Lund C - signalsäkerhetsanläggningar

Redan på 1870-talet fanns ringledning mellan stationsföreståndaren och södra vaktkuren. Ringverket användes för att begära tågväg och lämna kvittens på att vägen var klar. Signalerna var fyra korta ringningar för Åkarp och två för Staffanstorp. Det  tycks ha funnits signalskivor både för infart och utfart. I den lundensiska instruktionen  sägs inget om hur och när signalkarlen skall manövrera växlarna, däremot att stationsföreståndarens två eller fyra korta signaler vid infart betyder att inget hinder finns och att växlarna ligger rätt.   [Statens jernvägstrafik: Instruktion för begagnande och tillsyn af det elektriska ringverket å Lunds station, Stockholm 1875]

Mekaniska ställverk

Omkring förra sekelskiftet tog man i bruk en signalsäkerhetsanläggning med två ställverk i södra änden av bangården. Detta hade samband med det1900 öppnade dubbelspåret Malmö - Lund. Ställverk I låg vid Högevall, där linjerna mot Harlösa och Staffanstorp anslöt, och ställverk II strax söder om stationshuset.

1901 blev det dubbelspår även mot Eslöv, och omkring år 1902 driftsattes ställverk III som förreglade godsbangården och norra in- och utfarterna. Samtidigt kompletterades övriga ställverk. 1905 - 1910 skedde ytterligare tillbyggnader.

Ställverkens bestyckning vid öppnandet:


 Ställverk I
 Ställverk II
 Ställverk III
Signalhävstänger
 2
 3
 5
Växelhävstänger
 3
 10
 11
Spårspärrhävstänger

1
Låshävstänger

1
Tågvägshävstänger
 3
 4
 4
Blockfält
 4
 4
 6
Fällbomsvindspel
1
 1


Ritningar på de ställverks- och blockapparater som säkrade trafiken genom Lund fram till 1929. Bangårdsritningarna är utsnitt från SJ ritning C 2030, upprättad 1909 och uppdaterad fram till 1922.

Först en totalöversikt. Trots ritningskopians dåliga kvalitet går det förhoppningsvis att urskilja spårsystemets utsträckning.
.

Ställverk I

Detta ställverk manövrerade tre infartssignaler samt växlarna vid Högevall. Blockfälten stod i beroende av blockfält i ställverk II. Linjeblockeringen för sträckan Uppåkra - Lund tycks dock ha skötts från ställverk II.

Ovan:  Ställverk I, som fanns vid södra infarten, nära Högevall.  SJ ritning C 2030, uppgjord den 27 augusti 1909

1919 fanns det enligt tjänstetidtabell en envingad huvudsignal vid infarten söderifrån, följd av vägsignaler på en signalbrygga mellan ställverk I och ställverk II. Huvudsignalen visade om det överhuvudtaget var tillåtet att köra in på stationen, vägsignalen gav kompletterande information om till vilket spår (IV, VI eller X) det var lagt tågväg.

Ställverk II

Detta ställverkshus låg mellan de genomgående bangårdsspåren och de spår som nyttjades för lokaltåg.
Tåg, semaforer och ställverkshus
Ovan syns ställverkshuset och några av utfartssignalerna. Loket är SJ Oc 386, vagnarna CF, Co5 och F. Bilden tagen ca 1905 [Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum].


På utsnittet från den dessvärre otydliga ritningskopian syns återigen utfartssignalerna. Den elektriska vingkopplingen användes tillsammans med isolerskenan för att säkerställa att signalvingen återgick till stopp efter ett tågs utfart. Infartssignaler för de olika tågvägarna skymtar uppe till vänster. De var antagligen monterade på en signalbro över spåren. Tåg som kom från t ex Malmö möttes alltså först av en skivförsignal, sedan en envingad huvudsignal för infarten vid ställverk I, och slutligen en s k vägsignal som markerade vilken tågväg som var lagd.

Ställverksapparaten var försedd med fällbomsvindspel samt två blockapparater. Den ena blockapparaten svarade för linjeblockeringen samt stod i förbindelse med ställverk II. Den andra blockapparaten upprätthöll beroenden med ställverk III. Någon stationsblockapparat tycks inte ha funnits. Det är tänkbart, att man ansåg att tågklareraren kunde ha kontroll över ställverk II, som ju låg nära stationshuset. 
 
