Tjenstgörings-Reglemente
vid
STATENS JERNVÄGAR
1862


KAP. III.

  Signaler.

A.  Fasta och Hand-signaler.

§ 1  Signalfärger.

Signalerna skola vara kända och kunna utföras af all vid jernvägen anställd personal.

Färger, antagna för signaleringen, äro:
Rödt:    signal till Stopp.
Grönt:     »       »    Varsamhet.
Hvitt:      »       »   Allt-väl.
T-semafor

§ 2   Fasta dagsignaler.

Semaphor-signalerna äro konstruerade med tvenne armar, och göres signalen alltid med den armen som är till venster om signalstolpen, såsom denne synes från ett annalkande tåg eller lokomotiv; den motsatte armen står alltid horizontel.

Stoppsignalen är venstra semaphore-armen upplyftad till horisontel ställning; ut-föres och bibehålies då något hinder för tågs gång förefinnes eller då någon bristfällighet å banan upptäckes, som ger anledning förmoda fara vara å färde; äfvensom i 5 minuter efter det lokomotiv eller tåg passerat.

Varsamhets-signalen är venstra semaphore-armen i 45 graders vinkel mot signalstolpen; utföres och bibehålies när lokomotiv eller tåg endast långsamt får framgå; äfvensom i 5 minuter efter stoppsignalens nedtagande, sedan lokomotiv eller tåg passerat.

Allt-väl-signalen är venstra armen nedfälld inom signalstolpen, och sålunda ej synlig från ankommande tåg.

Med skif-signalen utvisas stopp-signal genom skifvan vriden tvärs för banan, och således synlig från ankommande lokomotiv, och allt-väl-signal genom skifvan långs banan.


§   3.   Handsignaler vid full dagerHandsignaler

Handsignal Stopp-signalen utvisas med en röd flagga, som, för att vara mera synlig, bör föras fram och åter från ena sidan till den andra (den signalerande stående vänd mot ankommande tåg); eller, i brist på flagga genom båda armarnes uppsträckning (se teckningen).   

Hvarje föremål hastigt fördt fram och tillbaka, eller armarne i häftig rörelse utvisa »Fara» och nödvändigheten att skyndsamt stoppa.

Varsamhets-signalen utvisas med grön flagga, eller, i brist deraf, genom ena armen uppsträckt (se teckningen); den signalerande vänd mot ankommande tåg.

Allt-väl-signalen utvisas genom ena armen utsträckt tvärs mot rälerne (se teckningen).
Denna sednare signal användes egentligen inom stationerna, såsom tecken åt lokomotivföraren att sätta i gång eller fortsätta. Långs banan skola vakterne, om allting är klart, stå vände med ansigtet mot banan och ögonen fästade på tåget, samt hållande de hopvecklade signalflaggorna såsom till »I armen gevär».


§   4.   Fasta natt-signaler

Natt-signaler, anbringade på semaphor- och skif-signaler eller andra fasta punkter, utföras medelst lyktorna som der finnas.

Stopp-signalen är röda skenet och visas då ankommande lokomotiv ej får passera, äfvensom i 5 minuter sedan tåg eller lokomotiv passerat.

Varsamhets-signalen utvisas genom gröna skenet och användes då stället skall långsamt befaras, äfvensom 5 minuter efter stopp-signalens nedtagande, sedan tåg eller lokomotiv  passerat.

Allt-väl-signalen är lyktans hvita sken och användes då banan är fri från alla hinder och tåg eller lokomotiv får fortsätta med  föreskrifven fart.

§   5.  Handsignaler i mörker eller dimma

Stopp-signalen utvisas genom lyktans röda sken, eller hvilket sken som helst. fördt upp och ned.                       

Varsamhets-signalen genom gröna skenet, eller hvilket sken som helst fördt långsamt fram och åter från höger till venster, samt

Allt-väl-signalen genom hvita skenet; detsamma fördt i cirkel användes då tåg skall sätta i gång, eller då det inom en station skall  fortgå.

Då med handlykta signal till »Varsamhet» eller »Stopp» göres,  bör lyktan föras så som i föregående momenter föreskrifvet  är, för att skilja den från en fast signal.

