Stockholm: Signal- och säkerhetsanläggningar, trafikstyrning mm.
Vid Stockholm C fanns från omkring 1900 flera
mekaniska ställverk. Stationer som Tomteboda övre, Sundbyberg,
Solna, Stockholm S och Älvsjö fick mekaniska säkerhetsanläggningar
eller elektriska ställverk av äldre typ. Vid Stockholm C ersattes
de mekaniska ställverken 1933 av ett elektriskt ställarställverk
med elektrisk förregling. Detta betjänade även Tomteboda
övre. Sundbyberg, Stockholm S och Älvsjö fick också
el-el-ställverk På 1960-talet var det dags att ersätta
dessa anläggningar med reläställverk. Det blev en speciell
typ av ställverk, som endast förekommer i Stockholmsområdet.
Säkerhetsjänsten vid Stockholm C och
angränsande områden under 1800-talet
Stockholm C 1927 - inskannad historik från Kungliga
järnvägsstyrelsen, inklusive ritningar, samt kortfattat om senare om- och utbyggnader.
1900-talets början: Mekaniska ställverk och
manuell linjeblockering
Elektriska ställverk med mekaniskt förreglingsregister
Ställarställverk med elektriskt förreglingsregister
Reläställverken
Stockholm S
Hammarbyhamnarna och Stadsgården
Tomteboda
Solna Blockpost
Sundbyberg och Huvudsta
Statens järnvägars telefonanläggningar i Stockholm 1877 - 1946
Som exempel på den signaltekniska utvecklingen visas
nedan utsnitt ur ritningar över området kring Tegelbacken,
först för ställarställverket, sedan för reläställverket.
Hela ritningen
Ritningen ovan, signerad 1933 av SJ:s dåvarande signalchef
Ture Hård , visar personbangården och området fram
till infarten till Stockholm S. Vid Söder Mälarstrand finns
ett separat ställverkshus. Där korsas banan både av en gata
och ett hamnspår. Det korta spåret vid växel 10 kanske
är ett säkerhetsspår för att hindra vagnar som kommit
på drift från Stockholms södra att ställa till alltför
mycket oreda?
Bommarna vid Tegelbacken sköts från ett torn, på
ritningen benämnt Fällbomskur. Det fanns fram till
1955 två svängbroar på sträckan. Plattformarna
för de genomgående spåren nås via en plankorsning
i södra änden av centralbangården.
Huvudsignaler används som infarts- och blocksignaler,
men endast vid vänsterspår. För övrigt endast dvärgsignaler.
I södra änden av centralbangården har dvärgarna
gröna sken för att kunna visa att tågväg är
klargjord. De nuvarande huvuddvärgsignalerna med både grönt
och rött sken kom i bruk långt senare. De små rektanglarna
på plattformarna är repetersignaler (plattformssignaler) som
indikerar för tågklareraren vilken tågväg som
är lagd. Tågklarerarna hade under ställarställverkets
tid som främsta uppgift att springa omkring på plattformarna
och vinka av tåg. Mellan tågen höll de till på
de två tågexpeditionerna (för norr och söder) vid
spår 10. Ställverket sköttes helt av ställverksvakter.
På tågexpeditionerna fanns inga illuminerade spårplaner
eller andra informationssystem. Repetersignalerna var tågklarerarnas
enda möjlighet att se vad som var på gång.
På plattformarna är även inritat små
kvadrater med svampliknande bihang. Fylld svamp betyder tryckknapp
för att hos ställverket begära tågväg/växlingsväg.
Vit svamp är tryckknapp för att signalera till spärr-
och bomvakter att det är dags för avgång.
Hela ritningen
Ovan ett utsnitt från Ebrsi ritning S 350-022, daterad
1965-01-19. Jag har vänt ritningen upp-och-ned för
att underlätta jämförelsen med den gamla ritningen.
Antalet plattformsspår har ökat. Det nya ställverket
är tydligt utmärkt, och "signalkarlens plats" är på
traditionellt vis markerad med en punkt. Nu är tågklarerarna
helt bundna till det fönsterlösa ställverksrummet, och
repetersignalerna har försvunnit. Fasta avgångssignaler
(markerade med A) för tågbefälhavarnas avgångssignalering
har tillkommit. Huvudsignaler för in- och utfart finns nu även
vid höger spår. Några dvärgsignaler har både
rött sken (cirkel med vågräta streck ovanpå signalen)
och grönt sken, för signalering till tåg.
Lok- och vagnstationen vid Hagalunds övre, SJ-beskrivning 1936
Startsidan
Sidan senast uppdaterad den 10 oktober 2023