Den 28 juli 1905 meddelar Södertälje att en provisorisk
signalinstallation kan levereras tidigare - semaforer mm finns på
lager. Kanske avsågs en enklare anläggning med kontrollåsförregling
istället för ställverk?
Den 11 augusti 1905 meddelar Södertälje att man fortfarande har
lockout i sina verkstäder, men att man tilskrivit en firma på
kontinenten.
Den 18 september 1905 rekommenderar Södertälje att handspaken på
andra sidan spåret ansluts med dubbel trådledning istället
för stångledning. Stångledningar är mest lämpade
för korta ledningar till växlar.
Den 23 september 1905 skriver Södertälje verkstäder till Zell
att ställverksapparat och vägbommar skall levereras av AEG.
Den 26 september 1905 meddelar Södertälje att strejken på
AEG bilagts och att "vi forcerar"
Den 18 december 1905 skriver GS till leverantören att ställverksapparaten
satt sig, vilket gjort det svårt att lägga in golv i skyddshuset
(kuren). Dagen därpå svarar Södertälje att sättningen
antagligen uppstått när man grävde ner grundstenar för
vaktkuren.
Den 29 oktober 1905 startar spårvägstrafiken, uppenbarligen med
provisoriska anordningar vid plankorsningen.
Den 20 april 1906 skriver GS till Södertälje verkstäder att
anläggningen är oanvändbar, och påpekar att "samtliga
klockor gick sönder"
Den 21 april 1921 uppger GS att anläggningen stått obegagnad cirka
fyra månader.
Den 18 maj 1906 meddelar GS att "klangerna sprungo sönder"
Den 19 maj 1906 skickar Gyllenkrok på SJ ett telegram till spårvägsdirektör
Zell om att "bommarna böra målas efter söndag gula och blå
i spiral"
Den 6 juli 1906 sändes nya Schrankenglocken med ångaren Oluf Bager
från Stettin.
Den 16 juli 1906 hör Södertälje verkstäder av sig; AEG
har fakturerat dem för ersättningskugghjul. Kugghjulet var avsett
för fällbomsspelet , och hade sänts med ångaren Limfjorden.
GS hade för övrigt klagat på att även själva
bocken för vindspelet var för klen.
1912 gjordes vissa ändringar i samband med att järnvägen
fick ett tredje spår