§   6.    Reglor för signalering

Vid användande  af ofvannämnde signaler må ihågkommas:

att då ett tåg passerat en signalstolpe och signalen derefter skall föras till »Stopp», får detta ej verkställas förrän lokomotivet passerat signalstolpen.

Hvar och en af banans personal som är med hand-signaler och lykta försedd skall, då tåg passerar, stadigt visa den signal som erfordras, tilldess hela tåget passerat, och endast förändra signalen om något å tåget upptäckes som dertill kan föranleda. Då hela tåget passerat, skall genast lyktans sken visas framåt lokomotivet, för att tillkännagifva att alla vagnarne äro med; och skall den som signalerar dervid ställa sig på en plats, hvarifrån skenet blir väl synligt.

§   7.    Signallyktornas tändning

Signal-lyktorna långs banan skola vara tända i skymningen eller vid solens  nedgång, samt brinna tilldess sista tåget för natten passerat,  hvarefter de släckas.  Afven i månsken,  likasom i  dimma,  eller när helst  det  är någon  svårighet  att på afstånd se  dagsignalerna, skola lyktorna vara tända. I skymning och dagning skola dag- och nattsignaler  göras samtidigt, och först vid fullt dagsljus få lyktorna släckas.

§   8.   Rätt signalkarl

Ingen annan än den rätta signalkarlen får, utom i nödfall, ändra en gjord signal.

§   9.     Stoppsignal får ej passeras

Signal till »Stopp»  får icke af lokomotiv eller vagn passeras, utan skall lokomotivföraren ovilkorligen stadna, och signalkarlens meddelande  först inhemtas, eller signal  till »Framåt»  inväntas.

Då signal till »Stopp» vid station eller banförening gifves, måste tåget stadna före ankomsten till spårvexeln, och i sednare fallet sä långt från densamma, att ingen fara kan uppstå för passerande tåg. Först när signal gifves till »Varsamhet» får» tåget fortgå.

§   10.     Om signal ej åtlydes

Den som icke åtlyder en gifven signal, antingen orsaken till densamma är känd eller icke, blifver på det strängaste straffad.

§. 11    Ständig stoppsignal

Vid  alla stationer och  banföreningar skall signalen till »Stopp» ständigt vara uppe, och förändras till »Varsamhet» vid lokomotivs eller tågs ankomst, endast såvida banan är klar och tåget får passera. Är platsen försedd med skif-signal, hvarmed varsamhets-signalen ej vid dagsljus kan gifvas, visas i stället allt-väl-signalen vid sådane tillfällen.

Då lokomotiv eller vagn skall vexlas in uti annat spår vid en station, skall fasta signalen till »Stopp» derstädes oförändrad bibehållas, äfven om signalstolpen måste passeras, emedan de är under skydd af denna signal som skjutningen af vagnarne verkställes, och bör härvid lokomotiv eller vagn ej  gå längre ut på hufvudspåret än som för vexlingen är nödvändigt.  Endast handsignaler användas vid dylika tillfällen.  Då det är någon svårighet att se en  längre sträcka af banan,  skall dessutom,  då vagnar måste passera signalstolpen för vexling   en man med handsignal ställas omkring 1,200   fot  (400  steg) utanför stationen, för att varna kommande lokomotiv. Då  man  vid en mellanstation önskar stoppa ett  förbipasserande lokomotiv, för att  taga vagnar  m. m.,  får icke den fasta signalen användas, emedan den endast, är ämnad att utvisa om hinder på banan finnes eller ej, utan skola härvid handsignaler å stationen begagnas.

§  12.  Signal när tåg följer för nära ett annat

Når  helst  ett  tåg följer ett annat inom 5  minuter, skall den som det varseblifver, åt eftersta tåget visa signal till »Stopp»; följer det inom 10 minuter, signal till »Varsamhet».  Då ett tåg stoppas, skall  signalkarlen alltid uppgifva orsaken dertill, och derefter må, om omständigheterna så tillåta, tåget  få långsamt  fortgå  vidare.

Om ett ensamt lokomotiv nalkas ett framför gående närmare än 2000 fot, skall den som det varseblifver visa »Varsamhets-signalen».


