Hällungen, tunnelsänkning för elektrifiering
I slutet av 1930-talet elektrifierades Bohusbanans sträcka mellan Göteborg och Uddevalla. Mellan Ödsmål och Svenshögen, vid sjön Stora Hällungen, passerar banan genom fyra tunnlar. Botten i tunnlarna måste sänkas cirka en meter för att få plats för kontaktledningen och förstärkning av tunneltaken. Tre av tunnlarna är ca 0,2 km långa. Den tredje tunneln räknat från Ödsmål är knappt 0,1 km lång. I anslutning till denna korta tunnel finns ett skyddsgalleri.
Arbetena utfördes under trafikfri tid, klockan 21 - 6. Belysning ordnades med glödlampor som fick sin ström från likströmsgeneratorer placerade mellan första och andra samt mellan tredje och fjärde tunneln. Generatorerna drevs av råoljemotorer. Att köpa ström från elnätet hade blivit dyrt eftersom det krävts transformatorer samt bygge av ganska långa ledningar. Luxlampor, som annars användes vid arbetsplatser, hade inte givit tillräckligt bra belysning.
Belysningsledningen var upphängd på ett sådant sätt att sektioner enkelt kunde plockas ner före sprängningar. Det fanns belysning på båda sidor av spåret, detta för att undvika skuggor.
Belysningsströmmen användes även för att tända sprängskotten.
För att järnvägens teleledningar inte skulle vara i vägen flyttades de till telegrafverkets stolpar på utsidan av tunnlarna.
Smalspåret användes antagligen både för att transportera ut sprängsten och att föra in cement för att förstärka tunneltaken.
Smalspårets anslutningar till anläggningar vid sidan av normalspåret skedde med lösa spårspann
Skjulet på bilden nedan kanske innehöll ett av de råoljedrivna aggregaten för att alstra likström?
Arbetet med tunnelsänkningarna vid Hällungen pågick mellan januari och maj 1938. Eldriften Göteborg - Uddevalla togs i bruk i maj 1939.