Fjb-centralen i Norrköping

Denna trafikledningscentral ligger vid Norrköpings godsbangård, numera dock inte i de ursprungliga lokalerna.

Reläfjärrblockering på Nyköpingsbanan Järna - Åby

Fjärrblockeringen (Norrköping) - Åby - Nyköping - (Järna) togs i bruk den 20 november 1968. Enligt SJK-skriften Järnvägsdata fick delen Norrköping - Nyköping dock fjärrstyrning först kort tid senare.

Beslut om fjb på sträckan togs redan 1962, men sedan dröjde det innan investeringsmedel tilldelades. Det fanns ett tag planer på att börja med fjärrstyrning av Åby, vilket kunde blivit möjligt 1964 då platsen fick ett reläställverk. Automatisk linjeblockering Åby - Krokek var en förutsättning. På dubbelspåret mot Simonstorp togs linjeblockering i bruk 1964. Men på Nyköpingsbnan valde man alltså att bygga ut fjb på hela sträckan samtidigt.

Närmast innan fjärrblockeringen togs i bruk var Vagnhärad, Nyköping C, Krokek och Åby lokalbevakade dygnet runt. Ytterligare sju stationer var bevakade främst dagtid, med inskränkningar lördag och sön- och helgdag. Med fjb blev det förstås möjligt att minska bemanningen högst väsentligt; 24 man skulle kunna sparas in menade SJ driftavdelning 1966. Några nya godsombud måste dock engageras. Man tänkte sig att Nyköping C skulle vara lokalbevakad dagtid, men antagligen blev den redan 1968 fjärrstyrd dygnet runt.

Planer på utökning av relä-fjärrblockeringen

På 1980-talet fanns det i relärummet under Norrköpings trafikledningscentral utrustning för fjärrstyrning av Strångsjö och eventuellt även Simonstorp. Det kan alltså ha funnits ett aldrig fullföljt beslut om att fjärrmanövrera även linjen Åby - (Katrineholm). Fjb på den sträckan togs dock i bruk långt senare och inte som relä-fjb, och något beslut om fjärrmanövrering av Strångsjö har jag inte hittat. Det hade förstås varit rimligt att fjärrmanövrera inte bara Strångsjö utan även Simonstorp (som ligger söder om Strångsjö). I början av 1960-talet fanns emellertid en tanke om att kanske inte bygga dubbelspår på den besvärliga sträckan Åby - Graversfors utan istället införa fjb just där. Wijkman på SJ elektrotekniska byrå skrev den 19 januari 1962 till generaldirektören om detta och påpekade särskilt att det nya ställverkshuset i Norrköping förbereddes för att kunna inrymma en fjärrblockeringscentral. Men fjb norr om Graversfors nämndes inte i Wijkmans skrivelse.

Redan sommaren 1968 fanns tankar på att låta Norrköpings fjb-central även ta hand om ny fjb Järna - Katrineholm. En sådan fjärrblockering skulle inte kosta så mycket - automatisk linjeblockering och reläställverk fanns redan. Eftersom fjb skulle öka möjligheten till parallelldrift kunde man tänka sig att ta bort vissa sidotågspår på stationerna. Några stationer på sträckan fjärrmanövrerades sedan 1966 från Flen via en elektronisk fjärrblockering, men det framgår inte av handlingarna om det var detta system eller relä-fjb som man tänkte sig bygga ut.

Fjärrställverket

Centralutrustningen placerades i samma byggnad som Norrköpings nya reläställverk.

Det fanns planer på att låta Norrköpings lokaltågklarerare vara även fjärrtågklarerare nattetid, något som kanske hade varit möligt men troligen aldrig tillämpades.

LM Ericsson brukade leverera arbetsbord med inbyggd tågtidskrivare till fjb-centralerna. Även för Norrköping hade SJ köpt ett sådant bord, men ångrade sig redan 1967 och satte dit ett vanligt skrivbord stället. Antagligen ansåg man att det inte behövdes någon tågtidskrivare. 1968 köpte Ericsson tillbaka tågtidskrivarbordet och levererade en separat manöverenhet för reglering av indikeringspanelens lampspänning, inkoppling av reserv-manversändare och dito indikeringsmottagare mm. Dessa manöverdon var annars anbragta på tågtidskrivarbordet. .

Redan 1969 byggde man till ställverkshuset bland annat för att få plats med en driftcentral för eldriften, men antagligen också för att få större svängrum för lokalställverket och fjärrställverket. I en skrivelse till SJ centrala banavdelning den 14 februari 1969 uppger 5 bandistriket att fjb-panelen och fjärrtågklarerarens bord skulle flyttas. Arkitekten var dock rädd för att golvet inte skulle klara den nya placeringe, i synnerhet inte om man tog upp stora hål för kabelgenomföringar. Därför skulle hålens storlek begränsas.

Det ansågs viktigt att ha redundanta förbindelser mellan fjärrblockeringscentralen och de fjärrmanövrerade stationerna. Därför hade man 1966 planer på att kunna använda både SJ:s eget telenät och Televerkets nät.