Linbanor för industriella tillämpningar

Kristineberg - Boliden vid RenströmDen första linbanan i Sverige tillkom 1845 vid Falu gruva, och transporterade gråberg på en sträcka av ca 100 meter. Två vagnar med pendeldrift. En förutsättning för denna typ av banor var stållinor, som börjat tillverkas cirka tio år tidigare. Cirka 1870 fick den svenske ingenjören A F Westerlund patent på linbana enligt tvålinesystem (separata bär- och draglinor) med rundgående vagnar. 1873 kom den första banan enligt Westerlunds konstruktion, inte i Sverige men i Schlesien. Westerlund sålde sedan sitt patent till Adolf Bleicher i Leipzig. Banor enligt Westerlunds princip byggdes bland annat i  Åmmeberg 1877 och Bofors 1878.     [Nordströms 1943 sid 5 - 9, Éricson 2018]

Det är även möjligt att använda kombinerad bär- och draglina. Ett enlinesystem utvecklades av engelsmannen Hodgson. Frånm slutet av 1890-talet byggdes en del sådana linbanor i Sverige. Den längsta var 8 km vid Högfors bruk. Där visade sig enlinesystemet dock inte hålla måttet, varför banan byggdes om med separata bär- och draglinor.  

På 1890-talet ökade efterfrågan på linbanor, och Nordströms startade sin firma. 1891 byggde man sin första bana, vid A/S Hommelviks kopparverk, Nonaas, nära Bergen i Norge. 1894 kom Nordströms första bana i Sverige, för transport av oljefat vid AB Sommelii Fabriker, Henriksdal  [Nordströms 1943 sid 10]. Denna bana var 125 meter lång, men snart byggde Nordströms längre linbanor, t ex bortåt 15 km Rejmyre - Simonstorp 1896. 

Bockarna byggdes inledningsvis av trä. Efter första världskriget gick man över till järnkonstruktion, senare även betong.

Nordströms linbanor var inblandat i många linbanebyggen i Sverige. I denna annons från 1918 framgår att företaget kan nås under telegramadress Linbana! Annonsen var publicerad i Svensk Järnvägsmatrikel 1918 . Nordströms byggde också Sveriges första längre  linbana för persontransport, på jubileumsutställningen i Göteborg 1923.  Redan 1897 fanns emellertid en kort personlinbana på Konst- och industriutställningen i Stockholm. Denna bana gick snett över Djurgårdsbrunnsviken nära Djurgårdsbron, där utställningen hade sin entré.

Ett helautomatiskt system var färdigutvecklat av Nordströms lagom till byggandet av Sveriges två längsta industrilinbanor:

Utöver Nordströms var Ingenjörsfirma Sven Carlson i Falun en stor leverantör av linbaneanläggningar. De sista linbanorna från Sven Carlsson kom i slutet av 1920-talet. Nordströms höll på till slutet av 1940-talet, sedan tillverkade man endast andra transportanordningar. Linbanor levererades även av Adolf Bleichert & Co i Leipzig

Några industrilinbanor i Sverige

Götaland

Svealand

Norrland

I listan ovan ingår endast ett fåtal linbanor i anslutning till gruvor - dessa har funnits i så stort antal att det för närvarande är svårt att förteckna dessa banor.

Utanför Sverige

På andra håll i världen har också funnits en del långa linbanor för godsbefordran:

Militära tillämpningar

Linbanor kunde användas vid broarbeten, exempel från Statens Järnvägsbyggnader (SJB) berättelse 1923  SJB hade en linbana i sitt förråd, på samma sätt som decauvilleräls och -fordon.

BRECO Ropeways Ltd bygger linbanor för både gods- och persontransport

Low-tech Magazine om godslinbanor förr och nu
Internationella linbaneorganisationen har en kommitté för godstransporter!

Godslinbanor i Storbritannien, förteckning sammanställd av Mike Munro. Enligt Munro kan det globalt ha funnits minst 2500 linbanor

Linbanor och andra transportsystem för kontanthantering i stora butiker

Spansk forumtråd om industrilinbanor



Enlinebana för lantbruksändamål, nära Berner Oberland-Bahn i Schweiz

Källor

[Nordströms 1943]  Nordströms linbanor, författare ej angiven:   "Från Falu gruva till Boliden. En linbaneteknisk utvecklingslinje" i "Linbanan Kristineberg - Boliden" 1943

SJK Småbaneavdelnings böcker och tidskrift

[Ericson 2018] Ericson, Jan: "Svenska linbanor" i "Tidskriften Tåg" 2018-12 sid 14 - 17

Fjeld, Ulf:  "Svenska industrimotorlok I" 1974 (SJK skrift nr 15)

Gunvaldsen, Otto: "Statens tilsyn med privatbaner og taubaner" i "Tekniske meddelelser - NSB" 1959 sid 30 - 42

 



Startsidan

Sidan senast uppdaterad den 8 januari 2024