Fjärrblockering på Malmbanan

SJ:s andra fjärrblockeringsinstallation tillkom i slutet av 1950-talet på Malmbanan. Den hårt belastade sträckan Kiruna malmbangård - Vassijaure kunde då fjärrstyras från Kiruna. På delen Abisko - Vassijaure hade man först tänkt avstå från fjärrstyrning. Klimatförhållandena ansågs ge stor risk för driftstörningar, men med växelvärme blev det i realiteten inga stora svårigheter. Stationen Abisko Ö förblev dock länge lokalbevakad eftersom den hade ett ställarställverk som det inte ansågs lönsamt att byta ut. Abisko Ö var ju också en viktig station med stor bemanning av personal för banunderhåll och eldrift.    

Planer på CTC mellan Kiruna och Vassijaure fanns redan på 1940-talet. I anteckningar från en inspektionsresa 1949 [Riksarkivet] nämns

• att "centralapparaten" kunde tänkas placeras i Vassijaure, Abisko eller Kiruna malmbangård. Den sistnämnda platsen var lämpligast, bland annat med tanke på eventuell utsträckning av fjärrstyrningen söderut
• att en telekabel krävdes. En sådan var i vilket fall planerad för att ersätta den problematiska blanktrådslinjen
• att även frånskiljarna för kontaktledningen behövde fjärrmanövreras
• att kraftförsörjningen för CTC-systemet behövde utredas - den befintliga 60 Hz banbelysningsledningen var knappast användbar 

Ericssons signalbolag kontaktades, och utredde hur många trådpar i den nya kabeln som borde reserveras för CTC. Med tanke på det stora antalet indikeringar som skulle orsakas av den täta trafiken behövdes ett trådpar för södra delen (Kiruna - Abisko?) och ett för norra delen. För ordergivning från centralen räckte ett trådpar [skrivelse till Ebr den 2 nov 1949, Riksarkivet]  När Malmbanans fjärrstyrning byggdes tio år senare klarade man sig vad jag kan förstå med ett trådpar för både order och indikeringar.

Ytterligare SJ-dokument från omkring 1950 och framåt:

• Förutsättningar för CTC och om automatisk linjeblockering [Riksarkivet]. Linjeblockering var påtänkt sedan länge och fick nu ökad aktualitet eftersom den var en förutsättning för CTC
• Linjeblockering, knappar för stoppanmälan istället för säkerhetsspår, funderingar kring rutiner vid fel på linjeblockeringen mm [Riksarkivet]
• Provisorisk beskrivning av reläställverk, Ebr 1953 [Riksarkivet]. De nya ställverken togs delvis i bruk redan innan linjeblockeringen var klar

Fjb medförde en avsevärd minskning av trafikavdelningens personal längs banan. Dock behölls viss bemanning för kommersiella syften även vid en del fjärrmanövrerade stationer; Rensjön och Torneträsk fram till 1960-talet, Gullträsk, Gammelstad, Fjällåsen och Natttavaara till 1970-talet, Vassijaure och Lakaträsk 1980-talet och Abisko Ö till 1991.

Några bilder från Järnvägsmuseet:

 
Bilderna nedan visar tågtidskrivaren, som på en förtryckt grafisk tidtabell i rullform automatiskt registrerade realtidsinformation med hjälp av spårledningsstyrda pennor. SJ hade mycket problem med dessa tågtidskrivare, och de förtryckta graferna var dyra att framställa.  Att döma av telefonutrustningarnas och tastaturerernas placering på bilderna är de antagligen från olika tillfällen.  


På bilderna syns även tastaturen som används för att välja station och ange vilken order som skall sändas ut.
Nedan ser vi att antal tastaturer och linjetagare har fördubblats, kanske som en förberedelse för fjärrstyrningens utbyggnad till Gällivare: 
  

Ovan ytterligare en bild tagen före 1961; detta år började Kiruna fjärrstyra även linjen till Gällivare, så panelen förlängdes åt höger:  

 

Även arbetsbordet har förlängts
 

Spårplan, tastaturer mm från Kiruna fjb-central finns nu på järnvägsmuséet i Ängelholm:

 

Ovan syns tastaturen. Nedan syns några delar av panelen. Även den norska sträckan kunde övervakas och vid behov manövreras från Kiruna. På motsvarande sätt kunde NSB övervaka och manövrera delen fram till Abisko. Detta motiverades av att det saknades omvägsförbindelse (redundant telekabel för överföring av order och indikeringar) på den sträckan. Manövrering från utlandet användes dock sällan eller aldrig vare síg för NSB eller SJ delar av banan. Däremot var det till stor fördel för fjärrtågklarerarna att kunna se vad som närmade sig på andra sidan gränsen. Varje station på sträckan Straumsnes -  Abisko Ö hade dubbla understationsutrustningar anslutna till det lokala ställverket. Den ena understationsutrustningen kommunicerade med Narvik, den andra med Kiruna.

Särbestämmelser

1920 förenklades säkerhetstjänsten på Malmbanan. Syftet var att underlätta tågledning och tågklarerering på den hårt belastade linjen. Bland annat ersattes telegraf av telefon. Dessa bestämmelser gällde i stort sett fram till 1959.

Fjärrblockeringen medförde nya särbestämmelser. 1958 var det ovanligt med fjb, så driftsformen reglerades inte i den vanliga Säkerhetsordningen. Det speciella med fjb är ju att ordergivningen till tågen är minimal - man kör enligt den informations som ges av de fasta signalerna. För den första sträckan, Ånge - Bräcke, hade man infört särskilda bestämmelser. Samma upplägg tillämades för sträckan Kiruna - Vassijaure; Särbestämmelser 1958. Där regleras bland annat att småfordon (förutom de allra minsta) skulle ha oisolerade axlar, så att de kortslöt spårledningen. Detta var en åtgärd med hänsyn till banpersonalens säkerhet.  Vissa rälsbussar var förbjudna, förmodligen för att de inte säkert kortslöt spårledningen.

Driftsäkerhet

Startsidan

Sidan uppdaterad den 12 januari 2024