Vid Svenske Myr sydväst om Markaryd startades 1906 en torvströfabrik. Torven transporterades in till fabriken på 600 mm-banor. Första loket kom 1948, dessförinnan användes häst- eller handdrift. Från fabriken till Yxenhults station på Skåne - Smålandsbanan gick utleveranser fram till 1958 (enligt en källa 1945) på en linbana. Från 1950-talet tog traktor-/lastbilstransport alltmer över. Torvbrytningen och fabrikationen upphörde 1977, myren var då till största delen utbruten. .
Fabriken producerade maximalt 1200 torvbalar per dag.
Linbanan var ca 2,6 km lång, och hade levererats av Nordströms i Falun. Linorna hölls uppe av tjugo träbockar med en höjd av 10 - 15 meter. Varje vagn hade två hjul som löpte på bärlinan. Ovanför dessa hjul fanns en klaff som grep tag i draglinan. Klaffen styrdes av ett mindre hjul högst upp på vagnen. I fabriken och vid utlastningen frikopplades vagnarna från draglinan, och drogs för hand på en räl upphängd i taket.
Det fanns 32 linbanevagnar. Vagnarna hade tippbara flak, vilket underlättade lossningen, som i varje fall delvis skedde direkt till järnvägsvagnar, Det fanns även ett balmagasin vid Yxenhults station. Varje linbanevagn transporterade tre torvbalar.
Linbanans hastighet var ca 7 km/h. Färden från fabriken till utlastningen tog 23 minuter. Banan användes även för viss godstransport från Yxenhult till fabriken.
Linbanebockarnas hjul för draglinan hade glidlager, som krävde manuell smörjning. .
Linbanan drevs ursprungligen antagligen av samma ångmaskin som drev all utrustning i fabriken. Maskinens effekt var 110 hkr. 1948 anslöts fabriken till elnätet, och ångmaskinen ersattes av en elmotor.Sidan uppdaterad den 3 november 2021