Tillverkare av ställverk och signalutrustning för järnvägar

På 1850-talet blev det i Storbritannien vanligt med någorlunda avancerade signalsäkerhetsanläggningar. Saxby & Farmer blev snabbt en stor leverantör, men troligen inte till svernska järnvägar. I Sverige användes under järnvägarnas första decennier endast enkla signalanordningar utan förregling. Sådana signaler tillverkades ofta av trä och krävde ingen avancerad teknik. Senare tillkom signaler av järn, i vissa fall manövrerbara på mekanisk väg. Även utrustning av detta slag kunde tillverkas av många små verkstäder.

En annan utveckling var att vissa signaler försågs med elektriska kopplingar. Den elektriska utrustningen levererades antagligen av telegrafindustrin.

Max Jüdel - Roth - Täcklind - ÅSSA

På 1880-talet började svenska järnvägar införa förregling av tysk typ. I vissa fall blev växlarna centralt ställbara. Tekniken importerades från Tyskland, där de brittiska principerna vidareutvecklats högst avsevärt. Främste leverantör var Max Jüdel & Co i Braunschweig. Under lång tid var denna firma största leverantören av signalteknik till både SJ och många enskilda järnvägar. Jüdels representant i Sverige var Jean L. Roth. Mellan 1900 och 1917 tillverkades enklare mekaniska anordningar på Söderbloms gjuterier i Eskilstuna. Förreglingsregister och annan mer avancerad utrustning importerades från Braunschweig. 1913 avled Roth, och verksamheten togs över av Magnus Täcklind.

1917 köpte Täcklind Vagnfabriksaktiebolaget i Åtvidaberg, och ändrade inriktningen till att även omfatta signalteknisk materiel, bland annat sådant som tidigare framställts av Söderbloms gjuterier. Söderbloms hade slutat producera signalteknisk utrustning.   

Företaget i Åtvidaberg hade startat 1897 under namnet AB Åtvidabergs hjulfabrik. 1913 blev det Åtvidabergs Vagn- och Fabriks AB, och enligt en uppgift började man då tillverka växlar, signaler och järnvägsbommar.  

1922 gick fabriken i Åtvidaberg i konkurs, men återuppstod 1923 som Åtvidabergs Spårväxlar och Signalfabrik. 1924 blev företaget aktiebolag och hette nu Åtvidabergs Spårväxlar och Signalfabriks AB ÅSSA.   1928 registrerades   ÅSSA som varumärke. 1950 började man tillverka elektriska fällbomsdriv i stor skala. I början av 1980-talet såldes tillverkningen av järnvägsmateriel, och 1986 togs AB ÅSSA över av finska Safematic Oy. Senare återköpt till Sverige, och tillverkar nu främst utrustning för centralsmörjning och annan smörjning under företagsnamnet ASSALUB.

Andra leverantörer av mekaniska anordningar

Flera svenska verkstäder började efter år 1900 tillverka mekaniska signalsäkerhetsanläggningar:

Med undantag av Schauman var det närmast kopior av tyska ställverk och överiga apparater som tillverkades. Banmästare Lundins konstruktion är okänd; den kan tänkas ha innehållit speciallösningar avvikande från tysk standard. 

Enklare mekanisk utrustning, exempelvis signalställbockar och fällbommar, levererades även av andra verkstäder. Exempel på sådana tillverkare:

Till Järvsö levererades det 1903 fällbommar enligt "Lundins system patent" - oklart från vilken firma. Inte osannolikt att det var samme Lundin som konstruerat ställverk för Saltsjöbanan.

Det fanns fler företag som var intresserade av signalteknisk tillverkning, exempelvis meddelade Värnamo Möbelfabrik och mekaniska verkstad AB 1914 till SJ att man ville tillverka "signaleffekter". Orderbrist skulle annars antagligen tvinga fabriken att slå igen.[Skrivelse till SJ 1914-09-16, Bkbr arkiv].  Några order från SJ blev det antagligen inte, men istället tycks fabriken ha inriktat sig mot storskalig stoltillverkning för bostäder och kontor, och överlevde till 1970.

Från Tyskland importerades enstaka mekaniska ställverk från Willman & Co och från AEG.

En hel del komponenter köptes från utländska tillverkare, även sådana skenbart enkla anordningar som fotogenlampor för vägbomslyktor. Så sent som 1936 anskaffades sådana lyktor med långtidsbrännare från Lamp Manufacturing & Railway Supplies Ltd i England.

