Långedragslinjen
Exploateringen av Långedrag och Saltholmen inleddes av AB
Långedrag, som bildades 1903. 1905 fick bolaget tillstånd till
"anläggande av järnväg för elektrisk drift från
ön Saltholmen i närheten av Långedrags badort till Göteborg"
[KMt nådiga resolution den 7 juli 1905]
Expropriationskarta 1906 - 1907 [Lantmäteriet]
Gränsen mellan Göteborgs stad och Västra Frölunda
kommun gick fram till 1945 vid Kungssten. Vid Nya Varvet kom banan åter
på en kort sträcka in på Göteborgs mark. De militära
anläggningarna längs älvstranden, inklusive radiostationen
på Gnistängen (söder om banan) låg inom Göteborgs
stadsgräns.
Banbygget startade 1906 och sköttes på entreprenad av ASEA. GS
byggde samtidigt spårförbindelsen mellan det befintliga spårvägsnätet
och Stadsgränsen [ZLOM sid 83]. Långedragsbolaget och Göteborgs
stad kom redan i slutet av 1906 överens om att staden skulle ta över och färdigställa
banbygget. Staden skulle kostnadsfritt få övertaga all den mark
som behövdes för banan. Man skulle dock förbinda sig
att "när trafikens behof så påfordrar" bygga ut
till dubbelspår
att sätta banan i förbindelse med stadens spårvägsnät
genom en ny sträcka mellan spårvägens slutstation i Majorna
och järnvägens slutpunkt vid stadsgränsen
att trafiken skulle inledas senast den 1 april 1907
att normalt köra med boggievagnar
att köra minst halvtimmestrafik
att såvitt möjligt ordna särskild godstrafik för
transport av fisk, om bolaget så önskade
att särredovisa kostnader och intäkter - bolaget skulle under
de första åren stå för förluster men också
få del av eventuellt överskott
att avgiften under de fösta tio åren skulle vara tjugo öre (på stadslinjerna var
det tio öre). Till skillnad från Mölndalslinjen var det ingen fri övergång till
och från andra linjer. Man ville minimera risken att AB Långedrag skulle tvingas
täcka ett underskott
Samarbetet med Långedragsbolaget gick inte friktionsfritt. Exempelvis
var man 1930 tvungna att använda skiljedomsförfarande i en tvist
om vem som skulle betala gatureparationer mm.
Motorvagn vid träplattform 1907. Kanske vid Långedrag? [GS-bild
i Göteborgs region- och stadsarkiv]
Trafiken startade till Hinsholmen den 21 september 1907. Man missade alltså
badsäsongen. I december samma år utsträcktes trafiken till
Långedrag, när banken runt Hinsholmskilen var klar. Förlängningen
till Saltholmen krävde bygge av en bank från Vessingsö, och
var färdig för trafik den 5 april 1908 [ZLOM sid 83 f]
Redan första året gav linjen överskott och i maj 1908 infördes övergångsrätt enligt
samma principer som på Mölndalslinjen. Fortfarande gällde dubbel avgift jämfört
med stadslinjerna, och hela avgiften skulle betalas vid påstigning. Man ville inte
att lokalresenärer på stadssträckan skulle fylla vagnarna [Svensson, Lars Y: "GS
biljetter, del 1 - 1879 - 1920" i "Ringlinien" 2012 nr 1 sid 3 - 6]
Redan på 1870-talet hade det funnits
planer på att dra ut hamnbanan till Nya varvet. Eventuellt med ny sträckning
från Olskroken via svängbro över Fattighusån - Nya allén - Första Långgatan - tunnel
genom Stigberget. Visserligen handlade det bara om godstrafik, men om planen genomförts
hade Långedragslinjen kanske på något sätt blivit ansluten? Nu kom hamnbanan aldrig
längre än till Klippanområdet.
Långedragslinjen
Startsidan
Sidan uppdaterad den 21 april 2024