I januari noterades på chefsmötet att det fanns fem alternativa förslag för ombyggnad av banans signalanläggning [ch den 30 jan 1973]
I mars rapporteras allmänt att det var "flera signal- och växelfel" [ch den 20 mars 1973]
I juni hade underlag utarbetats för att infordra anbud på signalsystem. Leveranstid beräknades till cirka 18 månader [ch den19 juni 1973]. Antagligen gällde det komplettering av befintlig anläggning.
I slutet av året hade spårvägen fått in anbud på komplettering av anläggningen, och man räknade med upphandling i januari 1974 [ch den11 dec 1973]
Vid Olskroken slog växel 8 om mellan två vagnar i ett tåg den 22 januari. Trafikstopp
kl 9.14 - 10.44. [TC 3/73]. Det nämns inget om urspåring, så kanske körde man
långsamt på grund av utebliven körsignal? I chefsgruppen rapporterades att
signalen vid Gamlestadstorget i riktning mot Olskroken visade grönt en kort stund
trots att linjen inte var klar. Detta fel tycks ha inträffat samtidigt som urspåringen.
"Utredning pågår" [ch den 23 jan 1973]. Uppenbarligen lyckades ett tåg vid Gamlestadstorget
få tågväg för hela sträckan in till Olskroken trots att ett annat tåg var på väg
ut på enkelspåret i motsatt riktning. Detta förklarar att växeln gick om.
Den 26 januari var det först stopp i signal 113 (som reglerade utfart genom den
fyra dagar tidigare bångstyriga växel 8 vid Olskroken) kl 15.45. Femton minuter
senare lyckades tåg 3 köra upp växel 8. Man kan gissa att tåget kanske fått tillstånd
att passera signal 113 i stopp och att föraren glömt kontrollera växelläget.
Signalreparatören kunde konstatera att växeln skadats och inte kunde passeras. Tågen
1 och 5 fick pendla mellan Gamlestadstorget och Storås. Mellan Polhemsplatsen och
Gamlestadstorget satte man in 17 bussar. 17.25 kunde man åter trafikera hela banan.
Men säg den glädje som varar - nästa dag visade signal 113 stopp klockan 13.28 -
14.40. Under denna tid pendlade två tåg på samma sätt som föregående dag, men på
den stängda delen av banan klarade man sig med fem ersättningsbussar
[TC 3/73]
Den 7 februari var det signal 105 (utfart från dubbelspåret vid Mosaiska Begravningsplatsen)
som krånglade under åtta minuter från kl 7.40. Orsaken uppges vara "beläggning på
kontaktledningen", vilket ju verkar lite konstigt. Möjligen kan isbeläggning ha
orsakat ljusbågar som stört signalsäkerhetsanläggningen? Samma felorsak uppges följande
dag ha drabbat signal 112 i andra änden av samma enkelspårssträcka, alltså vid Olskroken.
Felen inträffade kl 8.16 och 12.01, men var i båda fallen lösta inom några minuter
[TC 5/73]
Den 22 februari var det stopp i signal 113 vid Olskroken (utfart mot Gamlestadstorget) mellan kl 23.44 och 23.50 [TC 7/73]
Utsnitt från GS-ritning daterad 1969
I juni noterade jag att det södra spåret hade börjat användas för båda körriktningarna. Signal 113 var ur bruk medan signal 112 fungerade normalt. Jag minns inte hur länge detta upplägg användes.
Bommarna vid plattformsövergången fälldes fortfarande från SJ ställverk, som hade tågankomstsignalering från A-banan. Men eftersom det inte längre var så många lokaltåg som stannade vid Olskroken kunde bommarna förbli fällda under en stor del av dygnet.
I gjorde jag en anteckning om att signalerna vid den sträckning som användes av linje 6 och 7 var ur bruk, okänt sedan hur lång tid. Vid själva A-banespåret var signalerna igång.
