Arlöv
Jüdel levererade 1892 – 93 en anläggning med två vevapparater:
- "Apparat I" å stationsföreståndarens expedition hade
två signalvevar och en förreglingvev (låsvev). Manövrerade
en tvåvingad och två envingade semaforer. Den tvåvingade
hade försignal.
- "Apparat II" i vaktkuren i södra bangårdsänden. Här
fanns två signalvevar för manövrering av en tvåvingad
och en envingad semafor.
På vardera stället fanns fyra blockfält, varigenom ställverken
samverkade så att det till exempel inte gick att samtidigt lägga
infart från båda håll till samma spår.
1898 skall Jüdel ha levererat en anläggning för västkustbanan,
en vevapparat på stationshusväggen. Två signalvevar och
en förreglingsvev.
1900 kompletterades anläggningen, men man hade fortfarande tre ställverk
Omkring 1920 såg anläggningen ut så här enligt SJ-ritning
Delförstoring ställverksapparater
Delförstoring bangårdens mittdel
Förreglingstabell
Vägskydd
En utsatt plankorsning var den vid Lommavägen. Det var vanligt att bommarna
kördes på av vägfordon. Den 22 juli 1931 blev östra
och västra bommen påkörda med bara två minuters intervall.
Östra bommen skadades "något", västra bommen kröktes
och fick sitt galler skadat. Många fällbommar hade ju tidigare
ett nedhängande galler för att hindra folk att krypa under. Man
kan undra om östra bommen hunnit repareras efter dödsolyckan några
veckor tidigare?
Några olycksrapporter från mars månad samma år:
Man inser varför de lättskadade gallren togs bort.
Ytterligare några olyckor vid denna plankorsning:
Den 12 mars 1932: En personbil krökte östra bommen samt skadade
gallret
Den 30 april 1932: Motorcyklist körde på västra bommen med
sådan kraft att den bröts av. Gallret böjdes
Den 26 oktober 1932: En personbil försökte passera medan bommarna
fälldes, men fastnade i gallret samt körde på ett staket
Den 29 november 1932 körde en lastbil på en bom under fällning.
Bommen slog till en dam.
Det verkar som om både stambanan och västkustbanan vid den här
tiden skyddades av en gemensam bom på vardera sidan om bangården.
1922, när signalritningen C3112 uppdaterades, fanns det separata bommar:
Det blev förstås mycket vevande för den bomskötande
ställverksvakten i ställverk III. Kanske slopades därför
de "inre" bommarna??
Den 30 september inträffade en incident; ställverksvakten höjde
"rent mekaniskt" bommarna efter att ett tåg passerat; glömde bort
att tåg 1737 i motsatt riktning var på vägen mot övergången.
När vakten fick syn på 1737 vevade han i ilfart upp bommarna för
att kunna fälla dem på nytt. Att direkt ändra riktning hindrades
väl av den undervägsspärr som skulle garantera full förringning
vid nästa fällning. Trots det snabba vevandet tvingades tåg
1737 stanna. Stationsinspektorn påpekade i skrivelse till trafikinspektören
den 8 oktober att förregling mellan bommar och signaler vore bra [3
signalsektionen 13/32]. Oklart om det blev någon förregling -
man undvek gärna detta, eftersom förreglingen medförde längre
avspärrningstider för övergångarna. 1933 blev bommarna
i varje fall elektrifierade, d v s försågs med elektrisk drivanordning.
Detta var antagligen också en förberedelse för det elektriska
signalställverket som några år senare ersatte de tre mekaniska
ställverken.
Källa: SJ-handlingar från tredje signalsektionen, landsarkivet
Göteborg
Startsidan
Sidan uppdaterad den 10 november 2013