§   13.   Signal för hinder å banan

Hvar och en af jernvägspersonalen som upptäcker någon bristfällighet å banan, eller något annat hinder å densamma, hvarigenom fara för ankommande tåg kan uppstå, skall skyndsamligen vidtaga alla mått och steg, för att genom signaler varna ankommande tåg, och sedermera anmäla förhållandet, så att hindret må blifva undanröjdt. Stopp-signalen skall visas minst på 1,800 fot eller 600 steg från stället der faran förefinnes, åt det.hållet hvarifrån tåget   väntas.

§ 14.    Signal vid banföreningar

Vid banföreningar äro 2:ne signalstolpar, en för hvarje bana, och gifvas signalerna å dem lika med öfriga signaler, utom att signal till »Allt-väl» aldrig der användes, emedan banförening alltid måste passeras  långsamt.

§    15.    Signal vid vägöfvergångar

Vid vägöfvergångar skall »Stopp-signalen» visas åt båda hållen, så länge grind är stängd öfver banan.       
                 
§   16.   Signal saknas

Om vid något ställe, hvarest signal bör finnas, densamma helt och hållet saknas, skall lokomotivföraren stadna och öfvertyga sig att banan är fri, innan  han  fortsätter.

Förhållandet rapporteras.

§   17.   Varsamhetssignal för fel å banan

Om banan på något ställe är bristfällig eller under reparation, och derför endast får långsamt passeras,  böra  vid  hvar dera  ändan  af den  i sådant  skick varande bansträckan,  och på ett afstånd ifrån denna af omkring 600 fot, utsättas gröna signaler. Är sträckan längre än  2000 fot, bör på samma ställe ännu en grön signal visas, och ytterligare en för hvarje 2000 fot.

 §   18.  Personer som signalera

Hvarje i tjenstgöring varande konduktör, lokomotivförare, signalkarl, ban- och grindvakt, spårvexlare samt förman för arbetare på banan, skall vara försedd med signalflaggor och lykta, och är ansvarig för att signaleffekterna äro till hands, alltid i god ordning och brukbart skick samt  färdige till  begagnande.

Om någon brist eller felaktighet å signaleffekterna förefinnes, skall sådant genast anmälas till närmaste station, eller den hufvudstation hvartill distriktet hörer, för erhållande af nya eller fullt brukbara.

§   19    Signal i olag

Skulle fast signal vara i olag, måste en man med handsignaler ställas derstädes, eller på något afstånd, i förväg mot tåg som väntas; detta allt efter omständigheterna. I stark dimma och vid stationer, der fasta signaler ej finnas, måste detta sednare försiktighetsmått, när så erfordras, äfven vidtagas.

B.   Knall-signaler.

§   20.    Om knallsignalers begagnande

Dessa signaler nedläggas på rälerna, med den tryckta sidan uppåt och blyremsorna nedvikne på sidorna om rälerna. Då lokomotiv passerar öfver en sådan signal, exploderar laddningen med skarp knall, och är detta signal till lokomotivföraren att stadna. Knallsignalerna skola begagnas vid här nedan omnämnde tillfällen, och på samma gång skola äfven dag- eller nattsignaler visas. Knallsignaler böra isynnerhet användas i mörker och dimma.

Vid utläggandet af knallsignaler bör ihågkommas, att här nedan uppgifne afstånd äro beräknade för horisontel bana, och att, der banan lutar utföre, afstånden skola något ökas
.
§   21.    Knallsignalers utläggning från tåg, bakåt

Om någonting händt ett tåg, hvarigenom linien blifvit stängd, skall konduktören genast sända en man långs banan tillbaka, som under gåendet visar den röda signalen och på hvarje 600 fot (200 steg) nedlägger en knallsignal samt på 1,800 fots (600 stegs) afstånd från det ställe, hvarest tåget stadnat, 2:ne signaler med 50 fots mellanrum. Samme man skall qvarstadna vid de sist nedlagda knallsignalerna och der visa den röda flaggan eller, om det är i mörker, den röda lyktan; och får han ej lemna sin post förrän han blifvit återkallad eller aflöst.
Passerar samme man under gåendet någon signalkarl, skall denne underrättas om, tilldragelsen, på det han må visa stopp-signalen; med utläggandet af knallsignalerna fortsattes dock, såsom ofvan anbefaldt är. Skulle likväl 1,800 fots afstånd inträffa nära en signalkarl, tillsäges denne att bevaka knallsignalerna, och den som utsändts från tåget begifver sig  då skyndsamligen tillbaka, för att biträda.

