Signalsäkerhetsanläggningar i Karlstad

1869 blev Nordvästra stambanan klar från Kristinehamn till Karlstad. Två år senare öppnades förlängningen till Arvika. Stationen i Karlstad skyddades antagligen av skivsignaler eller semaforer. Förregling mellan växlar och signaler förekom inte i Sverige vid denna tid. Säkerhetsanordningarna vid de två svängbroarna tycks också ha varit av enkelt slag.

1904 öppnades den smalspåriga Karlstad - Munkfors järnväg. Anslutningsstation till stambanan blev Karlstad östra. Några år senare blev det smalspårsförbindelse till Karlstads hamn, och 1914 inleddes trafiken på en första del av Karlstad - Skoghalls järnväg. Även denna bana hade spårvidd 891 mm, och det fanns treskensspår mellan Karlstad Ö och Sjötullen, där Skoghallsbanan avgrenades. Båda smalspårsbanorna inlemmades i början av 1920-talet i Nordmark - Klarälvens Järnvägar; NKlJ. 1938 utsträcktes treskensspåret till Skoghall. Vid de enskilda banornas anslutningspunkter ordnades ganska omfattande signalsäkerhetsanläggningar. Detta var ganska typiskt - SJ tycks ofta ha ställt större krav på de enskilda järnvägsbolagen än på sina egna anläggningar. SJ-stationen i Karlstad benämns Karlstad C från 1927.

Källor

SJK 68: "Järnvägsdata 1999"

Kungliga Järnvägsstyrelsen, konstruktionsbyrån: Uppgifter rörande växel- och signalsäkerhetsanläggningar vid SJ. Band 1 och 8 , i SJ centralarkiv (numera Riksarkivet).

Arkivhandlingar från SJ andra distrikt, Göteborgs Landsarkiv

Arkivhandlingar från SJ signalavdelning, Riksarkivet Arninge

Banavdelningens berättelser, Kungliga Järnvägsstyrelsen

SJK arkeologfolder BR, Laxå - Kil - Charlottenberg, 1996

[Löf] Peter Löfs (numera ej längre tillgängliga?) webbsidor om NKlJ

[Forsström] Per Forsström

Startsidan

Sidan uppdaterad den 14 oktober 2007