TGOJ började redan kring 1950 intressera sig för fjärrstyrning av enstaka mötesstationer som var svåra att bemanna och där personal inte krävdes för de kommersiella aktiviteterna. Ganska snart kom man fram till att det vore bättre att införa CTC, fjärrstyrning av signalsäkerhetsanläggningar, på hela TGOJ. Då kunde investeringarna i fjärrstyrningsutrustning och automatisk linjeblockering utnyttjas bättre. SJ gjorde samma bedöming för sina banor.
CTC infördes vid TGOJ på 1950- och 1960-talen. CTC-utbyggnaden gick så snabbt att man t o m 1960 infört fjärrstyrning på en banlängd av cirka 115 km. SJ hade vid samma tidpunkt fjb i bruk på cirka 165 km.
Reläställverk, fjärrstyrningsutrustning och övrig teknik levererades från västtyska Siemens. Signaleringen blev delvis avvikande från vad som gällde vid SJ. TGOJ hade ursprungligen avsikten att införa en USA-inspirerad trehastighetssignalering, men antagligen fick man modifiera detta med tanke på samtrafiken med SJ.
Siemens hade på 1950-talet erfarenhet av flera fjärrstyringsinstallationer både i Tyskland och på andra håll. TGOJ menade att Siemens system för överföring av order och indikeringar gav större kapacitet än motsvarande system från Ericsson. Men det fanns troligen också andra orsaker till leverantörsvalet. Det kan noteras att även Nynäsbanan intresserade sig för Siemens CTC-system, men på den banan blev det inget av med fjärrstyrning förrän ett bra tag efter förstatligandet, och då givetvis enligt SJ-standard. .
Ställverksinstruktion 1967 Principutförande av ställverksapparat (figur)
Rasmus Axelsson skrev 2005 en byggnadsdokumentation av fjärrblockeringscentralen i Skogstorp. Där beskrivs även bakgrund till CTC-införandet och hur systemet byggdes ut på TGOJ.
Jan Bengtsson har utarbetat beskrivningar över CTC-systemet och den speciella signaleringen.
Sidan uppdaterad den 25 december 2017