§   22.    Knallsignalers utläggning från tåg, framåt

Eldaren eller annan person utsändes framför  tåget,  för att på samma sätt  genom knallsignaler varna möjligen ankommande lokomotiv; dock bör den som utlägger signalerna framåt ej qvarstadna vid de 2:ne sist utlagde, utan genast återvända.

§   23.    Lokomotiv anländer under utläggningen

Förmärker den som utgår med signalerna lokomotiv komma, skall han genast nedlägga 2:ne knallsignaler, visa den röda  flaggan eller lyktan, samt göra allt för att väcka lokomotivförarens uppmärksamhet. Sedan lokomotivet stadnat och upplysning lemnats, fortsattes med utläggandet af signalerna. Det sist anlända tåget skall, efter ankomsten till hindret, sända en man att nedlägga nya signaler på rälerne i stället för dem som redan exploderat samt för att aflösa den person som först blifvit utsänd.

§  24.    Knallsignaler då tåg går för sakta

Skulle ett  tåg, af en eller annan orsak, nödgas gå så långsamt på banan, att fara för efterkommande tåg möjligen kan vara för handen, tillsägas vakter, som anträffas, att nedlägga knallsignaler till varning, samt att visa gröna flaggan eller lyktan; anträffas ej någon vakt, och annat tåg är nära efter, måste en man afstiga samt på omkring 1,200 fot (400 steg) från tåget, nedlägga 2:ne knallsignaler och derefter försöka skyndsamt återupphinna eget tåg, eller medfölja på det efterkommande.

§   25.    Knallsignaler då tåg äro för nära hvarandra

Dessutom skola knallsignaler användas i alla andra fall då ett tåg eller lokomotiv följer eller anses följa för nära inpå ett föregående.
 
§   26.    Knallsignaler från ensamt lokomotiv

Om  ensamt, lokomotiv stadnar  på  banan, sändes eldaren tillbaka att  utlägga knallsignalerna; dock, som han är.behöflig vid lokomotivet, qvarstadnar han ej vid de sist utlagde, utan återvänder, sedan närmaste vakt tillsagts att bevaka signalerna, eller också ditsändes någon annan, vid banan anställd person. Härvid ihågkommes likväl, att signalkarl vid fast signal ej får aflägsna sig derifrån mer än omkring 600 fot. och att grindvakt vid större landsväg ej får lemna sin  post.
                          
§   27.    Knallsignaler för hinder å banan

 I händelse af hinder på banan, eller om någon våda befaras för lokomotiv eller banan, skall den vakt som först märker hindret eller faran nedlägga knallsignaler på rälerna, såsom förut anbefaldt är, till dess stället, hvarest faran finnes, är sålunda skyddadt på 1,800 fots afstånd åt båda hållen; dock först åt det håll, hvarifrån tåg väntas. I mörker eller dimma är detta isynnerhet maktpåliggande.

§   28.    Reglor då knallsignal passeras

Då lokomotiv passerar öfver en knallsignal och denna exploderar, skall lokomotivföraren söka skyndsamt bringa lokomotivet att stadna, samt signalera bromsarnes åtskrufning. Om tåget kan stadna så snart, att det ej passerar långt förbi den vid signalerna utposterade personen, inhemtas hans meddelande, och tåget framgår derefter till hindret, hvarunder hvisslan ofta bör ljuda. Kan signalkarls meddelande ej inhemtas, må tåget, efter att hafva stadnat, åter långsamt och försigtigt fortgå till hindret, eller till närmaste signalkarl, af hvilken upplysning kan erhållas. I mörker eller dimma skall dervid en man, försedd med lykta, springa i förväg framför tåget tills hindret anträffas, eller till närmaste signalkarl.

