CTC Gävle - Sandviken och Borlänge - Ludvika

Bland många projekt för CTC (central trafikstyrning och fjärrmanövrering av signalsäkerhetsanläggningar) vid SJ under 1950-talet fanns förslag för (Gävle) - Sandviken och (Borlänge) - (Ludvika). Signalingenjör Brockmann vid SJ VII distrikt (f d GDG-banorna) gjorde 1952 upp specifikationer och kostnadsberäkningar för sådana CTC-anläggningar. Brockmann föddes i Göteborg 1898 och efter elektroingenjörsutbildning började  han vid SJ 1917.

Gävle - Storvik var en ganska högt belastad sträcka, vilket kunde motivera CTC.  Borlänge - Ludvika hade inte lika stark trafik; Borlänge - Falun kunde kanske haft större behov av CTC både på grund av fler tåg och längre avständ mellan stationerna.

Utredningen ledde inte till något omedelbart införande av CTC. Fjärrblockering (CTC) Gävle - Sandviken kom först 1968, och Borlänge - Ludvika 1980.

CTC-utrustning och signalsäkerhetsanläggningar

CTC-centralerna skulle placeras i ställverket Gävle C respektive tågklarerarkuren i Borlänge. Understationer för CTC vid Nynäs, Hagaström, Norra Valbo, Håde, Forsbacka och Sandviken respektive Sellnäs, Ulvshyttan, Rämshyttan, Gräsberg, Källbottengruvan (lastplats), Håksberg och Ludvika. De flesta av dessa platser skulle förses med fullständiga elektriska signalsäkerhetsanläggningar; kostnad per driftplats mellan 100 och 150 tkr. Vid lastplatsen Källbottengruvan en enklare anläggning för 30 tkr. En blockpost skulle tillkomma mellan Forsbacka och Sandviken, samt fyra blockposter på sträckan Borlänge -. Ludvika. För varje blockpost beräknades en kostnad av 20 tkr.

Befintlig reläställverksanläggning (knappställverk) i Sandviken skulle kompletteras för 20 tkr, sannolikt inte för att fjärrstyra Sandviken utan kanske snarare hindra Sandviken att helt på eget initiativ belägga linjen?  Ludvika skulle anslutas till CTC-anläggningen, kostnad 20 tkr, men i övrigt inga åtgärder. Ludvika hade fyra mekaniska ställverk och endast några få centralt omläggbara växlar. På ritningen ser man att in- och utfartssignalerna var av tvåskenstyp. 

Borlänge var vid denna tid oförreglad. På ritningen ser man att det var tvåskens in- och utfartssignaler, och att spårledningen slutar vid infarten. Ett ställarställverk togs i bruk 1958 och slopades 1964 när bangården flyttades. Dock behövdes väl inga speciella anordningar för att styra blockriktningen eftersom CTC-centralen skulle placeras i Borlänge.

Vid de fjärrstyrda stationerna skulle de tågvägsskiljande växlarna förses med elektriska drivanordningar, och huvudsignaler för in- och utfart sättas upp vid stationsgränsen. Däremot inga huvudsignaler som mellansignaler, istället dvärgsignaler för utfart från varje tågspår.

Exempel på utformning av fjärrstyrd station med tre tågspår:

Spårledningar, linjeblockering och vägskyddsanordningar

Alla fjärrstyrda driftplatser och samtliga sträckor mellan stationerna skulle förses med spårledningar. De två enkelspåren mellan Nynäs och Hagaström skulle göras om till ett dubbelspår där varje spår kunde trafikeras i valfri riktning.

Samtliga fällbomsanläggningar skulle elektrifieras och automatiseras. Automatiska bommar var vid denna tid ännu ovanliga, men hade (på särskild dispent från K M:t) införts vid Saltsjöbanan när den järnvägen introducerade CTC i slutet av 1930-talet.

Kablar

Längs CTC-sträckorna borde man lägga nya kablar med minst 15 trådpar. Ett par skulle användas för order, ett par för indikeringar, ett för repetering av spårledningar och ett för signaltelefon. Övriga trådpar skulle bli en behövlig förstärkning av befintlig telefonkabel (banorna hade väl fått kabel i samband med elektrifiering).

Kostnader

Brockmanns approximativa kostnadsförslag för Gävle - Sandviken summerade till ungefär 1,4 miljoner kronor. Kostnadsfördelning:

Borlänge - Ludvika totalkostnad cirka 1,7 miljoner kronor

Ritningar för några avsnitt

Gävle C - (Hagaström)

Hagaström - Norra Valbo

Forsbacka - Sandviken

Borlänge - (Sellnäs)

Rämshyttan

(Håksberg) - Ludvika






CTC

Startsidan

Sidan uppdaterad den 22 februari 2026