Statens
Järnvägar under andra världskriget
Militärtidtabellens tillfälliga
påläggning på linjerna norr om Långsele och följderna
därav.
Den ökning i vår försvarsberedskap. som blev en följd av
krigsutbrottet mellan Ryssland och Finland den 30 november 1939,
återverkade i hög grad på SJ. Då de ökade militära transportkraven i
Norrland icke kunde tillgodoses inom ramen av då gällande fredstidtabell,
blev det nödvändigt att under viss tid föreskriva användandet av
militärtidtabell.
Fr.o.m. kl 0.00 den 8 december 1939 tillämpades militärtidtabell å
linjerna norr om Långsele-Sollefteå. Å malmbanan ägde dock trafikinspek-
tören rätt vidtaga de ändringar i militärtidtabellen, som ansågos erforder-
liga med hänsyn till malmtrafiken. Ändring av de personförande tågen fick
dock icke vidtagas.
Enligt den nya tidtabellen funnos två genomgående tåglägenheter
Stockholm-övre Norrland och omvänt. Tiderna voro följande:
Tåg 22 avg. från Stockholm C 19.55, Ånge 2.29-5.18, till Långsele 8.31,
Sollefteå 9.39, Örnsköldsvik 12.30, Vännäs 14.02, Umeå 15.50, Lycksele
16.59, Skellefteå stad 18.25, Arvidsjaur 19.40, Pieå 22.51, Boden C 21.08,
Luleå 22.36, Gällivare 0.59, Kiruna C 2.41.
Tåget gjorde norr om Bräcke uppehåll vid samtliga platser.
Sovvagn medfördes Stockholm-Långsele och Boden-Kiruna, varvid
sovresande fingo kvarligga i sovvagnen till kl 9.00
Tåg 92-72 avg. från Stockholm C 8.20, till Ånge 15.00, från Ånge (tåg 72)
18.23, till Långsele 21.20, Sollefteå 22.35, Vännäs 1.54, Umeå 6.25, Boden
C 8.31, Luleå 10.06, Haparanda 13.30, Gällivare 12.35, Kiruna C 14.23,
Riksgränsen 17.07 Narvik 17.55.
Sovvagn medfördes Stockholm-Narvik.
Tåg 21 avg. från Kiruna C 1.24, Gällivare 3.22, Luleå 5.45, Boden C 7.12,
Piteå 5.40 Arvidsjaur 9.25, Skellefteå stad 10.40, Lycksele 12.00, Umeå
13.12, Vännäs 15.00, Örnsköldsvik 16.22, Sollefteå 19.07, Ånge 23.35-2.30,
till Stockholm C 8.58.
Tåget gjorde norr om Ånge uppehåll vid samtliga stationer.
Sovvagn medfördes Kiruna-Boden och Långsele-Stockholm, varvid
sovresande från Kiruna fingo intaga sina sovplatser mellan 21-23 och
omedelbart före tågs 21 avgång.
Tåg 71-91 avg. från Narvik 10.18, Riksgränsen 11.08, Kiruna C 13.54,
Gällivare 15.55, Haparanda 14.45, Luleå 18.25, Boden C 19.50, Piteå 17.23,
Skellefteå stad 19.00, Umeå 23.09, Vännäs 2.45, Sollefteå 6.44, Långsele
7.41, ank Ånge 11.03, avg Ånge (tåg 91) 15.04, ank Stockholm C 21.47.
Tåg 71 gjorde uppehåll å samtliga stationer mellan Långsele och
Bräcke. Sovvagn medfördes Narvik-Stockholm.
Tågen 21 och 22 voro norr om Ånge upplåtna utan lösen av
snälltågsbiljetter.
Förutom de här ovan nämnda tidtabellsändringarna vidtogos följande
ändringar å nedanstående linjer:
Ånge-Långsele.
Å denna linje tillämpades en modifierad militärtidtabell, som bl.a.
innebar, att tågen 91 och 92 ersattes med tågen 71 och 72 och att tågen 21
och 22 omlades.
Sollefteå-Långsele.
Förutom de tåg, som framfördes enligt militärtidtabellen, anordnades
även tåg 2654 från Sollefteå 5.09 till Långsele 5.25 och tåg 2697 från
Långsele 23.54, till Sollefteå 0.13.
Härnösand-Sollefteå.
Tåg 2655 (avg Sollefteå 9.17) inväntade i Sollefteå tåg 4261 (ank
Sollefteå 9.39). Tåg 2069 (från Sollefteå 12.24) inväntade tåg 4555 (ank
Sollefteå 12.27).
Tåg 2693 senarelades med avgång från Sollefteå 20.41 och ankomst
till Härnösand 23.20 för förbindelse från tåg 4557 (ank Sollefteå 20.36).
Tågen från Härnösand framgingo endast till Sollefteå och tågen till
Härnösand utgingo från Sollefteå. Trafikinspektören ägde dock rätt
bestämma att, därest det vid något tillfälle ansågs lämpligare, låta vissa
tåg framgå till Långsele eller utgå därifrån.
Direkta vagnar.
De vagnar, som ank Ånge i tåg 22 (ank 2.29), fortsatte
därifrån i tåg 22 (avg 5.18) och de vagnar, som ank Ånge i tåg 21 (ank
23.35) fortsatte därifrån i tåg 21 (avg 2.30).
