Stockholm: Signal- och säkerhetsanläggningar och säkerhetsjänst.

Vid Stockholm C fanns från omkring 1900 flera mekaniska ställverk. Stationer som Tomteboda övre, Sundbyberg, Solna, Stockholm S och Älvsjö fick mekaniska säkerhetsanläggningar eller elektriska ställverk av äldre typ. Vid Stockholm C ersattes de mekaniska ställverken 1933 av ett elektriskt ställarställverk med elektrisk förregling. Detta betjänade även Tomteboda övre. Sundbyberg, Stockholm S och Älvsjö fick också el-el-ställverk På 1960-talet var det dags att ersätta dessa anläggningar med reläställverk. Det blev en speciell typ av ställverk, som endast förekommer i Stockholmsområdet.

Säkerhetsjänsten vid Stockholm C och angränsande områden under 1800-talet

Stockholm C 1927 - inskannad historik från Kungliga järnvägsstyrelsen, inklusive ritningar

1900-talets början: Mekaniska ställverk och manuell linjeblockering

Elektriska ställverk med mekaniskt förreglingsregister

Ställarställverk med elektriskt förreglingsregister

Reläställverken

Tomteboda

Hammarbyhamnarna och Stadsgården

Solna Blockpost

Sundbyberg och Huvudsta


Startsidan




Som exempel på den signaltekniska utvecklingen visas nedan utsnitt ur ritningar över området kring Tegelbacken, först för ställarställverket, sedan för reläställverket.


Signaler Tegelbacken - Söder Mälarstrand 1933 Hela ritningen


Ritningen ovan, signerad 1933 av SJ:s dåvarande signalchef Ture Hård , visar personbangården och området fram till infarten till Stockholm S. Vid Söder Mälarstrand finns ett separat ställverkshus. Där korsas banan både av en gata och ett hamnspår. Det korta spåret vid växel 10 kanske är ett säkerhetsspår för att hindra vagnar som kommit på drift från Stockholms södra att ställa till alltför mycket oreda?

Bommarna vid Tegelbacken sköts från ett torn, på ritningen benämnt Fällbomskur.  Det fanns fram till 1955 två svängbroar på sträckan.  Plattformarna för de genomgående spåren nås via en plankorsning i södra änden av centralbangården.

Huvudsignaler används som infarts- och blocksignaler, men endast vid vänsterspår. För övrigt endast dvärgsignaler. I södra änden av centralbangården har dvärgarna gröna sken för att kunna visa att tågväg är klargjord. De nuvarande huvuddvärgsignalerna med både grönt och rött sken kom i bruk långt senare. De små rektanglarna på plattformarna är repetersignaler (plattformssignaler) som indikerar för tågklareraren vilken tågväg som är lagd. Tågklarerarna hade under ställarställverkets tid som  främsta uppgift att springa omkring på plattformarna och vinka av tåg. Mellan tågen höll de till på de två tågexpeditionerna (för norr och söder) vid spår 10. Ställverket sköttes helt av ställverksvakter. På tågexpeditionerna fanns inga illuminerade spårplaner eller andra informationssystem. Repetersignalerna var tågklarerarnas enda möjlighet att se vad som var på gång.

På plattformarna är även inritat små kvadrater med svampliknande bihang. Fylld svamp betyder tryckknapp för att hos ställverket begära tågväg/växlingsväg.  Vit svamp är tryckknapp för att signalera till spärr- och bomvakter att det är dags för avgång.



Signalritning nya reläställverket Hela ritningen


Ovan ett utsnitt från Ebrsi ritning S 350-022, daterad 1965-01-19.  Jag har vänt ritningen upp-och-ned för att underlätta jämförelsen med den gamla ritningen. Antalet plattformsspår har ökat. Det nya ställverket är tydligt utmärkt, och "signalkarlens plats" är på traditionellt vis markerad med en punkt. Nu är tågklarerarna helt bundna till det fönsterlösa ställverksrummet, och repetersignalerna har försvunnit.  Fasta avgångssignaler (markerade med A) för tågbefälhavarnas avgångssignalering har tillkommit. Huvudsignaler för in- och utfart finns nu även vid höger spår. Några dvärgsignaler har både rött sken (cirkel med vågräta streck ovanpå signalen) och grönt sken, för signalering till tåg. 







Sidan senast uppdaterad den 6 november 2016