1860 togs Stockholms södra järnvägsstation i bruk som slutstation för Västra Stambanan, som då öppnades på sträckan Stockholm - Södertälje. Stationen låg vid Södra Bantorget (nuvarande Medborgarplatsen).
Norra stambanan fick på motsvarande sätt slutstation vid Norra Bantorget. Två separata banor utan spårförbindelse, för Västra stambanan dessutom med en perifert belägen station, var inte optimalt. En sammanbindningsbana byggdes, och öppnades för trafik 1871. Stockholm S kom nu att ligga vid en sidolinje, som anslöt till Sammanbindningsbanan - Västra Stambanan vid Signalstationen å Södermalm. Senare benämndes förgreningspunkten Tanto. Fram till 1927 gjorde vissa persontåg en avstickare till Stockholm S, vilket löstes med backning i ena riktningen.
1926 öppnades nya Stockholm S personstation med stationshus vid Timmermansgatan. Persontrafiken på sidolinjen upphörde nu och anslutningen till godsbangården inordnades i nya stationen.
Bangårdsskiss Stockholm S 1872. Fortfarande ganska omfattande anordningar för persontrafiken - banhall med tre spår. Viss lokaltrafik på sidobanan fortsatte ända till 1926. Så sent som 1914 var det cirka femton lokaltåg per dag mellan Älvsjö och Stockholm S vid Södra Bantorget. Mellan 1872 och omkring 1890 (eller senare?) fanns också en hållplats Södermalm på huvudlinjen. Huvuduppgiften för bangården vid Södra Bantorget var nu godstrafik, något som fortsatte till 1984. Godsstationen hade då hunnit utökas med nya magasin, lastkajer, frilastområden och anslutningar till industrier.
Stationens signatur är Sst, vilket står för Södra bangården Stockholm. Stationssignaturer används internt inom järnvägsverksamheten, men kan även nyttjas om man snabbt vill söka pendeltågstider i SL-appen.
1 Delen närmast tunneln samt nordöstra delen av godsbangården
2. Personstationens stationshus vid Timmermansgatan 1926 - 19863 Personstationens plattform 1926 - 1986
4 Provisorisk pendeltågsstation 1986 - 1988
6 Personstationens ingång från Rosenlundsgatan
7 Kvarterat Trumman med f d Luth & Roséns verkstäder
9 Området kring gångbron mellan Tantolunden och Tantogatan
10 Tanto
11 Årstabron
De flesta bilderna från Järnvägsmuseet är tagna mellan 1957 och 1962. Järnvägsmuseet hade då en permanent utställning av modeller och andra mindre föremål i Bonnierhuset vid Torsgatan (rullande materiel och andra större föremål fanns i ett bristfälligt skjul bakom Tomteboda rangerbangård). I lokalen i vid Torsgatan byggde man en modell som omfattade Älvsjö, Stockholm S och mellanliggande sträcka. En modell av Årstabron fanns sedan tidigare, och infogades i den nya anläggningen. Spår och rullande materiel byggdes i skala 1:87, men hus och landskapsdetaljer märkligt nog i skala 1:100. Sträckan Älvjsö - Årstabron skulle i skala 1:87 bli 60 meter, men av praktiska skäl hade man kortat ner detta till 32 meter.
För att kunna göra naturtrogna modeller av byggnader och olika slag av järnvägsinfrastruktur togs en mängd bilder. För varje hus typiskt fyra - fem bilder. Det är alltså kopior på en del av dessa bilder som dessbättre blivit kvar på Järnvägsmuseet. Modellen Älvsjö - Stockholm S gick däremot ett sorgligt öde till mötes - den revs efter att hyresavtalet för museilokalen avslutats 1964. Det ansågs omöjligt att montera ner anläggningen på ett sådant sätt att den kunde återskapas, men modellen av Årstabron bevarades. Resten fick en modelljärnvägsklubb övertaga för 100 kronor mot att de utförde rivningen.
Jag bodde i närheten av stationen. Medan godsverksamheten fortfarande var i full gång kunde jag varje morgon på väg till pendeltåget bland annat notera hur man på ett av frilastområdenan kastade ut stora mängder relativt nybakade och plastförpackade Pågen-limpor från slutna godsvagnar, som antagligen nyss kommit från Skåne. Limporna sorterades upp och lastades i bilar med tredimensionella Pågen-pågar på taken. På väg hem på eftermiddagen hindrades jag ofta av växlingsrörelser på de spår som korsade Timmermansgatan. Lastning och lossning förekom fortfarande i stor omfattning på olika delar av den vidsträckta bangården. Jag kom dock aldrig på tanken att ta med kameran och dokumentera något av verksamheten på godsstationen Först flera år senare, när spåren rivits och bangårdsområdet var fritt tillgängligt började jag ta bilder. Efter ytterligare några år lades den genomgående tågtrafiken om till provisoriska spår på f d godsbangården, där det också byggdes en tillfällig pendeltågsplattform. Sedan började nuvarande Stockholm S byggas på gamla personstationsområdet. När detta var klart kom bostadsbyggandet igång på allvar, och snart var hela det gamla bangårdsområdet bebyggt, delvis på överdäckningar som utsträcktes fram till Ringvägen.
Karlsson, Nils: Södra bangården i Stockholm 1860 - 1983, Svenska Järnvägsklubben 1983
TEKNISK-EKONOMISK BESKRIFNING ÖFVER SVENSKA STATENS JERNVÄGSBYGGNADER del I Allmän öfversigt jemte särskild beskrifning öfver vestra stambanan, 1872
Sidan uppdaterad den 31 juli 2020