Det första elektriska ställverket i Sverige levererades av Siemens Schuckert till Nyboda 1910. Enligt SJ:s årsberättelse för 1912 (SOS: Statens Järnvägar) togs anläggningen i bruk den 5 februari 1912. Nyboda var en förgreningsväxel där Slakthusbanan vek av från Västra Stambanan mellan Liljeholmen och Älvsjö.
Att man provade den nya tekniken just i Nyboda skall enligt en uppgift ha berott på att markförhållandena gjorde att det var olämpligt med ett (tyngre) mekaniskt ställverk. På bilden ser det dock ut som om ställverkshuset står på berg, så det kanske var andra orsaker som avgjorde, exempelvis att platsen bara hade ett fåtal växlar och signaler. Det bör därför ha varit enkelt att klara trafiken även om ställverket skulle krångla.
Exteriörbilden är från SJ banlära 1916, band 2 sidan 159. Färgbilden visar ställverksapparaten utställd
på Järnvägsmuseet 2026.
Ställverket hade ursprungligen endast två
signalställare och tre växelställare,
samt fyra blockfält för linjeblockering. Senare tillkom
fler ställare. I denna ställverkstyp hade signal- och
tägvägställarna kombinerats. Ställarna var vridställare
av samma typ som på nutida elmekar. Kontrollfönstren med sina
färgskivor hade dock ett annat utförande
Ställverksapparaten togs om hand av Järnvägsmuseum,
och finns nu i utställningen i Gävle .
