Bergslagernas Järnvägar - Signaler och signalering

Tidiga signaler

Från början fanns infartssignaler i form av skivsignaler eller envingade semaforer. Där sikten var god användes T-semafor placerad mitt på stationen. En signalvakt postade vid ingångsväxeln och visade röd eller grön handsignal. [Ahlberg 1923 sid 159]

Signalbelysning

Ursprungligen användes lyktor för en blandning av fotogen och rovolja. Skötseln av dessa lyktor var tidskrävande, liksom arbetet med tändning och släckning. Ett stort antal siganler fick därför elektrisk- eller acetylenbelysning. De acetylenbelysta försignalerna hade blinkljus, liksom en del huvudsignaler [Ahlberg 1923 sid 165]

Huvudsignaler

Utfartssignaler var ännu 1931 ovanliga, de fanns vid Grythyttehed (dock endast i riktning mot Göteborg), Åmål, Nol, Surte (ljussignaler med fast sken; att detta särskilt påpekades beror väl på att semaforerna i allmänhet hade blinkljus), Agnesberg (ljussignaler med fast sken), Lärje R ställverk I (ljussignal) och Olskroken (ljussignaler) [Bihang 8 sid 5 ff]. Vid B:s Göteborg fanns tre utfartssignaler (semaforer) som nattetid visade fast sken [Bihang 8 sid 7]

Trevingade infartssignaler var vanliga i början av 1930-talet, de fanns vid de drygt 30 platser som hade en tredje tågväg. [Bihang 8 sid 5 ff]

T-semaforer fanns 1931 vid Nödinge grusgropsspår [Bihang 8 sid 10]

Vid Köpmannebro skyddades svängbron 1931 söderifrån av en fast signal som gällde även för växlingsrörelser (huvudsignaler gällde ju annars vid denna tid endast för tåg) [Bihang 8 sid 7]

Semaforvingarna var väl till en början ofta av gallerverkstyp, men utfartssignalerna i Göteborg hade enligt bilden ovan (Sveriges Järnvägsmuseum, fotograf och årtal okända) hela vingar av preussisk typ, alltså med kantrand istället för den i Sverige vanliga målningen med ett rött och ett vitt (på senare tid gult) längsgående fält

Försignaler

Ljusförsignal, med AGA färgväxlare, skall för första gången ha använts 1921 just vid BJ, för en signal placerad i tunnel ["Försignalproblemet", SEJIF meddelande 104 1929, sid 4]. [Ahlberg 1923 sid 164] nämner istället en ljusförsignal med färgväxlare, placerad söder om tunneln vid Mölnbacka. Genom "lämplig avskärmning" var signalen synlig även i dagsljus. Om årtalet 1921 stämmer, använde BJ ljusförsignaler tidigare än SJ, som började med sådana försignaler 1923 [SJ 1906 - 1931 band II sidan 271]

Ljusförsignaler fanns 1931 även i Hammarn [Bihang 8 sid 9].

I varje fall vissa försignaler försågs uppenbarligen med speciella tavlor, säkerligen för att signalen skulle vara väl synlig även när den visade vänta kör. Liknande anordningar finns vid skivförsignaler i exempelvis Tyskland. Bilder från [Ahlberg 1923] sidan 51 (till vänster) och sidan 384 (ovan). Bilden ovan är tagen vid Kotten söder om Åmål.

Manöversignaler

Manöversignaler fanns 1931 i Segmon, Nygård och Brålanda. I samtliga fall var signalbeteckningen M. När den visade växling förbjuden var den automatiska vägsäkerhetsanläggningen "genom inkoppling av strömförande spårsträcka klar för författningsenlig signalering". Detta får väl tolkas som att när växling var tillåten måste vägskyddet vara urkopplat, troligen för att vägtrafiken inte skulle hindras i onödigt stor omfattning. I Åmål fanns vid denna tid två manöversignaler, V1 och V2, på huvudsignalmaster [Bihang 8]. Manöversignalerna i Åmål var vridbara spårspärrslyktor av samma slag som på den nedan omtalade repetersignalen [Ahlberg 1923 sid 164]. Det är oklart om övriga manöversignaler var spårspärrlyktor, semaforer eller dvärgsignaler.

Repetersignal

I Loka fanns "s k repetersignal, utgörande en manöversignal, uppsatt å båda huvudsignalerna" [Bihang 8 sid 9]. Denna signal skulle "vid behov" repetera stationsföreståndarens handsignaler, och kunde visa normalläge, stopp och avgång. Alltså en tidig motsvarighet till A-signalerna.

Repetersignalerna i Loka motiverades av att bangården låg i kurva, så stationsföreståndarens handsignaler var inte synliga från loket. På bilden [Ahlberg 1923 sid 164] visar repetersignalen avgång. Stopp visades genom att vrida spårspärrlyktan. När ingen signal skulle visas var den ovanför lyktan synliga plåtskivan nedfälld. Det finns plåtskärmar även på båda sidor om lyktan, uppenbarligen för att hindra att fel signalbild uppfångades av lokpersonalen vid passage genom den kurviga bangården.