Tillverkaren Jüdels ritning till ställverk II

Nedan:  Jüdels ritning över en av blockapparaterna i ställverk II



Ställverk III

I ritningsutsnittet nedan ligger ställverk III ungefär i mitten, under vändskivan.


Ovan:  Jüdels ritning över ställverk III, som låg i norra delen av bangårdsområdet. Längst till höger syns ett fällbomsvindspel.

Blockapparat till ställverk III, Jüdels ritning. Denna blockapparat samverkade med ställverk II samt med Stångby (linjeblockering)


Bilden ovan, från SJ 1906 del II sid 486,  visar ställverk III. Det fanns 18 hävstänger. I blockapparaten hade antalet blockfält utökats till sju. Under blockapparaten fanns fyra tågvägshävstänger.  På väggarna ser vi viktiga tillbehör - rättgående ur, hoprullad signalflagga och signalhorn.
Nedan en mekaniskt låst spärrbom (tidig typ av spårspärr). Med största sannolikhet visar bilden infarterna från Kävlinge respektive (till höger) Eslöv  [Sveriges  Järnvägsmuseum] 

Elektriskt ställarställverk

1927 gjordes en större ombyggnad av bangården. De gamla ställverken anpassades. 1929 ersattes de av ett elektriskt ställarställverk med elektrisk förregling. Den nya anläggningen blev helt klar 1930. El-el-ställverket var placerat i en hög byggnad vid norra delen av bangården. Detta ansågs lämpligt eftersom det var fler och mer komplicerade växlingsrörelser i norra än i södra bangårdsänden. Växlingsvägarna var låsta och signalering skedde med dvärgsignaler. Just utanför ställverket var anordningarna något enklare, bland annat fanns fullständiga spårledningar endast i huvudtågspåren. I övrigt var tågspåren helt utrustade med spårledningar, och någon frigivning från tågklareraren behövdes inte för att ställverksvakterna skulle få visa körsignal för tåg. 

Det fanns ingen möjlighet att frige växlar för lokalomläggning.     


Ovan ställverkshus för el-elställverket 1929, nedan interiörbild. Längst till höger syns blockapparat för manuell linjeblockering på sträckan Lund - Uppåkra. I andra änden av ställverksapparaten fanns likadana blockfält för linjeblockering till och från Stångby   [Båda bilderna från Ericssons arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria]

 
ställverksapparaten var ursprungligen bestyckad med 29 signalställare, 31 växelställare, 3 låsställare och en fällbomsställare.
 
Försörjningen med likström från stadens elverk ansågs vara så säker att batterireserv inte behövdes. Växelström levererades normalt också av elverket, men där hade SJ som reserv en omformare som vid behov kunde omvandla likström till växelström exempelvis för spårledningarna.  
 
 
Ovan:  Leveransfoto ställverksapparat. [Ericssons arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria]

1940 kompletterades två av infartssignalerna med en normalt släckt dvärgsignal. När ställverksvakten tryckte på en särskild knapp kunde dvärgsignalen tändas och visa "snett vänster" för att släppa in t ex en följerälsbuss på delvis belagt plattformsspår. Själva huvudsignalen lyste rött. Kompletteringen var önskad av de statliga järnvägsbolagen som tänkte köra följebusstrafik från Staffanstorp och Lackalänga till Lund [3 signalsektionen dnr 18/40].  Men troligen dröjde det på grund av kriget innan rälsbussar sattes in på f d Lund - Trelleborg. Och linjen mot Landskrona blev ju snart elektrifierad.
 

Reläställverk och datorställverk

1962 eller 1964 ersattes ställarställverket av ett reläställverk typ "Mjölby".  Manöverapparaten placerades på tågexpeditionen och ställverkstornet övergavs. Reläställverket blev i sin tur 1997 ersatt av ett datorställverk typ 85. Lundaställverken har alltså hittills haft en livslängd på 25 - 30 år.

Källor

K Järnvägsstyrelsen, "Uppgifter rörande växel och signalsäkerhetsanläggningar vid statens järnvägar", Riksarkivet

Ritningar från 3 signalsektionens handlingar, Göteborgs landsarkiv

Per Forsströms ställverksregister

Sandin, Gunnar: "Kring Lund C",  Föreningen Gamla Lund, årsbok 81, 1999, Lund 1999


Startsidan

Sidan uppdaterad den 14 juli 2022