[Tillsyn av telegrafledningarna] del A:

Banmästare och banvakter skulle sköta felsökning och felavhjälpning på ledningarna. Lyckades det inte, kunde man tillkalla telegraftjänsteman (§ 1). Linjefel kunde orsakas till exempel av väderleken, att stolpar välte eller bröts av, skador på hattarna (isolatorerna), avsliten tråd, trådens beröring med träd, marken eller annan tråd. Det nämns särskilt de problem som kan orsakas "då samlingar af is, snö, rimfrost, spindelväf o.s.v. fastna på hattarne eller på den öfre delen av stolparne" (§ 3). Första motåtgärden var att ge stolpen några hårda slag. I andra hand kunde man rengöra hattarna med borste.

Paragraf 4 behandlar stolpar som hotar att falla. Man rekommenderar att stolpen återförs i lodrät ställning medelst ett tåg (och då avses sannolikt inte järnvägståg) eller genom tryckning med stegen. Ibland kanske man måste sätta upp stag eller strävor. Avbruten stolpe ersätts med en ny. Man bör undvika att ersätta impregnerad stolpe med oimpregnerad.

Paragraf 5 handlar om skadade hattar. Baningenjörer avgjorde i tveksamma fall om en isolator borde bytas, "härvid ihågkommes, att ledningens brukbarhet är i fara, om träden antingen direkt eller genom fuktighet som fälles ur luften, kommer i ledande förbindelse med hattarnes fästen vid stolparne"

De följande paragraferna behandlar skarvning av avslitna trådar, undandröjande av grenar och kvistar (avståndet till grenar och blad skall vara minst tre fot), avkvistning av träd, åtgärder vid sammanslingrade trådar mm.

Paragraf 9 ger rådet att vid alla reparationer undvika att skada de övriga felfria ledningarna.

I paragraf 10 påpekas att banpersonalen skall ha koll på de olika ledningarnas nummer eller littera (bokstavsbeteckning), och noga kunna urskilja statstelegrafens ledningar från järnvägens.

"nödigt utresa till ställe der fel bemärkts" - trafikavdelningen och telegrafen

[Tillsyn av telegrafledningarna] del B:

Station som upptäckte fel skulle underrätta vederbörande telegrafiinspektör men även själv försöka hitta och åtgärda felet. Misstänkte man att felet fanns på linjen, skulle banmästare och banvakter underrättas.

Var det bara Morseledningen som blivit obrukbar, kunde man nyttja visartelegrafledningen. Det kunde finnas mellanstationer med enbart visartelegraf. (§ 13)

Om en telegrafiinspektör ansåg det "nödigt utresa till ställe, der fel bemärkts", skulle han först underrätta föreståndaren på den station där han normalt tjänstgjorde som telegrafist. Inspektören skulle anteckna alla fel i en särskild bok (§ 15).

Stationsföreståndare hade lika skyldighet vad gällde statstelegrafen som järnvägens egen telegraf. "Statstelegrafen får dock icke betjenas i sådan utsträckning, att olägenheter för jernvägstrafiken derigenom uppstå" heter det i paragraf 16. Där nämns också att fel på statstelegrafledningarna skall anmälas till statstelegrafstation, inte till järnvägens telegrafiinspektör.

Samverkan med telegrafverket

1871 träffades en överenskommelse mellan Kongliga Telegrafstyrelsen och Kongliga Styrelsen för Statens jernvägstrafik när det gällde underhåll av gemensamma telegraflinjer. Det verk som begagnade stolpar som satts upp av det andra verket skulle betala två riksdaler riksmynt för varje ny stolpe. Om det var en oimpregnerad stolpe kostade det emellertid inget om det andra verket satte upp sina trådar när stolpen stått i mer än två år. För att få sätta upp mer än tre trådar krävdes särskild överenskommelse. Banvakter och annan banavdelningspersonal skulle ha tillsyn över telegrafverkets stolpar längs banorna, och utföra enklare reparationer, t ex vid nedfallen hatt eller lutande stolpe.

Överenskommelsen reglerar förstås kostnads- och ansvarsfördelning mellan järnvägen och telegrafverket. Behövde telegrafverkets personal sändas ut för att felsöka eller avhjälpa fel som järnvägen inte kunnat åtgärda, hade de rätt till avgiftsfri andraklassbiljett eller gångbiljett.

Järnvägens morseledningar fick användas vid felsökning, dock skulle detta ske "sparsamt och skyndsamt", och telegrafering för järnvägens egna behov hade prioritet. 

SJ telegrafverkstad, Liljeholmen [SJ 1906 sid 529]

Källor

[Tillsyn av telegrafledningarna] Statens jernvägstrafik: Instruktion rörande tillsynen av telegrafledningarna och sättet att afhjelpa derå uppkomna fel. SJ cirkulär 324 med bilagor, Stockholm 1872

[P M N:o 7]  Statens jernvägstrafik, Trafikafdelningen: P.M. (N:o 7) angående vården af Telegrafapparater m. m.  Stockholm 1872, i Öfverdirektörens för Trafikafdelningen P.M