Elektriska ställverk

På 1890-talet blev det i bland annat USA, Tyskland, Frankrike och Storbritannien vanligt med så kallade kraftställverk. I dessa ställverk hade de krångliga mekaniska ledningarna mellan ställverk och apparater på bangården ersatts med elektrisk, hydraulisk eller pneumatisk kraftöverföring. Till Sverige kom de första elektriska ställverken omkring 1910, och leverantör var tyska Siemens & Halske via Siemens Schuckert.

AEG var en annan tysk tillverkare av signalteknisk utrustning, och levererade bland annat många ställverk till Norge. SJ tycks dock ha bestämt sig för att köpa elektrisk signal- och ställverksutrustning från Siemens, och var tillsynes kallsinniga till AEG, liksom till Södertälje Verkstäders elektriska ställverk, som antagligen var en variant av Siemens. Senare köpte SJ från AEG blockfält, växeldriv och strömmatningsutrustning för signalställverk. Dessvärre var det ofta problem med kvaliteten hos AEG:s produkter, men detta var antagligen beroende av tillfälligheter. NSB och DR tycks ha varit nöjda med AEG:s leveranser.

Ericsson

1915 började L.M. Ericsson att tillverka utrustning för elektriska signalsäkerhetsanläggningar, detta på uppmaning från Statens Järnvägar. Man anställde SJ:s signalingenjör Windahl, och kom på något sätt överens med Siemens & Halske om att få tillverka enligt det tyska företagets ritningar. Ericsson fick snart order både från SJ och andra järnvägar inom och utom Sverige. Företaget hade redan tidigare levererat telegrafapparater och vägskyddsutrustning (ringverk) till järnvägar. 


Blockapparater under montering
Blockapparater var en stor produkt, som ju hade koppling till teletekniken. Bild från verkstaden [Signalbolagets skrift "Elektriska blockapparater" 1918]

L.M.Ericsson började senare tillverka även mekanisk utrustning, huvudsakligen via AVOS. Man samarbetade även med Jakobstads verkstad i Finland och Rodelökken i Norge. 1929 övertog Ericsson Förenade Signalverkstädernas Försäljningsaktiebolag (Signalbolaget), där flera tillverkare av mekanisk utrustning samverkade. Tidigare hade Ericsson ett samarbete med Signalbolaget, som erhöll 7.5 % av totalbeloppet som provision på i varje fall de flesta order.

Den nya järnvägssignalenheten lades i ett bolag, L.M. Ericsson Signalaktiebolag, som oftast kallades Signalbolaget, precis som det tidigare försäljningsbolaget. .

På 1920-talet inledde Ericsson ett samarbete med brittiska Westinghouse, som ingick i samma företagsgrupp som amerikanska Union Switch & Signal Co. Kunskapsöverföring från Westinghouse/US&S gjorde att Ericsson nu kunde leverera avsevärt mer avancerade system än vad som varit möjligt med den tyska tekniken. Vissa typer av reläer mm köptes in från Westinghouse. Överenskommelsen med Westinghouse tycks vidare ha inneburit, att det brittiska bolaget fick provision på 2.5 % av totalsumman på alla order med "elektriskt innehåll", även när leveransen inte alls omfattade Westinghouseteknik. 

Produktblad 1920-talet


Annons 1947


Manöverapparat till reläställverk som levererdes till Polen 1949 [Signalbolaget produktkatalog]


Signalbolaget började sedan utveckla lösningar på egen hand, och låg på 1950-talet i nivå med många framstående utländska tillverkare. Företaget fick många exportorder. Svårigheten var ofta att hinna leverera i tid, och ibland blev kvaliteten lidande. 1968 upphörde Signalbolaget, och verksamheten inlemmades i Ericsson MI-division. 1989 såldes produktområdet till norska Elektrisk Bureau, och drevs vidare under namnet EB Signal. 1991 blev det ABB Signal, 1996 Adtranz och 2001 Bombardier.   

Bombardier hade sitt huvudkontor för divisionen kontroll- och signalsystem (Rail Control Solutions) i Stockholm. Företaget levererade alla typer av styr- och säkerhetssystem för järnvägar av alla slag, inklusive metrosystem. Enligt egen uppgift hade man år 2011 totalt 440 anställda i Stockholm. 2015 fanns 3600 anställda inom Rail Control Solutions. Detta att jämföra med tusen anställda inom Ericssons signalverksamhet 1987.