I januari omtalades på chefsmötet att en detektorslinga skulle läggas in vid signal 130 (Gamlestadstorget mot Kalles väg) "för att eliminera fel å denna signal". Antagligen handlade det om att få bort fel som berodde på att anläggningen inte kände av att tåget belagt spårledningen vid signalen [ch den 30 jan 1973]. I juni noterade jag att signalen hade snabbats upp; den gick över till kör redan när tåget långsamt körde fram efter hållplatsuppehållet, tidigare hade det - efter att den automatiska signalsäkerhetsanläggningen togs i bruk (till skillnad från den tidigare helt tågklarerarstyrda) varit nödvändigt att köra fram och stanna till.
Den 18 oktober kl 21.08 körde ett tåg på väg mot Storås in på fel spår vid Gamlestadstorget. Orsaken var att växeln låg i fel läge [TC 30/73]. Antagligen hade föraren fått muntligt tillstånd att passera stoppsignal.
En ny tågexpeditionsbyggnad togs i bruk i december och var placerad vid utfarten mot Kalles väg. Den gamla husvagnen som nyttjats som tågklarerarkur stod kvar till januari 1974, därefter användes den som mobil tågexpedition där behov fanns, exempelvis vid enkelspårsdrift.
På bilden, tagen i december, syns signal 130, den fasta avgångssignalen
(A-signal) och lystringsmärke. "Mattan" mitt i spåret hörde till det första och
aldrig godkända ATC-systemet, som arbetade med ledningar som korsade varandra med
allt kortare mellanrum, kortast närmast signalen. .
Den 10 maj var det stopp i båda signalerna vid
Skarstedts fabrik klockan 14.32 - 14.50 [TC 13/73]
Den 20 februari orsakade signalfel stopp i signal 138 vid Alelyckan mot Polhemsplatsen från kl 13.40. Oklart hur länge felet kvarstod och om det orsakade trafikstopp [TC 7/73]
Det fanns ingen hållplats här, men uppehåll gjordes för tågklarerarpersonalens resor till och från arbetsplatsen samt för ordergivning t ex i samband med enkelspårsdrift.
I november noterade jag att de tre huvudsignalerna vid övergången från enkelspår
till dubbelspår fungerade, övriga signaler på sträckan Alelyckan - Hjällbo var däremot
ur bruk.
I mars hade växlarna ännu inte återfått central omläggning, utan vevades av signalreparatörer när extratåg vände där under morgonens högtrafik.
Utsnitt från GS-ritning daterad 1969
I juni gjorde jag en notering om att signalerna för vänsterspårskörning vid spårkrysset, som under en längre tid varit ur bruk, nu börjat lysa igen. Signal 147 hade dock fortfarande både ogiltighetstavla och ett skydd framför det röda skenet. Signalerna 149 och 154 hade inte varit avstängda, men det är tveksamt om de kunde visa kör. Signal 151, som inte finns med på ritningen ovan men som stod mitt för växel 22a (motväxeln vid utfart mot Storås) hade blivit lite piggare. Tidigare brukade den gå över från rött till blinkande gult sken först när tåget efter hållplatsuppehåll körde fram mot signalen. Nu framträdde det gula blinkande skenet normalt redan när tåget kom in på spårledning 257. Så vissa små framsteg gjordes, men fortfarande fanns tydligen ingen kontinuerlig spårledning genom tunneln, och därför gick det inte att visa grönt sken.
I november gjorde jag återigen en notering om status för banans signaler, och då
var signalerna 147 och 156 återigen ur bruk. Kanske hade de aldrig riktigt kommit
igång?
Den 6 februari fungerade varken växlar eller signaler vid Storås kl 8.45 - 9.09. Det visade sig att Energiverken hade stängt av strömmen till anläggningen [TC 5/73].
