Långedragslinjen

Exploateringen av Långedrag och Saltholmen inleddes av AB Långedrag, som bildades 1903. 1905 fick bolaget tillstånd till "anläggande av järnväg för elektrisk drift från ön Saltholmen i närheten av Långedrags badort till Göteborg" [KMt nådiga resolution den 7 juli 1905]

Gränsen mellan Göteborgs stad och Västra Frölunda kommun gick fram till 1945 vid Kungssten. Vid Nya Varvet kom banan åter på en kort sträcka in på Göteborgs mark. De militära anläggningarna längs älvstranden, inklusive radiostationen på  Gnistängen (söder om banan) låg inom Göteborgs stadsgräns.  

Banbygget startade 1906 och sköttes på entreprenad av ASEA. GS byggde samtidigt spårförbindelsen mellan det befintliga spårvägsnätet och Stadsgränsen   [ZLOM sid 83]. Långedragsbolaget och Göteborgs stad kom redan i slutet av 1906 överens om att staden skulle ta över och färdigställa banbygget. Staden skulle kostnadsfritt få övertaga all den mark som behövdes för banan. Man skulle dock förbinda sig

att  "när trafikens behof så påfordrar" bygga ut till dubbelspår
att sätta banan i förbindelse med stadens spårvägsnät genom en ny sträcka mellan spårvägens slutstation i Majorna och järnvägens slutpunkt vid stadsgränsen
att trafiken skulle inledas senast den 1 april 1907
att normalt köra med boggievagnar
att köra minst halvtimmestrafik
att såvitt möjligt ordna särskild godstrafik för transport av fisk, om bolaget så önskade
att särredovisa kostnader och intäkter - bolaget skulle under de första åren stå för förluster men också få del av eventuellt överskott
att avgiften under de fösta tio åren skulle vara tjugo öre (på stadslinjerna var det tio öre). Till skillnad från Mölndalslinjen var det ingen fri övergång till och från andra linjer. Man ville minimera risken att AB Långedrag skulle tvingas täcka ett underskott

Samarbetet med Långedragsbolaget gick inte friktionsfritt. Exempelvis var man 1930 tvungna att använda skiljedomsförfarande i en tvist om vem som skulle betala gatureparationer mm.


Motorvagn vid träplattform 1907. Kanske vid Långedrag?  [GS-bild i Göteborgs region- och stadsarkiv]

Trafiken startade till Hinsholmen den 21 september 1907. Man missade alltså badsäsongen. I december samma år utsträcktes trafiken till Långedrag, när banken runt Hinsholmskilen var klar. Förlängningen till Saltholmen krävde bygge av en bank från Vessingsö, och var färdig för trafik den 5 april 1908  [ZLOM sid 83 f]

Redan första året gav linjen överskott och i maj 1908 infördes övergångsrätt enligt samma principer som på Mölndalslinjen. Fortfarande gällde dubbel avgift jämfört med stadslinjerna, och hela avgiften skulle betalas vid påstigning. Man ville inte att lokalresenärer på stadssträckan skulle fylla vagnarna [Svensson, Lars Y: "GS biljetter, del 1 - 1879 - 1920" i "Ringlinien" 2012 nr 1 sid 3 - 6]

Redan på 1870-talet hade det funnits planer på att dra ut hamnbanan till Nya varvet. Eventuellt med ny sträckning från Olskroken via svängbro över Fattighusån - Nya allén - Första Långgatan - tunnel genom Stigberget. Visserligen handlade det bara om godstrafik, men om planen genomförts hade Långedragslinjen kanske på något sätt blivit ansluten? Nu kom hamnbanan aldrig längre än till Klippanområdet.


Långedragslinjen 

Startsidan

Sidan uppdaterad den 12 augusti 2012