[1915]

Werner Siemens och Georg Halske utvecklade på 1840-talet ett elektriskt telegrafsystem baserat på visartelegraf. Företaget Siemens & Halske startade 1847, och sålde snart utrustning till det nyupprättade Kungliga Elektriska Telegrafverket i Sverige. När statens järnvägar startade trafik på 1850-talet hade man visarapparater från Siemens & Halske både på stationerna och tågen (tågapparaterna var avsedda att anslutas till telegraflinjen om tåget blev stående mellan stationerna). För informationsöverföring på långa avstånd användes istället morsetelegraf. Även morseapparaterna kom vanligen från Siemens & Halske.

Blockfält och annan utrustning för för linjeblockering, stationsblockering blev snart en stor produkt. I slutet av 1800-talet utvecklades elektriska signalsäkerhetsanläggningar. Det mesta tillverkades i S&H Blockwerk på bolagets område i Siemensstadt vid Berlin. Nedan några bilder från en SuH-skrift utgiven 1915:


Blockverkets exteriör [1915]  Anläggningen bombskadades 1944 svårt, vilket medförde stora leveranssvårigheter.

[1915]

[1915]

Montering av växeldrivanordingar:

[1915]

I början av 1900-talet köpte svenska järnvägar blockapparater för linje- och stationsblockering från S&H, och från cirka 1910 även ställverkssystem.

 

Blockapparat och ställverksapparat från S&H, Hagalund (Solna). Anläggningen omfattade två ställverk och togs i bruk cirka 1913 [Sveriges Järnvägsmuseum]

 
Några bilder på Siemens-leveranser till andra länder:

 
Leipzig [1915]

'
Langå, Danmark  [1915]


Bruxelles Nord, ställverk 1 [1915]

Kombinerat mekaniskt och elektriskt ställverk [1915]
 
Ett Siemens växeldriv av den typ som installerades under 1910-talet:

[1915]
 
Under första världskriget blev man på SJ oroliga för att Siemens inte skulle kunna leverera. På okänt sätt fick L M Ericsson då möjlighet att tillverka utrustning enligt ritningar från Siemens & Halske.      
Nu kunde Siemens dock fortsätta att tillverka och leverera signalteknisk utrustning, men i Sverige blev Ericsson snabbt marknadsledande och Siemens fick en underordnad roll. Ännu under 1920-talet levererade S&H signalställverk till SJ, bland annat för Alingsås och Malmbanan.

Mellan 1928 och 1948 ingick Siemens & Halskes järnvägssignalavdelning tillsammans med Jüdel, Stahmer, Bruchsal och AEG signalavdelning i Vereinigte Eisenbahn-Signalwerke VES.

Rläställverk utvecklades ganska sent, och den första anläggningen i reguljär drift togs i bruk 1948. Redan mot slutet av 1930-talet kom dock några fjärrstyrda anläggningar vid gruv- och industribanor, och fjärrstyrda ställverk påbörjades även för raketanstalten vid Peenemünde, men färdigställdes aldrig. För fjärrtågsspåren på Berlins Stadtbahn påbörjades en central indikeringsanläggning med möjlighet att i viss omfattning fjärrmanövrera blocksignaler, och en liknande installation påbörjades mellan Blankenheim och Nordhausen. Några prototyper för lite större reläställverk arbetades det också med mot slutet av andra världskriget, men de blev troligen aldrig helt klara för drift.  

Till Sverige sålde Siemens ett stort antal växeldriv samt (på 1960-talet) en rangeranläggning för Hallsberg. På senare tid har Siemens levererat ett PLS-system för manövrering av reläställverket vid Stockholm C. De två största leveranserna till Sverige gick till järnvägar utanför den statliga sfären:
En lyckad leverans från Siemens var däremot Södra Lidingöbanans ATC-system, baserat på standardprodukten ZUB 122. 

2013 ökade Siemens sin marknadsandel genom att köpa Invensys.

2018 kom uppgifter om att Alstom och Siemens vill slå samman sina järnvägsinriktade delar. Detta skulle i så fall bli världens största leverantör av signalteknik.  I början av 2019 sade EU-kommissionen nej till denna fusion, och istället gick Alstom samman med Bombardier.

Annons i Järnvägsteknik 1957 nr 2

 

Källor

1893 - 1968, Svenska Siemens, Stockholm 1968

[1915] Elektrische Stellwerke für Weichen und Signale, Siemens & Halske A-G 1915

 



Sidan uppdaterad den  17 september 2022 
 

Startsidan