Från den 6 augusti var det under någon tid enkelspårsdrift Alelyckan - Hjällbo. Detta berodde på anläggningsarbeten. Möteskontroll skedde vid Hjällbo. Möjligen pågick enkelspårsdriften fram till den 14 augusti, då blev det istället under ett par dagar några timmars avstängning kring lunch och under tidigare eftermiddagen mellan Polhemsplatsen och Hjällbo. Orsaken uppgavs vara "besprutning" (mot ogräs?). Jag observerade även att en luftledningsbil var i aktion vid Olskroken, så säkerligen passade man på att göra vissa andra arbeten också. Två tåg pendlade mellan Storås och Hjällbo. Vid sistnämnda plats vände de via växlarna 20a och 20b.
Tisdagen den 21 augusti noterade jag att man körde trevagnståg under lågtrafik I (mitt på dagen), men redan nästa dag hade man återgått till tvåvagnståg.
Den 5 september kl 6.59 kolliderade ett tåg med en personbil vid Kalles väg. Bilen demolerades och tre bussar sattes in (antagligen för sträckan Polhemsplatsen - Gamlestadstorget) [TC 26/73]
Den 13 september fick en berusad man inte åka med från Hammarkullen. Som protest kastade han en flaska mot det utrullande tåget, men tappade balansen och fastnade i bakre vagnen. Skallskador och trafikstopp 18.45 - 19.40. Bussar sattes in enligt tidningsuppgift.
Den 28 november råkade vagn 614, som gick i extratåg Hjällbo - Polhemsplatsen, ut
för axelbrott eller liknande. Tåget blev stående vid Gamlestadstorget, på det spår
som normalt användes i trafik mot Hjällbo. Eftersom möten omöjliggjordes fick trafiken
under en del av morgonen klaras med bara två fyravagnståg. Växlarna vid Olskroken
och Alelyckan måste vevas, oklart om detta berodde på att natten varit ovanligt
kall (dock ingen snö, detta var en av de "gröna vintrarna") eller om säkerhetsanläggningarna
stördes av att tåg i riktning mot Storås nyttjade fel spår vid Gamlestadstorget.
Signalsäkerhetsanläggningarna var ju hopkopplade så att utfart från Gamlestadstorget
medförde infartstågväg vid Olskroken resp Alelyckan. Dock borde det trots detta
ha varit möjligt att manövrera växlarna med lokalställare.
Den 22 januari lamslogs spårvägens kommunikationsradio kl 20.44. Samtliga kanaler, uppenbarligen även Angeredsbanans, blockerades av en felaktig radioenhet på något fordon. Kl 3.05 nästa dag hade syndaren blivit "lokaliserad och oskadliggjord". Det visade sig vara vagn 718 på linje 7 som hade en defekt radiostation [TC 2/73]. Sedan tycks radiotrafiken ha fungerat normalt fram till strömavbrottet den 2 februari.
GS radiosystem var vid denna tid datoriserat, men ibland fungerade inte datorn och då tillämpades "radionödtrafik" vilket innebar att kommunikationsmöjligheterna var begränsade, något som förstås särskild drabbade den störningskänsliga Angeredsbanan. Den 12 november gick datorn sönder, och "en stor styrka" satte igång med felsökning. Fem dagar senare hittade man felet - glappkontakt! [ch den20 nov 1973]
Under våren pågick montering av hållplatshögtalare vid Angeredsbanan, vilket förstås var välkommet med tanke på de många trafikstörningarna [ch den 27 mars 1973]. Redan i januari hade man kopplat in högtalare vid Storås, Hammarkullen och Hjällbo [ch den 16 januari 1973]. Senast under sommaren hade alla hållplatser fått högtalare.
