Statens Järnvägar under andra världskriget

Svårigheter beträffande persontrafiken till följd av kylan vintern 1939/40 1940/41 och 1941/42

      Vintermånaderna december-mars åren 1939-1940, 1940-1941 och 1941-1942 
      uppvisade en ovanligt stark kyla och stor snörikedom. Kallast var det 
      vintern 1941-1942, då i Stockholm uppmättes en lägsta temperatur av -28.2 
      grader. Bifogade bilaga I utvisar en grafisk framställning av 
      medeltemperaturen och den lägst uppmätta temperaturen i Stockholm under 
      dessa år samt till jämförelse även vintern 1942-1943.      
      

Tågföringen

                 Den starka och långvariga kylan förorsakade en hel del svårigheter, 
      vilka i olika hänseenden verkade hindrande i driften och försvårade 
      tågföringen. Som exempel kan nämnas, att den under våren 1940 rådande 
      stränga kylan förorsakade tågförseningar ända in i mitten av juni samma år 
      på grund av det ur säkerhetssynpunkt var nödvändigt göra avsaktningar vid 
      de mycket talrika platser, där tjälknölar förekommo. Det kan anföras att 
      tågen å den 108 km långa sträckan Järna-Åby under en längre tid nämnda år 
      försenades 30 à 35 min på grund av dylika avsaktningar. Förhållandena ha 
      varit liknande under de andra båda vintrarna. Talrika rälsbrott ha 
      inträffat, vilka ofta förorsakat hinder och förseningar. Även snön har vid 
      olika tillfällen bidragit härtill, särskilt i början av 1942.   
   
           Ett kraftigt snöfall under senare delen av januari samma år i förening 
      med storm och kyla, vållade järnvägsdriften åtskilliga svårigheter över 
      stora delar av vårt land. De vedeldade loken utbyttes i största möjliga 
      utsträckning mot koleldade och trots att lokkoppling användes vid flera 
      tillfällen, körde tågen fast i snödrivorna och måste skottas fram. Nya 
      snöfall i förening med storm inträffade den 13 och 22 februari samt 4 
      mars, vilka ånyo lamslog trafiken för längre eller kortare tid. Särskilt 
      hårt utsatt var Skåne vid dessa tillfällen.    
  
           Ett mycket besvärligt och svårartat driftavbrott inträffade i Skåne i 
      mitten av mars 1942. En svår snöstorm den 15-16 mars orsakade kraftiga 
      snöhinder å ett flertal linjer, särkilt å 12 trafiksektionen. Ett 
      omedelbart därefter inträffat blidväder orsakade en osedvanligt kraftig 
      isbarksbildning å kontaktledningarna, vilket hade till följd, att dessa 
      brusto och spolierades å långa sträckor, vavid strömavbrott uppstodo. Å 
      flera sträckor blockerades linjerna av raserade stolpar och lednings-      
      bryggor och i lok och vagnar intrasslade kontaktledningar. 
      Ångdrift anordnades, där så kunde ske. Enär vägarna samtidigt voro så gott 
      som ofarbara på grund av snöhinder, kunde busstrafiken ordnas endast på 
      ett fåtal sträckor. Stora arbetsstyrkor, vari specialutbildad 
      militärpersonal deltog, måste uppbådas för att klargöra linjerna.      
      

Personvagnsparken

                 Vid vintrar med stark kyla är personvagnsparken mer utsatt för 
      vagnskador av olika beskaffenhet än under vintrar med normal temperatur. 
      Således steg antalet vagnar, som insänts till huvudverkstäderna för 
      reparation, betydligt under dessa kalla vintrar - vintern 1940-1941 dock 
      ungefär som vintern 1942-1943. Vintern 1941-1942 kulminerade vagnantalet 
      till huvudverkstäderna för reparation insända vagnar med 596 vagnar. (Se 
      bilaga II) De vagnskador som mest förekommo under stark kyla voro givetvis 
      skador förorsakade av nedfrysning av vagnarnas vattenledningar och 
      ångvärmeledningar. Även s.k. bälgvagnar voro vid bälgarnas isär- och 
      hopkoppling lätt utsatta för skador, enär bälgarna vid stark kyla och då 
      desamma äro belagda med is och snö, äro stela och svårhanterliga. Det vill 
      även synas, som om antalet vagnar, som på grund av slag i hjulen urtagits 
      ur trafik, avsevärt ökar under kallare perioder. Bifogade bilaga III ger 
      en grafisk framställning över antalet vagnar, som tagits ur trafik på 
      grund av slag i hjulen under ovannämnda vintrar. Det högsta antalet vagnar 
      - 228 st - av detta slag förekom under vintern 1941-1942.   
   
           I många fall kunde givetvis vagnar repareras utan att desamma 
      undandrogos trafiken, men för de vagnar, som måste intagas å verkstad, 
      betydde detta betydande olägenheter, såsom växlingsarbete, tomdragning 
      till och från verkstad samt anskaffande av ersättningsvagn. I synnerhet 
      var detta beträffande sov- och restaurangvagnar även förenat med andra 
      olägenheter.      
      

SJ under andra världskriget

Startsidan