Repetersignaler av detta slag har troligen inte använts vid någon annan bana i Sverige. Vid SJ infördes fasta avgångssignaler, A-signaler, före 1931, men då med samma form som nu (dock med fast vitt A istället för som nu blinkande gult)

Uppehållssignal

Uppehållssignal, för att signalera till tåg med behovsuppehåll, fanns vid Tomnäs, Lindan, Björksjön, Nödinge, Eckerna och Tunge-Torp. Signalen hade en grön och vit plåt och en lykta som visade grönt eller ofärgat sken. Det är oklart om signalen - som nu - manövrerades av resenärerna, eller om det fanns en platsvakt som vred signalen [Bihang 8].

Exempel på signalarrangemang

[Tdt 102 om annat ej anges]

B:s Göteborg

Vid slutet av infartstågvägarna uppsattes tre dvärgsignaler som skydd mot växlingsrörelser från Lilla Bommen. Dvärgsignalerna var synliga i riktning från Lilla Bommen, och kunde visa stopp eller ogiltighet. Stopp visades när infartstågväg var lagd. [tillägg nr 1 till bihang nr 8, 1932]

Korsningen mellan norra bispåret (lokspåret mellan Göteborg C och B:s Göteborg lokstation och BJ huvud- och växlingsspår Olskroken - B:s Göteborg [Bihang 8 sid 11]: För tåg från Olskroken mot B:s Göteborg fanns en envingad semafor för huvudspåret och en manöversignal (spårspärrsignal) för växlingsspåret. I andra riktningen skyddades korsningen av infartssignalerna till Olskroken. Dessa fanns 40 meter framför korsningen (så kort avstånd skulle nog inte accepterats i dag)

Göteborg C (SJ-station):

Vid infarterna från BJ-spåret och från Almedalslinjen hade dvärgsignalerna bytts mot sådana med grönt sken. De användes för att medge försiktig infart till delvis belagt spår [tillägg nr 1 till bihang nr 8, 1932]

Lärje rbg

Tåg på väg söderut mötte följande signaler: Försignal - Trevingad infartssemafor I 1:2:3 - utfartssignal E (ljussignal med blinkande sken; det framgår inte om alla sken blinkade - som på BJ:s semaforer - eller om blinkningen användes i försignalsyfte) för huvudtågvägen (spår 1). För tåg från spår 2 fanns ljussignal F med fast sken. Den satt bredvid signal E, på samma mast, strax norr om södra vägövergången och till vänster om huvudspåret. Detta bör ha inneburit att spår 1 fanns mellan signal F och det spår för vilket signalen gällde! Eller stod signalmasten kanske bortom den punkt där spåren löpte samman?

För norrgående tåg fanns försignal - trevingad infartssignal D1:2:3 - ljusförsignal - utfartssignal G (ljussignal med blinkande sken) för huvudtågvägen (spår 1). För utfart från spår 2 fanns ljussignal H. G och H satt på samma mast, strax söder om norra vägövergången och till höger om huvudspåret. Strax söder om infartssignal D1:2:3 fanns en manöversignal M. Den användes för att visa växling tillåten för växlingståg som gick in på spår 5. Infartsväxlarna var då förreglade, men det fanns ingen kontroll att tågvägen var hinderfri.

Källbottengruvan

hade en dubbelsidig huvudsignal A:B som var ljussignal och uppställd invid huvudspårsväxeln. Alltså en ljussignalernas motsvarighet till T-semaforen! Det fanns också ljusförsignaler. [Bihang 8 sid 9]

Öxnered

Korsningarna mellan BJ och UVHJ skyddades 1931 av korsningssignal; ljussignaler som visade rött eller grönt sken och gällde för både tåg- och växlingsrörelser.

Tidigare hade här funnits en skivsignal placerad mitt i korsningen. Bilden nedan, via Bengt Dahlberg, är tagen 1915 eller senare. Under skivan tycks finnas ljusöppningar i fyra riktningar. Signalen kanske fungerade som en vanlig gatukorsningssignal, alltså att kör samtidigt visades i båda riktningar på ena banan och stopp i båda riktningar på den andra banan.

Nedan en detaljbild från 1916. Kanske var de lågt hängande elliptiska skivorna tänkta att fungera på samma sätt som amerikanska "smashboards", och alltså väcka ouppmärksamma lokmän med en ljudlig smäll vid kontakt mellan signal och lok? [Ericssons arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria]

Källor

[Ahlberg 1923] Ahlberg, Vincent: "Bergslagernas Järnvägsaktiebolag 1872 - 1922. Historik II"

[Malm 1979] Malm, Christer: "Signal- och säkerhetsanläggningar vid BJ" i "Bergslagernas järnvägar 1879 - 1979"

BJ tjänstgöringsreglemente 1876 [Sveriges Järnvägsmuseum]

Cirkulär om tågs passage av svängbroar, stationer mm, 1885 [Sveriges Järnvägsmuseum]

[Tdt 102] "Tjänstgöringstidtabell nr 102/33 för bantågen å Bergslagernas och Lödöse - Lilla Edets järnvägar gällande från och med den 22 maj 1932", Göteborg 1932

[Bihang 8] Bihang n:r 8, gällande fr o m den 15 maj 1931, Göteborg 1931.

BJ-sidan

Startsidan

Sidan uppdaterad den 12 september 2016