Växling med jeep

Om underlaget är bra och lasterna måttliga går det att växla med icke-spårbundna dragare; hästar, människor, traktorer och truckar. I synnerhet växling med häst var tidigare vanlig, och vad jag vet tilldrog sig detta ingen nämnvärd uppmärksamhet från Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens järnvägsinspektörer.

När järnvägsinspektör Fredrikson i januari 1946 läste i Göteborgs-Tidningen att BJ skulle börja använda amerikanska jeepar för växling på småstationer, och att jeeparna skulle köra "härs och tvärs över spåren" skrev han till GDG driftschef och undrade hur man hade tänkt sig bestämmelser för användning av dessa fordon i växlingstjänst, och hur det skulle utrustas. Detta tycks ha blivit inledningen till en viss uppstyrning av användning av traktorer och liknande för att växla järnvägsvagnar på bangårdar. Växling inom industriområden och likande fick nog fortsätta att vara oreglerad.

Under 1946 tycks den första Jeepen ha kommit till GDG, och i september skickade trafikförvaltningen över jeep-bilder och andra uppgifter till Fredrikson:

Sedan återkom GDG och talade om att man ville använda "icke spårbundet växlingsfordon" i Bäckefors, Molkom, Lindfors, Grythyttan, Hällefors, Repbäcken, Mockfjärd, Dala-Floda, Leksand, Sågmyra och Älvdalen.

Nästa steg blev att Fredrikson i april 1947 annonserade att han tänkte inspektera alla planerade jeep-insatsplatser. Förslagsvis skulle inspektören kunna ta Bohusbanan och ULB från Göteborg till Bäckefors, sedan lunch i Ed och ordinarie tåg till Mellerud. Därefter förslagsvis motordressinfärd för att inspektera Molkom, Lindfors, Grythyttan och Hällefors. Sedan tänkte Fredrikson ta GDG-expressen från Hällefors 20.17. Efter övernattning i Falun skulle resterande platser kunna besökas med motordressin nästa dag.

Kanske genomfördes inspektionsresan inte helt enligt förslaget, 172 kronor fick GDG i varje fall betala men då fick man dessbättre OK för att använda "s k jeep", eller med en mer generell term "icke spårbunden växlingstraktor". Det tycks som att det i varje fall i Filipstad fanns en sådan traktor av annan typ, större än jeeparna och antagligen tagen i bruk utan Väg- och Vattens vetskap. Den hann Fredrikson också med att inspektera, däremot var Hällefors, Sågmyra och Repbäcken uppenbarligen inte längre aktuella för jeep-växling. Istället hade Sunne tillkommit. Kanske Fredrikson hann med en dressinutfärd dit utan att missa GDG-expressen till Falun?

Traktor/jeep-växling godkändes alltså, men vissa villkor ställdes:

Godkänd drag- och stötinrättning i båda ändar
Föraren skall vara minst 21 år, ha körkort för bil och känna till säkerhetsordningens bestämmelser för personal i växlingstjänst
Tågexpeditören skall ge tillstånd innan traktorn får köra in på stationens spårområde
I god tid innan tågs ankomst skall traktorn vara avställd på av tågexpeditören anvisad hinderfri plats
Högst en person utöver föraren får finns på fordonet, och skall sitta på en särskild stol
När traktorn drar järnvägsvagnar får den inte backa
Vid skjutning av vagnar mot växel eller vägövergång skall traktorn vara kopplad till vagnarna
Om spåret lutar mer än 2,5 promille skall handbromsar på vagnarna bemannas för en hastighet av 20 km/h

Vissa hinderpålar skulle tas bort och en del växelstag ändras för att hindra skador på växlarna.

GDG och VoV skriftväxling

Jeep- och traktorväxling vid andra järnvägar

Flera banor anskaffade efter andra världskriget jeepar för växling. SJ hade sex "växeljeepar" och troligen förekom jeepväxling även vid Roslagsbanan. Vattenfall hade en jeep för växling vid ångkraftverket i Västerås. Traktorer, bl a BM och Fordson, användes också för växling på många håll. Senare kom Unimog, som ofta hade både järnvägshjul och gummihjul.

Källor

VoV handlingar, Riksarkivet

Uppgifter på Järnvägshistoriskt forum

Startsidan

Sidan uppdaterad den 18 november 2014