2021 övertogs Bombardier Transportation av Alstom.

Alpha

AB Alpha grundades 1892 av Max Sievert, och fungerade under många år som Signalbolagets underleverantör av ställverksapparater för elektriska ställarställverk. Växeldriv, växelspärrar, impedanser, kabelfördelningshus mm tillverkades också av Alpha [Kallerman, N: "AB Alpha - mekanik och plast" i Ericcson Review 1950 sid 51 - 56]

Westinghouse Brake & Saxby Signal Company - Invensys

har som nämnts ovan varit en viktig underleverantör för Signalbolaget. Den första stora leveransen till Sverige var det elektriska signalställverket till Malmö C mitten av 1920-talet. 

1979 togs Westinghouse Signals över av Hawker Siddeley och senare av BTR plc.Efter en fusion mellan BTR plc och Siebe 1999 kallades företaget Invensys. I Invensys ingick även spanska signalteknikleverantören Dimetronic.

2013 köptes Invensys järnvägsdel av Siemens. Verksamheten ingår i affärsområdet Rail Automation, och f d Invensys är både produkt- och marknadsmässigt ett komplement till Siemens, utan någon större överlappning.

Siemens & Halske, Siemens

Ericssons intresse för järnvägssignalteknik hade väckts delvis för att SJ såg behov av inländsk tillverkning för den händelse leveranserna från Tyskland hindrades av första världskriget. Nu kunde Siemens dock fortsätta att tillverka och leverera signalteknisk utrustning, men i Sverige blev Ericsson snabbt marknadsledande och Siemens fick en underordnad roll.   

AGA


 Annons i Statsbaneingenjören 1937

AB Gasaccumulator började redan före första världskriget levera gasbelysning för järnvägssignaler. Under kriget blev efterfrågan på sådan belysning hög, eftersom fotogen saknades. Annons i Svensk Järnvägsmatrikel 1918. Snart utvecklades tillverkningen att omfatta både gas- och elljussignaler, liksom kompletta utrustningar för vägskyddsanläggningar. Genom samarbete med amerikanska GRS, General Railway Signal Co, kunde AGA också sälja säkerhetsreläer och annan signalteknisk utrustning. I varje fall Lidingöbanorna försågs med automatiska linjeblockanläggningar från AGA (t ex norra banans enkelspårssträcka). Några kompletta signalsäkerhetsanläggningar för driftplatser tycks man däremot inte ha levererat, inte ens reläställverksanläggningen på den egna järnvägens station AGA.   

Sanderson

Alfr. Sandersons maskinfabrik tillverkade under 1930- och 1940-talen automatiska vägskyddsanläggningar.

AVOS och ÅSSA under senare år

AVOS (Avos) tog 1921 över den produktion av mekanisk materiel som tidigare drivits av Svenska Maskinverken, Rååverken och direkt av Ericsson. Samtidigt upphörde Avos med sin vågtillverkning.   

AVOS hade en länge framgångsrik produktion av elektriska fällbomsdriv, centrallås, centralapparater  mm. Så mycket produkutveckling skedde kanske inte, även om man mot slutet av 1940-talet var inne på att bygga reläställverk för SJ, och i varje fall kunde visa upp en prototyp till en manöverapparat för sådana ställverk. 1951 övertogs bolaget av Atlas Diesel, och slutade i samband med detta med den signaltekniska verksamheten. När det gällde elektrisk utrustning överfördes ansvaret för leverans av reservdelar till Ericssons signalbolag, den mekaniska delen övertogs av ÅSSA. [skrivelse till SJ förrådsbyrå 1951-11-08] 

ÅSSA började 1950 tillverka elektriska fällbomsdriv, och konkurrerade snart ut AVOS. Senare under 1950-talet byggde företaget ett stort antal enkla elektriska ställverk, s k centralapparater. Att denna ställverkstyp togs upp berodde på att kapaciteten för att projektera, tillverka, installera och testa reläställverksanläggningar var otillräcklig. De elektromekaniska apparaterna, som alltså byggde på gammal teknik, fick bli ett substitut.

