Malmbanans elektrifiering och eldrift
Elmatningen till banan skedde med en 80 kV överföringsledning från enfasgeneratorer
i Porjus till ett antal transformatorstationer längs banan. Senare samkörde man
med ett mindre kraftverk i Nygård på norska sidan.
Från slutet av 1940-talet började SJ ersätta matningen från Porjus med strömförsörjning
via omformarstationer, precis som vid precis som övriga järnvägsnätet i Sverige.
På södra delen av Malmbanan togs första omformarstationen i bruk 1948. Belastningen
på norra delen av banan ökade dock, och där skulle det dröja in på 1960-talet innan
systemet med omformare var helt infört. Därför var det bara en förhållandevis liten
del av produktionskapaciteten i Porjus som kunde avvecklas i slutet av 1940-talet.
SJ försökte i samband med detta sälja en överflödig generator samt tillhörande transformator
mm. I Sveriges Järnvägsmuseums arkiv finns
skriftväxling mellan SJ elektrotekniska byrå (Ebr) och Robert C Gilles.
Den sistnämnde var 1947 verksam inom den amerikanska ockupationsmakten och sysslade
med bland annat utrustning för järnvägen. Senare tycks Gilles ha flyttat till den
amerikanska zonen i Österrike och där fortsatt förhandlingarna med SJ. Troligen
blev det dock ingen försäljning av Porjusutrustning för fortsatt användning.
Startsidan
Sidan uppdaterad den 16 oktober 2013