Nedan visas ställverk III uppe till vänster, Halmstad
C till höger och en del av 1067-bangården nere till vänster.
Ställverk IV syns mellan spåren på Halmstad C.
Ovan visas ställverk IV och de växlar som låstes
därifrån. Ställverk IV manövrerade inga signaler.
Huvudsignal J för utfart, som samtidigt var infartssignal till ställverk
III: område, sköttes från ställverk III. Även
signalerna N och P, som bland annat säkrade infarterna till Halmstad
C, manövrerades från ställverk III.
Ställverk IV hade fem vevar för låsning av växlar
och spårspärrar som berörde in- och utfartstågvägarna.
Omläggningen av dessa växlar och spårspärrar måste
dock göras lokalt ute på bangården. Vevapparaten var
tillverkad av AVOS.
Ställverk IV hade tågvägshävstänger
för spår I, II, III och IV. Dessa tågvägshävstänger
gällde uppenbarligen både för infart och utfart. Det
var ju samma växlar som skulle låsas i både fallen. Det
fanns också fyra blockfält i förbindelse med stationsblockapparaten
i stationshuset. Dessa blockfält användes för att lämna
medgivande, och låste då samtidigt fast tågvägshävstången.
Låsningen upphävdes när tågklareraren efter att
tåget passerat förreglade sitt motsvarande stationsblockfält.
Högst upp på blockapparaten vid ställverk IV syns
fyra ringklockor med tillhörande fallklaffar. Dessa användes
av tågklareraren för att indikera till/från vilket
spår tågväg skulle läggas.
Ställverkskuren den 4 mars 1920 [Bild från SJ:s tredje
distrikt, Göteborgs Landsarkiv]
Nedan två utsnitt ur SJ ritning litt
E nr 6909, daterad den 30 januari 1919 och signerad av SJ chefsarkitekt Folke
Zetterwall
De två små ställverkshusen för ställverk
II och ställverk IV var alltså identiska