SATT

Det tyska företaget AEG har tidigare nämnts. Efter första världskriget hade AEG ålagts vissa restriktioner när det gällde tillverkning av militärt användbar teknik, och för att kunna kringgå begränsningarna bildade man 1921 dotterbolaget Svenska AB Trådlös Telegrafi (SATT). SATT kom efter andra världskriget även att intressera sig för järnvägssignalteknik, och konstruerade bland annat ett avancerat säkerhetsrelä. SATT var under 1950-talet svensk generalagent för Union Switch. Företaget levererade. i samarbete med utländska firmor, kompletta signalsäkerhetsanläggningar till bland annat Stockholms Spårvägar (tunnelbanan), tunnelbanan i Oslo, Milanos metro och LKAB (Kiruna och Malmberget). Efter en problemfylld leverans av ställverk, linjeblockering mm till Angeredsbanan i Göteborg lade man emellertid ner den signaltekniska verksamheten.  

Union Switch & Signal Co

Till SJ har det stora amerikanska bolaget i stort sett sålt endast genom systerföretaget Westinghouse. Stockholms Spårvägar köpte emellertid från slutet av 1940-talet signalteknik till den nya tunnelbanan från US&S. Leveranserna omfattade bland annat ställverk, kodade spårledningar, hyttsignalsystem och ATC. Företaget ägs sedan 1988 helt av Ansaldo, som har sålt US&S-teknik till bl a Roslagsbanan (se under rubriken Ansaldo).

Integra

Detta var ett schweiziskt företag, som under många år var huvudleverantör av signalteknik till både federala och privata järnvägar i Schweiz. På 1940-talet sålde man ett komplett ATC-system för sträckan Ulriksdal - Upplands Väsby. Detta s k Signum-system, som infördes i stor skala i Schweiz, blev emellertid inte långlivat vid SJ, troligen mest därför att systemet inte klarade att överföra differentierad information. Integra har senare sålt datorstyrda reläställverk till Roslagsbanan. Numera ingår företaget i Siemens.  

Standard Radio och Telefon (SRT)

Detta företag ägdes ursprungligen av amerikanska ITT, sedan bland annat en tid av Alcatel. Viktigaste leverans till järnvägen gällde en stor del av fordonsutrustningen för SJ:s ATC-system på 1980-talet. Sedan gick Standard Radio i konkurs, och ATC-delen övertogs 1990 av Ansaldo Trasporti, se nedan.

SAAB Electronic

Denna del av SAAB tillverkade bland annat radarsystem. I mitten av 1960-talet levererade man till Sandvikens Jernverk utrustning för att på induktiv väg lägga om växlar från loken på det interna smalspårsnätet. Minst tre lok fick utrustning. Manövreringen skedde genom att slå växelns nummer på en fingerskiva av telefontyp. Trafiksignaler och portar kunde också styras ["Remote Control for Switch Points", Internation Railway Journal July 1966 s 42] 

1979 publicerade SAAB-Scania en beskrivning av ett Train Dispatching System för gruvor. Jag vet inte om företaget faktiskt i egen regi levererade något helt sådant system, däremot var Saab-Scania i varje fall leverantör av ATC-delen i ett styr- och säkerhetssystem för de förarlösa gruvtågen på Kiirunavaaras 775-metersnivå. Huvudleverantör av systemet var ASEA. CTC-systemet kom från Ericsson (JZA 700). Saab-Scanias ATC-system överförde styrsignaler på induktiv väg (SAAB MDT) via kontinuerliga antennslingor. Dessa slingor kunde ligga i spårbädden eller sitta ovanför kontaktledningen [Öberg, Bertil: "Datorstyrt transportsystem för Kiirunavaara gruva" i ASEA tidning 1980 sid 11 - 16].

I den ovan länkade skriften från SAAB-Scania  talas om "installations throughout the world", vilket kanske avser att Saab-Scania precis som i Kiirunavaara levererade delsystem till dessa installationer.  Det nämns att spårbeläggningen kan kontrolleras med magneter på tågen och att tågen vid lastningsstationerna kan fjärrstyras genom induktiv överföring, något som man i Kiruna uppenbarligen utökade till att gälla hela bansystemet. Växelmanövrering på induktiv väg från loket (som i Sandviken) tas också upp, som ett alternativ till central eller automatiserad styrning.  