Den 2 februari var ingen bra dag för spårvägstrafik och annan elberoende verksamhet - Energiverkens matarstation KI vid Marieholm exploderade och eldhärjades under morgonens högtrafik. Angeredsbanan stoppades helt kl 7.38 - 10.40, liksom östra delarna av linjerna 1, 3, 6 och 7. Och inte blev det bättre av att reservkraften till spårvägens trafikledningsexpedition och informationscentral slutade fungera kl 8.25 på grund av att "säkringen gick". Efter 40 minuter kom dessa centrala funktioner igång igen, ström från nätet fick man dock först kl 12.01. Detta indikerar att Energiverken prioriterade att koppla in alternativ matning till spårvägens likriktarstationer, övriga förbrukare (inklusive GS huvudkontor) fick vänta [TC 5/73, ch den 13 febr 1973] Signalsäkerhetsanläggningarna slogs också ut, men det gjorde förstås inte så mycket när kontaktledningen var spänningslös och ingen trafik kunde köras.
Vid Hjällbo rev ett tåg på väg mot Polhemsplatsen ner kontaktledningen över spår
1 (mot Storås) den 13 februari kl 17.22. Det var 200 - 300 meter kontaktledning
som föll ner. Linjebrytaren i likriktarsttionen orkade inte lösa ut men började
brinna. Det brann även i en jordkabel. Tydligen stoppades då strömtillförseln till
hela stadsdelen, och 3000 hushåll samt gatorna mörklades. Ytterligare ett tåg utöver
det kontaktledningsrivande blev inlåst, men "viss pendeltrafik"
kunde bedrivas. Från kl 20.40 och resten av trafikdygnet körde man dock buss längs
hela banan.
[TC 6/73, GT 2011-02-14. G-P 2001-02-14]. Nästa dag kunde noteras att kontaktledningen
bytts från en bit före infarten till Hjällbo söderifrån och fram till växel 22.
Hastigheten på denna sträcka hade tillfälligt satts ner till 20 km/h.
Den 5 maj skadades kontaktledningen över spår 1 i tunnelmynningen vid Hjällbo. Trafiken
stoppades i båda riktningarna på sträckan Hjällbo - Storås kl 8.38 - 10.40 [TC 12/73]
Den 4 september föll kontaktledningen ner vid Olskroken. Banan var blockerad kl
7.15 - 11.29 [TC 24/73]
Den 26 oktober var det en halvtimmes strömavbrott på hela spårvägsnätet. Det hade också varit fel på radionödtrafikpanelen, oklart om detta sammanföll med strömavbrottet [ch den 30 okt 1973]
I februari skadades bron över Slakthusgatan av en högt lastad lastbil. Eventuellt skulle ett par dagars avstängning för balkbyte bli nödvändigt [ch den 20 febr 1973]. I mars noterade jag att det under några veckor pågick renoveringsarbeten på bron, som passerades i låg fart. Denna järnkonstruktion hade tillkommit på 1930-talet när VGJ fick ny infartslinje främst för persontåg.
Från och med den 28 maj tilläts påstigning även genom bakdörr, där en ytterligare biljetteringsmaskin monterats. Det hade också satts upp en vit lampa som lyste när dörren var olåst, samt ett handtag på utsidan för dra upp dörren. Vänstervagnarna saknade fortfarande bakre dörr.
Mustangsläp av typ S27 användes förvisso aldrig i trafik på A-banan, däremot var en del av vagnarna avställda utanför Odinshallen. Där fanns ju utrymme eftersom trafiken på Angeredsbanan inte alls tagit fart på det sätt man befarade i slutet av 1960-talet, då prognosen var att den provisoriska snabbspårvägen skulle slå i kapacitetstaket ca 1973 men stadsbanan inte vara klar förrän 1976. Alltnog, i slutet av november bortfördes S27 nr 411 - 420 för skrotning. De drogs två åt gången av en M23. Mustangmotorvagnarna var dimensionerade för att kunna dra dubbla släp, vilket man omkring 1950 tänkte sig använda bl a på Säröbanan - med två 150 hästkrafters dieselaggregat i vissa släp för att kunna köra även på den trafiksvaga delen söder om Hovås, där det inte fanns anledning att sätta upp kontaktledning.Sidan uppdaterad den 20 november 2011