§   29.   Knallsignalers borttagande

Då tåget är färdigt att åter afgå, hvilket tillkännagifves medelst hvisslan — ett långt och straxt derpå ett kort ljud (»lossa bromsarne») — återgår den, som utsändts från tåget, tillbaka till detsamma, härunder upptagande knallsignalerna, utom de 2:ne sist utlagda, hvilka af närmaste vakt borttagas, sedan han fullkomligt öfvertygat sig om att tåget åter blifvit satt i gång och att banan är fri, samt att ingen fara för ankommande tåg förefinnes. Hinner den som varit utsänd med knallsignalerna ej tillbaka till tåget innan det blifvit satt i gång, bör han gå till närmaste station och derifrån med nästa tåg fortsätta vidare. Skulle ingen af tåg-personalen vara qvar vid knallsignalerna, sändes någon annan af banans betjening att upptaga dem som blifvit utlagde; och är konduktör å ett tåg. eller lokomotivförare med ensamt lokomotiv, ansvarig för att sådant verkställes innan tåget åter fortsätter.


§   30.     Om bevakning vid knallsignal saknas.

Om lokomotiv passerar öfver en knall-signal, och den exploderar, men ingen person finnes till hands att upplysa om orsaken till signalens dervaro, hvilket är ett tecken till att tåg stadnat på banan, men sedan åter kunnat fortsätta, eller att långsamt gående tåg är fram före, eller att i allmänhet stället måste med synnerlig uppmärksamhet passeras, skall farten genast saktas och tåget endast med mycken försigtighet framgå till närmaste signalkarl, af hvilken upplysning kan vinnas, antingen genom mundtligt meddelande eller genom visad signal. Går lokomotivet öfver flera knallsignaler efter hvarandra, och ingen person finnes till hands att gifva upplysning, är fara dock att förmoda; hvarför tåget skall stadna och ej vidare fortgå, förrän banan är noga undersökt och säker befunnen.

§   31.   Personer som skola inneha knallsignaler

Hvarje konduktör,  lokomotivförare, vakt  på  banan samt förman vid arbeten,  bör  vara  försedd  med  knallsignaler,  hvilka  de alltid vid tjenstgöring skola ha färdige till  begagnande. Hvar och en som har befälet vid en station skall äfven vara försedd med dylika signaler, hvilka skola ligga i en olåst låda eller på en hylla, i ändamål att vara lätt åtkomlige för de vid stationen tjenstgörande personer, som om förvaringsstället böra vara underrättade.

§   32.    Knallsignaler alltid till hands

Alla härofvan nämnde personer äro ansvarige för att ett tillräckligt förråd knallsignaler alltid finnes tillhands. Då  sådan signal förbrukats, bör detta skyndsamt  anmälas till  erhållande af annan i ersättning.

C.   Signaler å bantågen.

§   33.     Lyktor å lokomotiv och tåg

Under gång på banan skall lokomotivet vara försedt med en hvit  och  en röd lykta, som visa skenen framåt (den hvita lyktan på samma sida lokomotivföraren står).  På tendern föres en röd lykta, som visar skenet bakåt.

På eftersta vagnen i tåget skola vara uppsatta 2:ne sidolyktor, som visa hvitt sken framåt och rödt  bakåt.

Om vagn vid en station aflemnas eller tillkopplas sist i tåget, får ej förglömmas att, om så behöfves, baklyktorna blifva förflyttade, så att de alltid äro på eftersta vagnen.

§   34.    Lyktor å lokomotiv med tendern före

Om  lokomotivet går på banan med tendern före antingen ensamt eller med tåg, skola lyktorna vara omflyttade.

§  35.    Tid för lyktornas tändning

Dessa lyktor skola under gång vara tända samma tider och tillfällen, som för öfriga signal-lyktor föreskrifvet är, samt dessutom närhelst stations-inspektoren pröfvar nödigt.

§   36.      Lyktornas vård

För  lyktornas  goda skötsel, tändande och anbringande på rätt plats ansvara: å lokomotiv och tender, lokomotivföraren, och å tåg,  konduktören.