Ansaldo - ATSS/ANSAB/ASTS - Hitachi

Ansaldo Trasporti köpte 1989 SRT:s  ”Division Transportelektronik”.  Inom Ansaldo Trasporti fanns då redan Union Switch & Signal. Det nya svenska företaget fick namnet AT Signal System AB (ATSS), vilket efter en tid byttes till Ansaldo Signal Sweden AB (ANSAB) och därefter till Ansaldo STS Sweden AB (ASTS). Det italienska moderbolaget Ansaldo STS ägdes till 40 % av Finmeccanica-koncernen. Denna ägarandel togs under 2015 över av Hitachi. Från 2019 ägs Ansaldo STS helt av Hitachi. Den 1 april 2019 blev företagsnamnet Hitachi Rail STS. 

I augusti 2021 rapporterade Hitachi Rail att de tar över Thales division Ground Transportation Systems (GTS) som arbetar med signalteknik, trafikstyrning, telekom och biljettsystem. Farhågor för minskad konkurrens fördröjde fusionen, som genomfördes först i maj 2024.

Eftersom Union Switch & Signal (USS) redan tidigare ingick i Ansaldo, har USS sedan 1989 representerats av Ansaldo STS.

Exempel på leveranser baserade på USS teknologi:

Exempel på leveranser baserade på "svensk" ASTS teknologi:

Ansaldo STS hade också ett uppdrag att leverera CBTC-baserat signalsystem för den stockholmska tunnelbanans röda linje. I november 2017 rapporterades dock att Trafikförvaltningen hävt avtalet på grund av sen leverans. Ansaldo STS hävdar att förseningarna huvudsakligen orsakats av beställaren. Mer lyckade leveranser har skett till Köpenhamns metro.

Hitachi levererar ERTMS, både markutrustning (Haparandabanan) och ombordutrustning. En leverans av mer konventionell teknik med ATP gäller de regionala snabbspårvägssträckorna i Århus-området.

Ansaldo CBTC

Cactus

Cactus Rail i Mölndal har levererat fjärrstyrningssystem (CTC) mm till bland annat Roslagsbanan och Haparandabanan. Ett CTC-system till Inlandsbanan beräknades tas i bruk under 2018. 

Alstom, GRS och GE

Thomson-Houston, fransk tillverkare av bland annat signalteknisk utrustning, och la Societé alsacienne de constructions mécaniques (SACM, främst loktillverkning) fusionerades 1928 till Alsthom, numera Alstom. Alstom har vuxit genom inköp av bland annat

GRS hade 1986 tillsammans med ett kinesiskt bolag bildat the Chinese-American Signal Company (CASCO) som producerar signalutrustning och -system för folkrepubliken Kina.

Redan 1990 gick Alsthom samman med GEC Power Systems. Alsthom tog också över Metro Cammell, som tillverkade rullande materiel.

Till den svenska järnvägen har Alstom framför allt levererat rullande materiel, men företaget har även ett omfattande utbud av avancerad signalteknik. Man har exempelvis levererat tågskyddssystem och fjärrstyrning för metrobanor i bland annat Mexico, Egypten och Hong-Kong, utrustningar för rangerbangårdar och elektroniska signalsäkerhetsanläggningar av typ Solid State Interlocking (SSI, utvecklat av GEC).

Från och med 2016 tog Alstom över den signalverksamhet som drevs av General Electric. GE Transportation fortsatte dock att leverera "digitala lösningar" för trafikoptimering mm, men övertogs 2019 av Wabtec, som redan hade liknande produkter på sitt program.  

GE som signalteknisk leverantör var i Sverige mest bekant för sin leverans till Tvärbanan i Stockholmsområdet. I detta åtagande ingår tågskyddssystemet SSC - Sistema Supporto Condotta ("körstöd"). GE tog 2000 över Harmon Industries, ett annat amerikanskt bolag verksamt inom det signaltekniska området.  

Det amerikanska General Electric GE skall ej förväxlas med brittiska GEC, General Electric Company plc, som också hade signalteknisk tillverkning och med vilket Alsthom 1989 bildade ett samägt bolag, GEC Alsthom, för bl a signalteknik. GEC drog sig dock ur detta bolag 1997. 

