SJ växel- och signalsäkerhetsanläggningar 1919

Kartan nedan är inskannad från Banavdelningens berättelse 1919.  Med förregling menas här att det finns beroende mellan växlar och signaler, så att tåg kan passera utan insaktning, och att ingångsväxlarna inte kräver manuell bevakning. Däremot saknades i många fall central växelomläggning.  Stationer utan förregling hade ofta envingade semaforer utan beroende av växlarna. Några banor hade överhuvudtaget inga fasta signaler.

Först norra delen av landet. Där fanns förregling på stambanan upp till Bräcke. De större stationerna var emellertid oförreglade, med undantag av Ånge.

På övriga statsbanor i norra delen av landet fanns förregling mest vid lastplatser och grusgropar. Där var förregling nödvändig, eftersom platserna normalt var obevakade. Ett fåtal stationer hade också förregling, till exempel Krokvik och Kiruna malmbangård på Riksgränsbanan.
.



Nedan visas södra Sverige. Här hade de flesta statsbanorna förreglade stationer ute på linjen. Nordvästra stambanan var emellertid i stort sett oförreglad. Karlstad Östra (med anslutning till NKlJ) var en av då få stationerna med förregling på den banan. Södra delen av Inlandsbanan samt flera andra sidolinjer saknade i stort sett förregling.  

Knutpunkter och andra stora stationer saknade oftast förregling. Undantag var t ex Malmö, Lund, Eslöv, Halmstads södra ände, Göteborg, Olskroken, Laxå, Järna, Älvsjö, Liljeholmen, Stockholm C och Uppsala.



Motsvarande karta för 1927

Detaljuppgifter för 1918 (grafik)

Startsidan

 

Sidan uppdaterad den 31 mars 2007