De vagnar, till och via Långsele, som ank Ånge i tåg 92 (ank 15.00)
fortsatte därifrån i tåg 72 (avg 18.23) och de vagnar som ank Ånge i tåg
71 (ank 11.03) fortsatte därifrån i tåg 91 (avg 15.04).
Sovvagnen Stockholm-Långsele-Stockholm i tågen 24-2424 och 2423-23
indrogs.
De vidtagna tidtabellsändringarna kungjordes för allmänheten genom
ändringstryck nr 1 till Sveriges Kommunikationers decembernummer och
utdelades gratis till innehavare av sagda nummer. Anslagstidtabellens
tabeller för linjerna norr om Långsele och Östersund upphävdes
tillsvidare. Särskilda lappar med påpekande härom trycktes och
påklistrades anslagstidtabellernas blad VII, VIII och IX.
För tågen 21, 22, 23, 24, 71, 72, 91, 92, 93 och 94 uppgjordes
särskilda sammansättningsplaner. Likaså utsändes nya planer över
postutrymmen och postvagnsomlopp att gälla under militärtidtabellen.
Fr.o.m. den 18 januari 1940 upphävdes militärtidtabellen å linjerna
norr om Långsele (Ånge) och Östersund och den ordinarie tidtabellen nr 139
gällde åter, utom beträffande linjerna Boden-Haparande och
Karungi-Övertorneå, för vilka ändrad tidtabell fastställdes.
Beträffande framförandet av sovvagnar i tågen 21, 22, 23, 24, 93 och
94, listföring m.m. fr.o.m. 18 januari 1940 gällde åter de förutvarande
bestämmelserna i sovvagnsplanen.
De sålunda vidtagna åtgärderna meddelades allmänheten genom
ändringstryck nr 2 till Sveriges Kommunikationers januarinummer (1940),
varjämte anslagstidtabellen åter gällde för i frågavarande norrlandslinjer.
Då militärtidtabellen trädde i kraft, saknades erfarenhet att bygga
på. Härtill kom, att densamma tillämpades å linjer med i normala fall mindre
stark trafik, där de tekniska anordningarna såsom bangårdsförhållanden,
växel- och signalanordningar samt telefonlinjer icke voro dimensionerade
för den stora trafik, som plötsligt pålades dessa linjer.
Avsevärda förseningar uppstodo ofta av de mest skiftande anledningar.
Som exempel kan nämnas opåräknade upphåll för urlastning av under transport
skadade eller döda hästar, vilka tillhörde till övre Norrland destinerade
militärtransporter. Detta i förening med den samtidigt rådande, ytterst
stränga kylan gjorde, att åtskilliga militärtåg drabbades av kraftiga
förseningar, i en del fall ända upp till 10 timmar och däröver. Allt detta
återverkade i hög grad på tågföringen. De ofta fåtaliga telefonlinjerna
räckte inte till för tågledningen. Bantelefonen måste användas till
yttersta gränsen av sin förmåga.
För att utan dröjsmål få vagnar med både ångvärmeledning och
elektrisk värmeledning till de väntade färdplans- och koncentrerings-
transporterna i Norrland lösgjordes omedelbart efter krigsutbrottet den
30 november största möjliga antal BCo-LÅ, Co-LÅ och C-LÅ ur de tåg, där
vagnar med enbart elektrisk värmeledning erfordrades.
Av de sålunda frigjorda vagnarna uppställdes ett stort antal som reserv på
1, 3, 6 och 15 trafiksektionerna för att därifrån så snabbt som möjligt
kunna sändas till de platser, där behov kunde komma att uppstå. Åtgången
på vagnar med båda värmesystemen blev emellertid större än man hade
väntat, i viss utsträckning beroende på den starka kyla, som uppstod just
som färdplanstransporterna började. Den för kortare färdplanstransporter
t.ex. Orsa-Bollnäs, Hudiksvall-Ljusdal m.fl. linjer tänkta användningen av
CG och CGr måste nämligen inhiberas och vanliga personvagnar i stället
användas. En formlig bottenskrapning av vagnar med båda värmesystemen
måste således göras för att få behovet något så när täckt. Samtidigt med
färdplanstransporterna i Norrland förekommo även koncentreringstransporter
till södra och östra Skåne, till vilka transporter också erfordrades
vagnar med både ång- och elektrisk värmeledning. Omedelbart sedan dessa
koncentreringstransporter avslutats, sändes de i dem använda C-vagnarna
med extratåg till Krylbo för att därifrån användas i det sista uppsamlings-
tåget till Boden.
En bidragande orsak till att behovet av LÅ-vagnar blev svårt att
täcka var tågträngseln i tidtabellen å sträckan Långsele-Boden/Haparanda.
Det var nämligen praktiskt taget omöjligt att få med några av de
nordgående personvagnarna. Bristen i södra Norrland måste således täckas
enbart med vagnar söderifrån, samtidigt med att vagnanhopningar förekommo
i övre Norrland. Telegraf- och telefonlinjerna voro åtminstone de första
dagarna så blockerade, att samtal endast med stor svårighet och under lång
väntan kunde expedieras, vilket även i viss utsträckning inverkade.
Fr.o.m. den 5 december 1939 t.o.m. den 18 januari 1940 skedde daglig
personvagnsrapportering jämlikt bestämmelserna i särtryck 231a, art 66.
Trots de svårigheter av allehande slag, som sålunda uppstodo, torde
man dock kunna säga, att de svårbemästrade transportproblemen i stort sett
löstes på ett nöjaktigt sätt.
SJ under andra världskriget
Startsidan