2016 rapporterades att Alstom planerade att ta över även Thales järnvägssignaldel, och smälta samman denna med det som övertagits från GE. Den franska regeringen stoppade dock denna affär. 2018 kom uppgifter om att Alstom och Siemens ville slå samman sina järnvägsinriktade delar. Detta skulle blivit världens största leverantör av signalteknik. I början av 2019 sade EU-kommissionen nej till denna fusion. Istället försökte Alstom nu ta över Bombardier Transportation. EU-kommissionen såg även här risker, bland annat inom det signaltekniska området - Alstom skulle kunna hindra andra företag att tillhandahålla ETCS ombordutrustning kompatibel med de många av Alstom och Bombardier levererade äldre tågskyddssystemen. I Nederländerna riskerade man att Alstom blev enda leverantör av ombordutrustning kompatibel med tågskyddssystemet ATB, som levererats av nu Alstomägda GRS och ACEC. Alstom utfärdade då vissa garantier, bland annat att förse konkurrerande leverantörer med nödvändiga specifikationer för gränssnitt samt support. Fusionen blev därmed godkänd i juli 2020 [Pressmeddelande från Europeiska Kommissionen].  Bombardier Transportation införlivades i Alstom under 2021.

Vossloh Verkehrstechnik

På 1990-talet började Banverket intressera sig för datorställverk baserade på programmerbara logiska styrsystem - PLS. Denna teknik borde kunna förbilliga ställverken. Ett svenskt företag, NovoSignal AB, satte igång arbetet, men blev sedan uppköpta av tyska Vossloh. Ställverket, benämnt Alister (alternativt litet ställverk och linjeblockering) blev ingen framgång på de statliga järnvägarna i Sverige, men infördes senare vid rangeranläggningar och liknande bl a i Tyskland och hos LKAB.

En annan Vossloh-produkt var växeldrivet Easyswitch, som under 2010-talet installerades i Sverige. Dessa drivanordningar fungerade till en början dåligt.

La Compagnie des signaux et d'entreprises électriques - CSEE (numera CS Transport)

Franskt företag startat 1902, började med att leverera utrustning för automatisk linjeblockering. Sålde signalreläer till SJ i varje fall under 1920-talet. På senare år lierat med Ansaldo, och har då bland annat levererat tågskyddssystem till höghastighetsbanorna (LGV) i Frankrike.

SILEC - La Société industrielle de liaisons électriques et de câbles

Franskt företag som, när det gäller järnvägssignalteknik, är helt inriktat mot rälskontakter. Sådana har levererats bland annat till SJ. Företaget gick senare upp i SAGEM.

NKT Dedicom A/S

Danskt företag som tillsammans med danska statsjärnvägarna DSB i början av 1990-talet utvecklade vad som sades vara en framtidssäker lösning för dataöverföring i signalsystem ["Ny sikringsteknik", Jernbanen 1992 nr 6 sid 197 f]. Den centrala delen i lösningen var säker överföring på fiberoptisk kabel med s k FST-modem (Fast Sequenced Transport??). I Danmark och Sverige installerades många sådana modemförbindelser för linjeblockanläggningar.  NKT Dedicom blev 1997 uppköpt av Sasib, som i sin tur året därpå köptes upp av Alstom. Ytterligare ett år senare slutade Alstom att tillverka FST-modem. Man hade tagit fram annan teknik.

FST-lösningen var alltså inte helt framtidssäker, och i Sverige har vissa sträckor byggts om till annan teknik för att frigöra reservdelar. 

RACO - Safetran

Railway Accessories Company i Minneapolis har levererat unilens-signaler som i Sverige används som brosignaler. Detta är strålkastarsignaler utan färgväxlare, istället finns flera lampor vars ljus via fiberoptik leds till en enda ljusöppning. RACO är numera en del av Safetran, som levererar olika typer av signalteknisk utrustning och tillhör Invensys.

Thales

Franska Thales är en av de största aktörerna på järnvägssignalområdet, men har vad jag vet inte levererat något i Sverige. Thales var tidigare mest aktivt inom det militära området, men 2007 tog man över Alcatel-Lucent, tidigare ITT/STT, som i sin tur 1970 tagit över österrikiska Südbahnwerke och därmed fått in signalteknik i sitt teletekniska utbud.  Südbahnwerke startades 1873 av det södra järnvägsbolaget i Österrike.

C Lorenz startade 1880 i Berlin, och inriktade sig snart mot telekommunikationsområdet. Bland annat började man 1883 leverera s k banvaktsklockor (Läutewerke), som drevs mekaniskt och utlöstes av en elektrisk impuls från föregående station för att varna om att ett tåg var på väg. Oklart om några av de ganska få ringverken av detta slag i Sverige kom från Lorenz. 1949 - 1951 ingick Lorenz i  arbetsgemenskap med Krauss-Maffei; KM byggde de yttre delarna av signalsäkerhetsanläggningarna.

