Statens järnvägars 25 knappställverk

Under första halvan av 1940-talet installerades de första reläställverken vid SJ. Anläggningarna levererades och installerades av LM Ericssons signalbolag, som redan levererat ett antal liknande ställverk till enskilda och utländska järnvägar. I Sverige användes vid den tiden benämningen knappställverk eller tryckknappsställverk.. Från senare delen av 1940-talet nyttjades i allmänhet den mer generella termen reläställverk .

Som framgår av listan nedan installerades många av knappställverken på stationer med relativt få tåg, och när SJ 1942 begärde in anbud på ställverken hade flera av stationerna inga tidtabellslagda tågmöten. Kanske ville man införa ny teknik bara på platser där eventuella driftstörningar inte skulle ge så stora effekter?

Signalbolaget hade innan SJ-ordern visserligen leverat många reläställverk, men aldrig någon större serie. De tidigare knappställverken hade individuellt utformade manöverapparater. Inför leveransen till SJ gjorde bolaget en omkonstruktion, så att manöverapparaterna blev modulärt uppbyggda. En modul kunde avse exempelvis en växel, en huvudsignal eller ett vägskydd. Kontrollås och tågvägslås satt ofta på sektion med dubbel eller tredubbel modulbredd [Insulander 1942]  Moduluppbyggnaden framgår av bilden nedan.

När knappställverken beställdes hade SJ inga egentliga reläställverk. Signalavdelningen hade nog helst velat slippa dessa anläggningar, som man hade många invändningar mot. Det blev också en hel del problem, och korrespondensen mellan signalavdelningen, Signalbolaget och distrikten fyller två arkivkartonger i SJ arkiv. Vid tillfälle skall jag redogöra för detta, men jag börjar med en lista över de tjugofem anläggningarna.

Som vanligt gäller att tidpunkt för ibruktagande kan vara osäker. Tre ställverk togs i drift i ett första skede 1942 – våren 1943, bland dem troligen Håkantorp och Nälden. På grund av att diverse problem blev det sedan stopp i installationerna, men ytterligare några anläggningar blev klara 1943, och resterande 1944 - 1945.

VIMO

I bruk 1943. Stationen hade ytterst få tågmöten. Ställverket var därför knappast till någon större nytta. När kraftstationen på platsen brunnit ner 1945 rapporterade stationsföreståndaren att detta inte var något problem. Trots att ställverket under cirka en månads tid inte gick att använda stördes inte trafiken. 1952 infördes säo paragraf 100 på banan, och ställverket blev överflödigt. Det beslutades då att flytta anläggningen till GEVSJÖN.

ÖRKELLJUNGA

Ibruktagning 1945

VALLÅKRA

I bruk 1944

TÅGARP

I bruk 1944

STRÖMSNÄSBRUK

I bruk 1945. För korsningen med smalspåret Delary – Strömsnäsbruk fanns redan ett separat mekaniskt ställverk. Detta sattes i beroende av knappställverket medelst stationsblockering. Det mekaniska ställverket fick vara kvar eftersom det hade en låg driftkostnad - det sköttes av en lågavlönad kvinnlig ställverksvakt. Dessutom var man osäker på om smalspårsfordonen säkert skulle kortsluta spårledningar.

SKÅNES FAGERHULT

I bruk 1944

MARIEHOLM

I bruk 1944. SJ hade först tänkt sig att installera detta knappställverk i KVIDINGE, men ändrade sig sedan distriktet påpekat att Kvidinge redan hade en mekanisk säkerhetsanläggning.

YTTERÅN

I bruk 1944

MÖRSIL

Troligen i bruk 1944.

UNDERSÅKER

I bruk 1944

DUVED

I bruk 1944.

Stationshuset inklusive ställverkets manöverapparat, reläer mm förstördes av brand den 21 dec 1950. Ny säkerhetsanläggning, kompletterad med spårledningar och utfartssignaler, beslutades 1952 och togs i bruk den 27 okt 1954. Det nya ställverket var av typ "Skruv" men kompletterat pga vissa problem med "induktionsverkan" som visat sig i Skruv [Ebrsi ärende 6-44/31, finns i volym EI:42]

NÄLDEN

I bruk 1943.

ENAFORS

I bruk 1944. Ställverksapparaten syns på bilden till höger, tagen 1977-08-24.

EDSBYN

I bruk 1945.

VOXNA

I bruk 1945.

FURUDAL

I bruk 1945

GRUNNEBO

Detta var tydligen en sorts militärmötesplats, som under fredstid ständigt var obevakad och bara fungerade som lastplats med obetydlig godstrafik. Distriktet ville hellre ha knappställverk i Västrakulla, som hade flera dagliga tågmöten, men centralförvaltningen meddelade i juli 1945 att anläggningen skulle placeras i Grunnebo. Distriktet bestämde dock att inte koppla in växeldriv, spårledningar mm. Huvudsignalerna skulle emellertid manövreras med signaltryckknapparna. Vid behov skulle ställverket snabbt kunna återställas till normalt skick. Anläggningen kom alltså att fungera mer som "knappcentrallås" än knappställverk. Troligen i bruk i slutet av 1945.

VARGÖN

I bruk 1944. Här hade man problem med störningar från brukets likströmslok, som innan SJ-banans elektrifiering tydligen hade kontaktledningar ända in på SJ-bangården.

GRÄSTORP

I bruk 1944

ULVSTORP

I bruk 1944

HÅKANTORP

I bruk 1942

VEDUM

I bruk 1943

BERGHEM

I bruk 1945.

SMEDBY

I bruk 1943

TREKANTEN

I bruk 1943.