SJ växel- och signalsäkerhetsanläggningar
1919 - 1938
Kartan nedan är inskannad från Banavdelningens berättelse
1919. Med förregling menas
här att det finns beroende mellan växlar och signaler, så
att tåg kan passera utan insaktning, och att ingångsväxlarna
inte kräver manuell bevakning. Däremot saknades i många
fall central växelomläggning. Stationer utan förregling
hade ofta envingade semaforer utan beroende av växlarna. Några
banor hade överhuvudtaget inga fasta signaler.
Först norra delen av landet. Där fanns förregling på
stambanan upp till Bräcke. De större stationerna var emellertid
oförreglade, med undantag av Ånge.
På övriga statsbanor i norra delen av landet fanns förregling
mest vid lastplatser och grusgropar. Där var förregling nödvändig,
eftersom platserna normalt var obevakade. Ett fåtal stationer hade också
förregling, till exempel Krokvik och Kiruna malmbangård på
Riksgränsbanan.
.
Nedan visas södra Sverige. Här hade de flesta statsbanorna förreglade
stationer ute på linjen. Nordvästra stambanan var emellertid i
stort sett oförreglad. Karlstad Östra (med anslutning till NKlJ)
var en av då få stationerna med förregling på den banan.
Södra delen av Inlandsbanan samt flera andra sidolinjer saknade i stort
sett förregling.
Knutpunkter och andra stora stationer saknade oftast förregling. Undantag
var t ex Malmö, Lund, Eslöv, Halmstads södra ände, Göteborg,
Olskroken, Laxå, Järna, Älvsjö, Liljeholmen, Stockholm
C och Uppsala.
Motsvarande kartor för de flesta åren mellan 1919 och 1938:
Detaljuppgifter för 1918 (grafik)
Startsidan
Sidan uppdaterad den 5 juli 2020