1930 tog amerikanska ITT över aktiemajoriteten i C Lorenz. 1958 konsoliderades Standard Elektrik AG och C Lorenz AG till Standard Elektrik Lorenz AG (SEL AG). Ett annat av ITT övertaget företag är Marconi Española, som bl a redan 1951 installerade fem CTC-centraler för att styra 500 km av RENFEs nät.

En viktig produkt för Thales är SelTrac, ett säkerhets- och styrsystem som ursprungligen utvecklades av Standard Elektrik Lorenz (SEL).

I april 2021 rapporterade massmedia att Thales kanske skulle sälja av den signaltekniska verksamheten, något som företaget då inte bekräftade.  I augusti 2021 meddelade Thales emellertid att de avser att sälja sin division Ground Transportation Systems (signalteknik mm) till Hitachi Rail
 

Scheidt & Bachmann

Detta företag är en av de två leverantörerna av vägskydd till Trafikverket enligt projekt ALEX.

 
I Scheidt und Bachmann ingår sedan 2014 även Funkwerks signaldel samt Malmö-baserade Funkwerk Information Technologies, som levererar informationssystem bland annat till järnvägsbranschen. Dock oklart om Funkwerk levererat signalteknik till järnvägar i Sverige. Funkwerk är ett tyskt företag som består av delar från tidigare statliga telekommunikationsteknikföretag som under DDR-tiden hade namn såsom VEB Funkwerk Kölleda. Dagens Funkwerk AG är en stor leverantör av radiosystem för järnväg.

EFACEC  

EFACEC Engenharia e Sistemas S.A. (Portugal) är i konsortium (Xela) med Industrispår i Ystad AB en av de två leverantörerna av vägskydd till Trafikverket enligt projekt ALEX.  Den andra leverantören är Scheidt & Bachmann.

Mipro

Ett företag som nog ännu inte levererat järnvägssignalteknik till Sverige är finländska Mipro Oy, som däremot fått stora order från de finländska järnvägarna. För Helsingfors metro har Mipro ersatt Siemens som komplett signalteknikleverantör.Mipro har sitt huvudkontor i S:t Michel. 

Machinefabriek Alkmaar

Detta nederländska företag började enligt Wikipedia leverera signalteknisk utrustning under 1880-talet. Från 1901 tillverkades mekanisk ställverksutrustning av Siemens konstruktion. De främsta kunderna var järnvägar i Nederländerna och i nuvarande Indonesien. 1948 blev Alkmaar licenstagare till amerikanska GRS, och levererade reläbaserade signalsäkerhetsanläggningar mm. 1960 - 1991 ingick Alkmaar i Philips-koncernen. Produktpaletten var bred; katalog från 1970-talet. 1991 - 2001 var namnet NMA Railway Signalling, där NMA stod för Nederlandse Machinefabriek Alkmaar. Därefter har NMA verksamhet övergått till andra ägare.

Chicago Railway Signal Supply Co

Katalog 1914

 

Källor

[Konstruktionsbyråns liggare] Kungliga Järnvägsstyrelsen, Konstruktionsbyrån: Uppgifter rörande växel-och signalsäkerhetsanläggningar vid Statens Järnvägar [SJ arkiv/Riksarkivet]

Andra arkivhandlingar från SJ hos Riksarkivet, Göteborgs landsarkiv och Sveriges Järnvägsmuseum

Arkivhandlingar från Telefon A.B. L.M. Ericsson hos Centrum för Näringslivshistoria

"100 years of optimising the flow of trains. Rail control solutions". Bombardier 2015

Jacobaeus, Christian:  "L.M. Ericsson 100 år. Band III, teletekniskt skapande 1876 - 1976", 1976

Sida om tyska tillverkare på webbplatsen Berliner Stellwerke

Gernigon, Alain: "Histoire de la signalisation ferroviaire française" 1998, sid 376 - 382

R.L.K-e: "Affärsjubileum" [om Jüdel, Roth m fl) i  "Järnbanebladet" 1922 nr 6

"SATT to Install New CTC System in Kiruna Mine", "International Railway Journal" 1964 okt sid 92

Uppgifter från de olika företagen



Sidan uppdaterad den 9 augusti 2024 

 

Startsidan