparken hade byggts om och moderniserats under senare år. Cirka 10 boggievagnar och 20 tvåaxliga vagnar var i dåligt skick, men de användes endast obetydligt. Totalt fanns 139 personvagnar, därav

  1 salongsvagn litt Ao med pentry
37 litt BCo  andra och tredje klass, boggievagn
  1 litt BCDo  andra och tredje klass samt postavdelning, boggievagn
33 litt Co  tredje klass boggievagn
49 litt C    tredje klass, tvåaxlig
  3 litt CD  tredje klass och post, två axlar
10 litt CF tredje klass och resgods, två axlar
  3 litt D   postvagn, tvåaxlig
  2 litt Ro  restaurant
10 litt Fo  resgods, boggievagn
28 litt F    resgkods, tvåaxlig
   4 litt Fåä, ångfinkor, två axlar

De äldsta personvagnarna var byggda på 1870-talet.

Några tredjeklassvagnar saknade varje form av bromsanordning! Den ensamma förstaklassvagnen, samt några tredjeklassvagnar, hade endast skruvbroms. Övriga personvagnar hade tryckluftbroms och skruvbroms.

Elektrisk belysning fanns i nio vagnar, bland annat restaurantvagnarna. En C-vagn hade "belysning medelst stearinljus" och ångfinkorna hade fotogenlampor. Alla övriga personvagnar hade acetylenbelysning. En del vagnar hade varmvatttenbaserad uppvärmning, och i vissa fall även ångvärme. Övriga vagnar hade ångvärme, och en del av dem även elektrisk uppvärmning.

GODSVAGNAR OCH TJÄNSTEVAGNAR

De 1327 godsvagnarna i stort sett i gott skick.

Det fanns också 38 tjänstevagnar, bland annat en stybbvagn litt Qä (tidigare Q12), två vingplogar, två spårrensare, en spårskrapa och en kranvagn.

BROMSNING

Alla godståg tryckluftbromsades sedan 1937, persontågen sedan 1939.

VERKSTÄDER, LOKSTATIONER OCH LOKSTALLAR

Vid den moderna huvudverkstaden i Tillberga sysslade man bland annat med ny- och ombyggnad av godsvagnar. 

Större lokstationer i Sundbyberg och Västerås. Lokstall vid Enköping, Tillberga, Ramnäs, Ängelsberg (med fullständig hemstationsskötsel av lok), Ludvika, Vansbro, Runhällen, Sala, Kärrgruvan, Kolbäck och Köping. De två sistnämnda stallen var gemensamma med TGOJ.

Sundbybergs lokstation var hemstation för lokaltrafikens lok. Dessutom användes den för överliggande linjelok och reservlok med hemstation Västerås. En driftverkstad fanns. Stallet behövde viss reparation samt uppsnyggning.  Personallokalerna var bristfälliga. Det fanns "fullt moderna överliggningslokaler" för lokpersonal.

Lokstallet i Västerås behövde en allmän upprustning. Personallokalerna var dock utan anmärkning. Driftverkstad och förråd fanns i lokaler som tjänstgjort som huvudverkstad innan verkstaden i Tillberga kom till. Arbetsmaskinerna i driftverkstaden var ganska gamla. Rälsbussgaraget, färdigt 1939, var - föga förvånande - "fullt modernt och i bästa skick".   Vid Västerås lokstation fanns ett dissousgasverk som tillverkade gas både för SWB (lok-, vagn- och signalbelysning) och externa kunder. 

Lokstallet i Ängelsberg behövde en allmän upprustning. Om övriga lokstall fanns inte mycket att säga, förutom att flera av dem härbärgerade rälsbuss eller lokomotor.

Lednings- och administrationsorganisationen inom maskinavdelningen bedömdes som överdimensionerad.

Vagntjänsten var huvudsakligen förlagd till Stockholm C och Sundbyberg. Där förekom omfattande uppställning av reservvagnar. Uppvärmning skedde från SJ ångcentral vid Norra Bantorget respektive från SWB ångcentral i Sundbyberg. I övrigt förekom vagntjänst bland annat i Tillberga, Västerås, Ängelsberg och Lundvika.

Rälsbussdrift infördes 1937, dels som ersättning, dels som komplement till ångtåg. Rälsbussarna kördes av lokeldare, och trafikerade följande sträckor:

Västerås  - Sala och Västerås - Kolbäck - Ramnäs, två rälsbussar
Kärrgruvan - Ängelsberg, en rälsbuss
Enköping - Runhällen, två rälsbussar

Förarna skötte även underhållet av rälsbussarna; en fördel med detta ansågs vara att förarna blev mer kunniga i felavhjälpning. Det fanns sju boggierälsbussar litt Rbo, en tvåaxlig litt Rb, ett boggiesläp CFoy och två små godssläp litt Yf. Samtliga rälsbussfordon var tillverkade av Hilding Carlsson.

Det fanns fyra lokomotorer, levererade 1929 - 1938. De användes för växling i Enköping, godståg Enköping - Runhällen, växling i Västerås och vid Lekomberga gruvor.

Lokomotiv- och vagnpark den 31 december 1943

Källor till SWB-sidorna

se huvudsidan för SWB
 

Startsidan


Sidan uppdaterad den 13 mars 2023