En del enskilda järnvägar använde telegraf ganska länge. Bilden är från Öland och visar hur stins Hagström i Böda anmäler "tåg in" till Borgholm. Fotot taget av Eric Lundquist den 10 juli 1943, REKA 7237. Bilden tillhör Sveriges Järnvägsmuseum
Järnvägar med någorlunda stor geografisk utsträckning behöver telekommunikationer både för att reglera själva körningen med tågen och för kommersiella och administrativa syften. En del järnvägar, exempelvis i Tyskland och Danmark, använde inledningsvis optisk telegraf för att utväxla vissa meddelanden, till exempel att reservlok behövdes. Systemet byggde på att banvakterna vidarebefordrade signalerna. När ångdriven järnväg infördes i Sverige var den elektriska telegrafen redan väl utvecklad, och infördes i ett tidigt skede vid alla järnvägslinjer med allmän trafik.
Det fanns två system,
Elektriska ringverk kunde användas för överföring av ett fåtal fasta budskap. I exempelvis Danmark var sådana ringverk länge i bruk för att annonsera tåg till vägvakter längs linjen. Svenska järnvägar nyttjade ringverk endast i begränsad omfattning.
Järnvägens telegrafsystem i allmänhetens tjänst
Under 1880-talet började järnvägarna använda telefon, i första hand för kommunikation mellan stationer och banvakter. Telefonen ersatte meddelanden som skickades med tågen eller med bud. [Statens järnvägar 1856 - 1906 på runeberg.org]. Bantelefonsystemet byggdes snabbt ut, och SJ utrustade tågen på många linjer med en telefonapparat som kunde användas för att tillkalla hjälp om tåget blivit stående på linjen. Saknades bantelefonledning kunde telegraflinjen användas - vissa stationer hade en "stationstelefon" som kunde kopplas in på telegraflinjen om man varseblev larmsignal från tåg; "många tätt upprepade korta ringningar" [Bantelefonordning 1909].
På 1920-talet kom telegrafen alltmer i bakgrunden. Det blev vanligare att telefon användes även för säkerhetskritisk kommunikation (tåganmälan). En inventering från årsskiftet 1921/1922 [Landsarkivet Göteborg] visar att SJ andra distrikt då hade 1216 telefonapparater och 370 morsetelegrafapparater (samt 13 i reserv och 22 för övningsändamål).
Telegraf- och telefonväsendet ur SJ-skriften Svensk statsbaneelektrifiering år 1942
Enskilda järnvägar (Svenska Järnvägsföreningen) Telegrafordning (Tlo) 1919 Bantelefonordning (Bto) 1919
SJ teleföreskrifter (SJF särtryck 174) 1959, uppdaterade t o m 1962
SJ instruktioner för telegrafreparatörer och telegrafvakter 1924
För att på t ex en tågexpedition kunna höra tågens visselsignaler vid infarten behövdes det ibland tågankomsttelefoner; dokument från 1946 - 1948 [Ebr, Riksarkivet]
Ersätta blanktrådslinjer med jordkabel/sjökabel inför elektrifiering, exempel från Göteborg
Bodstedt och Heiner: Lärobok i telegrafi och telefoni på uppdrag av Kungl. Järnvägsstyrelsen 1917
Nyström: Lärobok i telegrafi, 1878 (Runeberg)
Sidan uppdaterad den 19 augusti 2024