Då ett tåg stadnar vid en station, skola lyktorna undersökas och, om det erfordras, putsas eller, om de äro bristfälliga, mot nya utbytas.

§   37.     Extratågs signaler

Om ett extra tåg skall följa ett ordinarie tåg, skall å det sistnämnda vara anbringad, om dagen en röd skärm eller flagga bakpå den eftersta vagnen, och om natten eller i dimma en röd lykta; och skola dessa signaler borttagas vid den station, hvarest extra tåget skall stadna. En hvit skärm med rödt kryss i midten, eller ock en grön lykta, bakpå sista vagnen i ett tåg, användes för att utvisa det ett extra tåg kommer från motsatt håll.

§   38.     Arbetstågs signal

Då arbetståg äro anordnade på någon bansträcka, utvisas medelst en hvit skärm eller lykta bakpå sista  vagnen i ett tåg eller å  lokomotiv,   att intet vidare arbetståg för dagen kommer att passera.

§   39.     Signalering från konduktören till föraren

Konduktören kan väcka lokomotivförarens uppmärksamhet om klocka finnes å  tendern, hvartill antingen en lina är sträckt  långs  vagnarne, eller ock en telegrafledning anbringad från den plats konduktören innnehafver.  Om inga sådana medel finnas, kan ifrågavarande ändamål uppnås derigenom at bromsen hårdt åtskrufvas och derefter hastigt lossas. Detta, upprepadt några gånger, kännes på lokomotivet genom de ryckningar det förorsakar i vagnarne. Genom visandet af flagga eller lykta signalerar konduktören sedan till lokomotivföraren.

D.   Signaler ined Ånghvisslan och Signalpiporna.

§   40.    Signal till afgång

Då ett tåg skall sättas i gång, gifver stations-inspektoren tecken dertill medelst en stöt  i signalpipan jemte handsignal, hvarpå lokomotivföraren låter ånghvisslan ljuda, och straxt  derefter sätter i gång.

§   41.    Signaler med ånghvisslan

Medelst ånghvisslan gifver lokomotivföraren signaler af olika betydelse, enligt vad  här nedan  nämnes:

En stöt eller ett kort ljud betyder att lokomotivet sättes i gång, eller utgör en varning åt personer på  banan.

3:ne korta stötar är signal att bromsarne skola åtskrufvas. Samma signal, upprepad, betyder att fara är å färde, eller att bromsarne skola skyndsamt och med kraft  åtskrufvas.  

Ett långt och straxt derefter ett kort ljud tillkännagifver att bromsarne skola  lossas.

Flera korta stötar efter hvarandra är signal att tåget stadnat på banan, och att hjelp behöfves. Tåg-befälet drager försorg om signalering till skydd för ankommande tåg,  närmaste vakter  uppsätta stopp-signal, och hvarje  i granskapet  varande arbetare skyndar  till  stället för att  biträda.

Hvisslan bör dessutom ljuda med längre uthållande jemna toner vid tågs annalkande till stationer, banföreningar, vägöfvergångar, tunlar, äfvensom vid skarpa kurvor, der utsigten är bortskymd, så att tåget ej kan varseblifvas förrän nära inpå, och är detta isynnerhet vigtigt att iakttaga under dimma och mörker, eller då tåget är efter sin vanliga tid, likasom vid extratåg, hvars afgångs- och ankomst-tid ej är förut långs banan bekantgjordt, eller då ensamt lokomotiv passerar banan utan att förut vara tillkännagifvet. Allt onödigt begagnande af hvisslan förbjudes.

§   42.      Om hvisslan oförmodadt höres från tåg framföre
 
Om  lokomotiv- eller tågpersonalen oväntadt får höra hvisslan ljuda från annat  lokomotiv framföre, då veterligen intet annat  tåg bör vara på banan, skola,  enär å enkel bana fara lättligen är att förmoda, alla åtgärder genast vidtagas för att stadna eget tåg, och skall derjemte med korta mellanstunder hvisslan ljuda, dock ej med mycket uthållande toner.


Originaltext för ovanstående


Föregående kapitel  



Innehållsförteckning för reglementet

Startsidan

Sidan uppdaterad den 31 oktober 2006