1943 fick Gimo förregling av tågvägarna från Faringe
och Dannemora; tvåvingade infartssemaforer. Ingen uppgift om infartssignal
från Hargshamn. Från Dannemora fanns förreglade tågvägar
till spår 1 och 2, från Faringe till spår 1 (samt oförreglade
till spår 2 och 3). Från Hargshamn tågvägar till
spår 1, 2, 3 och 4, samtliga troligen oförreglade [SRJ
statistiska uppgifter 1943 samt tdt 1954].
1955 fanns från alla håll ljusinfartssignaler med tre sken.
Förreglade tågvägar till spår 1 och 2. Troligen satte
man alltså upp semaforerna 1943, och driftsatte knappställverket
1954 - 55.
I tdt 1959 ser det ut som om endast spår 1 har förreglade
infarter. Några andra stationer verkar också att ha fått
sina tågvägar nedklassade mellan 1955 och 1959. Kanske innebar
1959 års säkerhetsordning att kraven på förreglad
tågväg höjts?
1961 färdigställdes treskensspår Dannemora - Gimo. Detta
medförde antagligen att förreglingen togs ur bruk. Den 4 januari
1962 skriver nämligen 39 driftsektionen till SJ elektrotekniska byrå
och citerar ett "nödrop" från stationsföreståndaren
i Gimo: Stoppsignalering i samband med bandispositioner mot Dannemora tvingar
stationspersonalen att gå 8 km per dag enbart för att manövrera
stoppsignaltavlan. Eftersom bangården är "helt oförreglad"
måste växlarna i båda bangårdsändarna inspekteras
före varje tåg. Totalt tvingas tågklareraren gå cirka
15 km per dag.
Stationsföreståndaren föreslår bland annat fullständig
förregling av spår 1 samt utfartssignal mot Dannemora. Det
påpekas att kablarna för den gamla anläggningen låg
kvar och kunde återanvändas.
Av de handlingar jag hittat i Riksarkivet framgår inte vad som faktiskt
gjordes åt situationen, men det finns i varje fall signalritningar
för Gimo, Harg och Hargshamn.
Nedan några utsnitt från SRJ ritning X1006c1, daterad 1953-07-23
och ändrad fram till 1961-01-19. Ritningens format har dessvärre
medfört att jag inte kunnat fotografera av den i sin helhet. Nedan syns
infarterna från Dannemora och Faringe. Spårledningarna har förmodligen
samband med vägskyddsanläggningen; antagligen används de
för automatisk lyftning av bommarna. Bommarna har individuella drivanordningar
Nedan syns växlar i Dannemora/Faringe-änden av
bangården. Flera växlar har elektrisk låsning (visas
med rektangelsymbol), andra har kontrollås.
Nedanstående ritningsutsnitt visar växlar i Harg-änden
av bangården. Här finns också några korta spårledningar,
som troligen mest finns till för att möjliggöra automatisk
lyftning av bommarna, som tycks ha en gemensam drivanordning. Bommarna vid
sidospåren i bildens överkant handmanövreras troligen lokalt.
Nedan syns manöverapparaten, av typiskt knappställverksutförande,
men utan centralt omläggbara växlar
Ritningar från Elektrotekniska byråns signalavdelning vid SJ [Sveriges Järnvägsmuseum]:
SRJ ritning X1202b1, daterad 1951-06-11. T-semafor manövererad från
ställbock (troligen placerad på signalmasten). Förregling
med kontrollås endast för infarter till spår I. Möjlighet
till obevakad körning.
Tydligare version av
bangårdsritning, Ebrsi [Sveriges Järnvägsmuseum]
Hargshamn
Centrallås med ljussignaler tillkom 1952 eller tidigare. Enligt
tdt 1954 förreglade tågvägar till spår 1 och 2.
Nedan SRJ ritning X1106c1, daterad 1952-10-08, och uppdaterad bland annat
1956. Enligt påteckningar hade följande ändringar gjorts:
1952-10-29 en kabel till växel 8 borttagen, indikering
SA införd
1953-07-27 k-lås i växel 12 och manöverapparat
ändrade
1953-09-25 K2 införd i manöverapparaten
Till vänster: Manöverapparaten för Hargshamn. Infartssignal
A1/2 kan visa ett grönt sken till spår I och två sken till
spår II. En kort spårledning SA omedelbart bortom infartssignalen.
Kontrollåsförregling för växlar i tågspår.
Möjlighet till obevakad körning.
I "Rationaliseringsåtgärder 1953-1957" anges att Hargshamn
byggdes om till obevakad körning 1954 till en kostnad av 8500 kr.
Tydligare ritningar från Elektrotekniska byråns signalavdelning vid SJ [Sveriges
Järnvägsmuseum]: