Under lång tid användes semaforer där både mast och vingar var tillverkade av trä. Senare infördes plåtvingar, perforerade för att minska vindens påverkan. Vingarna fälldes nedåt, och för att kunna visa "allt väl" med lodrät vinge fanns en skåra i masten. Detta syns på bilden till höger, tagen i Ingatorp vid NOJ på 1880-talet. Det är oklart i vilken omfattning "allt väl" förekom, och vid SJ slopades den signalbilden 1877. Ovan syns en semafor med plåtvingar i Fritsla cirka 1900. [Båda bilderna från Järnvägsmuseet, Nybergska samlingen]

Ovan syns en träsemafor vid Forshult på NOJ 1911. Till vänster en vägkorsning med svängbommar [Järnvägsmuseet, Nybergska samlingen]

Vingarnas konstruktion och målning varierade mellan banor och över tid. Klas Blomberg har utförligt beskrivit detta på Järnvägshistoriskt forum.   

T-semaforer på stationer med möjlighet till obevakad körning fungerade ofta på något av följande sätt:

• En vinge i taget kan ställas till kör om semaforen låses upp med K10-nyckel. K1-nycklar för växlar friges då. Med K16-nyckel kan semaforen fås att visa kör för båda riktningar, alla K1-nycklar är då inlåsta.
  
  
• Båda vingarna manövreras samtidigt. Normalt visas kör i båda riktningar. När semaforen låsts upp med K16-nyckel och visar stopp i båda riktningar friges K1-nycklar för växlar.

På smalspårsbanor i Östergötland försågs T-semaforer med försignaler, mekaniskt kopplade till signalveven på semaformasten. Detta ökade säkerheten [ÅW 1024 s 5]

Under 1950-talet började SJ en kampanj för att utrota T-semaforerna. Många försvann förstås på grund av nedläggning av banor och stationer, men de flesta övriga T-semaforer på stationer ersattes med ljussignaler eller ytterplacerade semaforer. Orsaken till detta var att T-semaforerna syntes dåligt.  Vid Uddevalla - Lelångenbanan och f d Falkenbergs Järnväg fanns dock ända till nedläggningarna på 1960-talet nästan bara T-semaforer. En bana som fick sina många T-semaforer borttagna snarast möjligt efter förstatligandet var däremot Borås - Alvesta.  [ÅW 1024 s 5].

Vid många lastplatser användes T-semaforer betydligt längre ; fanns det bara en växel i huvudspåret ansågs signaltypen acceptabel. Just vid lastplatser sattes fortfarande nya T-semaforer upp, exempel:

• Ösjön mellan Hinsnoret och Ornäs, tillfällig lastplats för sliperssåg 1947 - 1949. T-semafor togs i bruk i mars 1948 [GDG 2 ts ändringstryck 16 till tidtabellsboken del A, mars 1948]
• 1953 ny T-semafor vid bankorsningen mellan 1067-linjen och det nya normalspåret nära Bergkvara station [ej verfierad uppgift]
• 1957 ny T-semafor vid Brattby på sträckan Vännäs - Umeå [Ebr dnr 60917]. Det verkar tidigare inte ha funnits några signaler vid Brattby. T-semaforen i Brattby finns på omslagbilden till tidskriften TÅG nr 3 1989.

Ovan: Gasbelyst T-semafor vid Riddersvik, Spånga - Lövsta Järnväg [AGA-bild, Järnvägsmuseet] Till vänster:  Holmeja i november 1940. Oftast var T-semaforerna placerade på plattformen. Den avbildade signalen stod mellan spåren, antagligen  för att vara mera synlig från båda riktningar  [Järnvägsmuseet. Fotograf: E. Gustafsson]

Ovan:  Kylinge på 1067-banan Olofström - Sandbäck,  juli 1942. Gallerverksvingar. Kvinnlig platsvakt ?? och en man som lugnt sitter till höger i bilden   [Järnvägsmuseet Foto AKA, SJ REKA 5323]:


Järnsemafor vid Källna på linjen Ängelholm - Klippan, 1920-talet [Järnvägsmuseet, Nybergska samlingen]

Lane vid Uddevalla - Lelången 1942.  Stig Nybergs samling.  Denna typ av semafor infördes av greve Posse, och tillverkades bl a av Sala Maskinfabriks AB. Lyktan var gemensam för båda riktningar, och hissades upp och ner inuti masten. Den runda anordningen längst upp tycks ha dolt den trissa över vilken lyktlinan löpte. "Den stadiga järnmasten går cirka 1.5 meter ned i marken" nämner Sala Maskinfabrik i sin katalog från 1905 Till höger en ritning från Posse [Riksarkivet] Nedan två Posse-ritningar som visar lyktarrangemanget [Riksarkivet]

Ovan:  Platsvakten i Knivingaryd  (Mönsterås - Fagerhult) vid semafor av greve Posses konstruktion  [Järnvägsmuseet]

Ovan:  Annan variant av signalmast.  Gränum på 1067-linjen Olofström - Sandbäck. Foto AKA  juli 1942.  [Järnvägsmuseet] På Skåne - Smålands Järnväg (och kanske även andra banor?) användes T-semaforer av greve Posses modell där båda vingarna stod lodrätt när stationen var obevakad. Det är oklart om de lodräta vingarna pekade uppåt eller nedåt, kanske förekom båda varianterna?  1943 beskrevs anläggningen i Yxenhult vid f d SSJ som att semaforvingarna vid obevakad körning "intaga lodrätt läge" och då låses med K15-lås. Det gick inte att ställa båda vingarna på "kör" samtidigt, vilket ju inte heller var lämpligt när stationen var bevakad [Ebr 8/44, 3 signalsektionen 2/45]. I en skrivelse från 12 bansektionen till signalingenjören i Malmö 1941 nämns explicit att semaforvingen stod rakt uppåt vid obevkad körning, vilket inte var tillåtet vid SJ [3 signalsektionen 31/41].  I maj 1945 fick Yxenhult ytterplacerade tvåvingade semaforer [3 signalsektionen 2/45] och antagligen modifierades även anläggningar med möjlighet till lodräta vingar vid f d SSJ. Säkerhetsmässigt borde det ha varit fördelaktigt att ha en distinkt signalbild när en station var obevakad.  Detta med särskild signalbild vid obevakad station var i överensstämmelse med hur det brukade fungera på danska privatbanor; "ubetjent" - som där oftast visades med vingarna snett nedåt (och "kör" visades då med endera vingen snett uppåt).

Ritningar på T-semaforer av greve Posses konstruktion [Riksarkivet]

Gallerverksmast med lykthiss inuti masten    Alternativ ritning    Ytterligare variant

Smal gallerverksmast      Alternativt utförande

Signal på järnportal över spåret

Undantagsvis fanns signalvingar på båda sidor av masten även vid normala ytterplacerade huvudsignaler. En sådan signal fanns vid Örnsköldsvik. Ovan syns totalt fyra vingar, dock sitter de nog på två olika master. Bilden tagen av Östner vid Läggesta våren 1941  [SJ REKA 4462, Järnvägsmuseet]

T-semaforer som signalerade i fyra riktningar var mycket ovanliga. Bilden ovan visar en sådan signal vid en korsning mellan normal- och smalspår i Norrköpings hamnområde [Järnvägsmuseet]

Tre bilder från lastplatser: Till höger Stora Mon på NBJ bandel Ervalla - Nora stad 1976-05-26 Nedan Månsarps grusgrop på Jönköping - Vaggeryd 1977-04-23 Nedan till höger Skahus på Nässjö - Nybro 1978-08-03

Signalsidan

Startsidan